ziall.blogg.se

Jag och Michaela hade hur kul på fiket som helst. Hon var en som tjej som man verkligen kände att man kunde lita på även om man knappt kände henne. Hon var både rolig och jätte snäll. När vi fikat klart så gick vi en promenad i Hyde Park.

-Så, vad är det mellan dig och Zayn? frågade Michaela när vi gått en bit.

-Jag vet inte, sa jag och kände hur hela jag blev varm när jag började tänka på Zayn.

-Du vet inte? Har ni kyssts? flinade Michaela. Jag nickade sakta. Hon sken upp.

-När? Igår? frågade hon.

-Ja... sa jag och skrattade lite.

-Du är helt klart kär, och han är det i dig med! 99 procent säkert! sa Michaela glatt. Jag ryckte på axlarna.

-Då finns det fortfarande en procent att det inte är så, sa jag och Michaela himlade med ögonen.

-Han gjorde slut med Perrie bara någon vecka efter ni var som mest, jag tror så iallafall! sa Michaela.

-Mm, jobbar du? frågade jag för att smidigt byta ämne.

-Faktiskt så studerar jag en skådespeleri linje, sa Michaela och flätade en hårslinga.

-Wow, coolt! sa jag häpet. Jag visste att alla skådespelri linjer/skolor (osv) var svåra att komma in på och att konkuransen var tuff.

-Vad vill du jobba som? frågade Michaela.

-Vet inte, helst inget, fnissade jag.

-Skulle du inte kunna tänka dig att bli... polis? sa Michaela och jag skrattade och skakade på huvudet.

-Nej! utbrast jag och vi båda små skrattade.

-Hmm kassör? sa hon.

-Kanske, låter trist men ja kanske det, sa jag och Michaela log vänligt.

-Du kommer hitta det du vilja jobba med, det kommer, sa hon och jag nickade. Vi gick på gatan där gymmet låg. Michaela kollade upp.

-Här gymmar jag och Harry ibland, helt okej ställe, sa Michaela och pekade mot entrén. Jag nickade lite.

-Zayn också, sa jag och hon såg förvånad ut.

-Mmm, sa hon och vi fortsatte gå.

 

Jag öppnade ytterdörren. Michaela och jag hade sagt hej då till varandra och nu var jag hemma. Jacob skällde ut mig rejält och Jessica gav mig mest hopplösa blickar. Jag gick med snabba steg mot mitt rum, jag smällde igen dörren och andades tungt och fort. Jag fick så när jag kände att alla var emot mig. Jag kastade mig i sängen och blundade hårt. Radion var på och någon gammal låt spelades. Tankar flödade och sakta men säkert så lugnade jag ner mig. Jag satt nu i sägen och kollade ut genom fönstret, jag studerade person efter person som passerade gatan. Det blev mörkare och mörkare ute och innan jag visste ordet var klockan nästan midnatt. Jag la mig under täcket och försökte somna.

 

Jag vaknade av att mitt alarm efter femte gången hade ringt, gång efter gång hade jag tryckt på snooze knappen. Jag gäspade tröttsamt och satte på mig. Jag satte upp mitt hår i en toffs och satte på mig lite mascara sedan var jag nöjd.

 

Skolan var seg som vanligt. Vissa skrattade åt mig från gårdagen med andra gav mig bitchblickar och himlade med ögonen. Jag gick till mitt skåp och rotade efter min tuggummipåse.

-Hej Nicki! sa Lucas. Jag suckade.

-Jag kan inte bråka idag, tyvärr, sa jag och Lucas skrattade.

-Inte jag heller, fick för mycket skäll, kanske nästa månad, sa Lucas och blinkade med ena ögat.

-Vad vill du? sa jag och tog ur ett tuggummi. Lucas ryckte på axlarna.

 

*Några timmar senare*

 

Jag kollade mig omkring. Nu var vi hemma hos Lucas.

-Är du törstig? frågade Lucas. Jag skakade på huvudet. Lucas satte sig brevid mig. Han drog fram en kortlek och vi började genast spela. Jag vann och jag tjöt av glädje när jag la ner sista paret. Lucas tog en kudde och slog till mig. Jag skrattade och gjorde detsamma på honom med en annan kudde. Vi avbröts av att Lucas mobil ringde.

-Hallå? svarade han och jag fortsatte slå honom medans han gjorde miner åt mig. Jag skrattade och det spreds ett leénde i hans ansikte också.

-Vänta? Nu?! utbrast han glatt i luren. Han sken upp och fem minuter senare la han på.

-Min kusin är i London, han bor vanligtvist inte här så jag ska möta upp honom, hänger du på? frågade Lucas. Jag log och nickade. Vi tog på oss våra ytterkläder och gick mot tågstationen. Tåget stannade och folket strömmade ut. Lucas började vinka och snart fick jag syn på hans kusin. Däremot var det ingen främling till mig -tvärtom. Det var Brian. Killen som jag bråkat med innan jag hamnade här. Brian märkte snart mig och såg häpen ut. Det började koka inom mig. Allt var hans fel! Han fick mig här! Han visste väl att det var han som gjort fel inte jag, även om jag fick skulden för exakt allting. Brian gav Lucas en bro hug och nickade mot mig. Jag såg nervösitet i Brians ögon. Jag skakade av ilska och känslan av att jag inte visste vad jag skulle göra. Samtidigt ringde min mobil, det var Zayn.