Jag tittade ner mot min tågbiljett som jag höll i min högra hand. Jag var fortfarande lite chockad över att få åka tillbaka. Så snart och så plötsligt. Zayn kramade min andra hand lite lätt.

-När kommer tåget? frågade han och blåste ut ett rökmoln ifrån hans mun.

-Snart, fem minuter, sa jag tyst. Vi stod på tågstationen väntandes på att tåget skulle dyka upp. Zayn skulle bara säga hej då, och skulle sedan gå hem igen. Jag skulle sitta ensam på ett tåg i två timmar och jag var nervös i hela kroppen. Jag visste inte hur jag kände. Jag visste inte heller hur länge jag skulle stanna där eller när jag skulle åka hem igen. Jag hörde hur tåget närmade sig och jag tittade mot Zayn. Tåget saktade in och det var dags att gå på.

-Vi syns snart, antar jag, sa jag och svalde hårt. Zayn pussade mig och även om han stank rök så ville jag inte ta bort mina läppar från hans.

-Hej då, log jag och drog min väska efter mig. Zayn vinkade. Jag var på tåget och det var rätt tomt så det spelade ingen större roll vart jag satte mig. Jag fick sitta vid fönstret, jag såg fortfarande Zayn stå där. Han fick syn på mig och log. Jag vinkade och jag kände tåget starta. Zayn syndes inte längre och jag suckade. Jag hade köpt med mig en cola-flaska och och en macka som jag började äta på. Jag hade inte ätit något på hela morgonen.

 

Tågresan kändes om en evighet. Den ända gången något hänt var att jag visat fram min biljett, som hade tagit kanske fem sekunder. Jag hade haft en lång och tråkig tågresa helt enkelt. När tåget äntligen stannat på slutstationen där jag skulle av så stod jag redo att stiga av. Dörrarna framför mig öppnades och jag klev ut. Jag kollade runt över perrongen. Varken Lisa eller John syntes till. Jag gick mot rulltrapporna som ledde upp till själva utgången. Det kändes för en stund att jag aldrig lämnat staden. Att jag aldrig hamnade i London. För nästan varje dag brukade jag ta tåget förut, till kompisar, fester, affärerna osv. Det var som en helt vanlig dag för tag sedan. När jag åkt upp för rulltrappan och kommit ut så såg jag John och Lisa stå där med två stycken stora leénden. Jag gick mot dem och ville le tillbaka men mina läppar ville inte röra sig. De kastade sig i min famn, jag ville krama de tillbaka men min kropp var stel.

-Fyfan gumman vad du har växt! sa Lisa och pussade min kind minst en miljard gånger. Hade dem glömt vad som hade hänt? Det var inte som förut, jag kom inte med tåget  från en kompis. Jag hade lämnat, det var inte som förut.

-Har du haft det bra? Träffat nya kompisar? frågade John. Jag försökte svara på alla frågor de frågade men innerst inne ville jag bara skrika ut allt jag kände. Vi satte oss i bilen och en kort bilfärd krävdes innan vi parkerade utanför huset.

 

Mitt rum var kvar precis som jag lämnat det. Mina kläder låg fortfarande ovikta och ihop kastade i garderoben. Min säng var obäddad och mina blommor var samma vissna blommor. Jag stängde dörren efter mig och la mig på min säng. Jag stirrade i taket, tom på tankar för en gångs skull. Jag hade ingen känsla, bara tomhet. Vad skulle jag känna? Jag var sjukt förvirrad. Jag stannade i sängen hela dagen. Varje gång de frågade om jag ville ha middag eller se på tv eller göra något svarade jag att jag inte var hungrig eller att jag inte kände för det. Men jag var hungrig och kände visst för att se på tv, precis som förut. Men jag kände ingen ork att ens försöka.

 

Jag gick till köket och tog ett glas vatten, Lisa studerade mig med bekymrade ögon.

-Nicki, vi borde prata, sa hon. Jag stirrade på henne för några sekunder innan jag fortsatte gå mot mitt rum.

-Det är lungt, mumlade jag tyst.

-Nej, kom! sa Lisa och jag stannade, vände om och satte mig ner på en köksstol. Lisa ropade på John som också satte sig ner.

-Vi förstår hur du känner, vi har pratat med Gina, hon sa att det är möjligt att du får stanna här, men det funkar inte om du hatar oss, sa Lisa.

-Men jag vill inte stanna här, ni ljög för mig! nästan skrek jag. De lovade att alltid finnas där och aldrig lämna mig, men vart hade dem varit under den senaste tiden? Ugh.

-Du vet varför du hamnade där, det var inte vårat fel, vi kunde inte stå ut längre, det förstår du väl, sa John lugnt. Jag vek med blicken.

-Vi hörde att det gick bra för dig där, vi tror att vi skulle.. sa Lisa men avslutade mitt i meningen. Jag reste mig upp och sprang in till mitt rum, jag smällde dörren hårt. De knackade på dörren men jag satt och blockerade dörren med ryggen mot dörren.

-Får vi snälla komma in? frågade Lisa med lugn röst. Jag kände hur mer och mer tårar rann ner för mina kinder.

Jag åkte aldrig till festen med Zayn. Zayn hade något annat han behövde göra och jag var inte på humör. Efter flera dagar av att höra Jacob och Jessica bråka så var det inte så lätt längre att vara glad. Först övertalade jag mig själv att det var något litet bråk men jag blev mer och mer orolig. Jag visste inte ens säkert om jag skulle behöva flytta ännu en gång om de skulle göra slut. Jag visste inte om de skulle bli sams eller inte. Jag visste bokstavligen ingenting. Jessica låg inne på sitt rum, en framgång att hon faktiskt var hemma, Jacob sov i soffan och Wilma var i mitt rum med mig. Wilma spelade-eller försökte- på min telefon medan jag låg under filten och försökte sova. Klockan var knappt fem men jag var helt slut i kroppen.

 

-Nicki! sa Wilma missnöjdt. Jag gäspade och höjde ena ögonbrynet. Hon sträckte min mobil till mig. Den var tom på batteri. Jag som hade lyckats somna letade genast upp laddaren och Wilma satte sig på golvet bakåtlutad mot väggen.

-Så, mumlade jag halvvaket och la mig igen. Jag var fortfarande trött men lyckades inte somna om igen. Istället studerade jag Wilma som skrattade medan hon spelade.  Jag log för mig själv.

-Maten är klar! ropade Jacob. Jag gick och lyfte upp Wilma och gick till köket. Jacob satt redan och åt nudlar. Jag satte ner Wilma i sin stol och satte mig mittemot.

-Vart är Je-? sa jag men avbröts av Jacob.

-Hon sover, hon äter senare, svarade Jacob som hade blicken fäst ner i sin tallrik. Vi blev tysta och endast Wilma pratade lite, fast mest för sig själv.

-Tack för att du hade Wilma inne hos dig, sa Jacob tillslut. Wilma som hört sitt namn kollade med nyfikna ögon på Jacob. Jag log till svar. Då hördes en dörr öppnas och strax efter kom Jessica in till köket. Hennes ansikte var helt blekt och rent, hennes hår såg fortfarande perfekt ut och hennes leende var mildt. Hon satte sig ner och började ta mat.

-Ska du verkligen inte gå? frågade Jessica med munnen full med mat.

-Jag tror jag ska se på film eller något, sa jag och hon nickade.

-Är ni.. sams? frågade jag, rädd för att veta svaret. Dem var tysta, för länge. Wilma spilde ut sitt vatten och de började direkt hämta papper för att torka upp. Jag stirrade ner på maten, jag var inte hungrig fast jag knappt hade ätit upp hälften. Jag reste mig och skjölde av disken. Jag gick snabbt till mitt rum och då hörde jag ur de faktiskt pratade. Jag satte på min dator och kollade igenom min kompis blogg, hon som jag var ganska tajt med innan. Hon skrattade eller hade ett stort leende på varenda bild hon hade. Hennes dagar verkade extremt bra. Jag såg en gruppbild med henne, en annan tjej, BRIAN och min gamla klasskompis. Bilden på honom fick mig att rysa. Jag stängde ner fliken och gick in på Zayns twitter. Jag hade inget konto själv. Jag kollade igenom några tweets och några bilder. Jag tog upp min mobil och ringde Zayn.

-Hej älskling, hörde jag Zayn säga och alla mina negativa tankar var borta.

-Hej! sa jag glatt.

-Vad gör du? frågade Zayn.

-Sitter vid datorn, typ, sa jag.

-Kul, typ, skrattade Zayn och jag skrattade lite.

-Vad gör du då? frågade jag och Zayn berättade att han var och handlade mat. Vi pratade lite om allt möjligt innan vi la på. Snabbt efter gick jag och sov.

 

 

Jag satt vid matbordet och åt frukost när Jessica och Wilma kom in.

-God morgon, log Jessica. Jag svarade inte och fortsatte dricka min jucie.

-Jag har pratat med Gina.. mumlade Jessica och satte sig mittemot mig. Jag höjde blicken och väntade på fortsättningen.

-Vi tror att det skulle vara bra om du åkte till John och Lisa under någon vecka, sa Jessica.

-Va? sa jag och gapade häpet.

-Men du måste uppföra dig, inget bråk, sa Jessica.

-Varför får jag åka dit helt plötsligt? sa jag.

-Vi har mycket att reda ut här och Gina hade ideén att.. sa Jessica.

-Men.. avbröt jag. Jag tystnade. När jag precis vant mig i London skulle jag tillbaka. För en stund men ändå. Jag saknade John och Lisa men hade fortfarande inte förlåtit dem, och allt skulle vara förändrat.

-Vad säger du? sa Jessica.

-Så ni ska seperera? sa jag irreterat.

-Det har jag inte sagt? sa Jessica förvånat.

-Ni kan knappt att vara i samma rum! utbrast jag surt och reste mig och gick till mitt rum.  Jag smällde hårt igen dörren. 

 

Jag packade min väska för att sova över hos Zayn. Han hade erbjudit mig att sova över. Jag tog lokalbussen till Zayn även om det inte alls tog lång tid att gå meeen, jag orkade inte. Med hörlurarna i öronen så gick mot Zayns port. Jag skyndade mig upp för trapporna och plingade andfådd på dörren.

-Hej, sa Zayn när han öppnade. Han kramade mig.

-Hej, log jag medan jag tog av mig mina ytterkläderna.

-Vill du ha något att äta? frågade Zayn när vi gick mot vardagsrummet.

-Nej tack, sa jag och vi satte oss i soffan. Zayn satte på teven och jag lutade mig mot Zayn. Zayn pussade min hjässa och jag gäspade.

-Är du trött? fnissade Zayn. Jag nickade och Zayn tog sina armar runt mig och det tog bara några minuter innan jag somnade i Zayns famn.

-Jag tror jag måste gå hem innan hon skickar polisen efter mig, skrattade jag. Jag hade vart hos Zayn hela kvällen. Men klockan närmade sig midnatt och eftersom det skulle vara skola dagen efter tjatade Jessica ständigt att jag skulle gå hem. Zayn skrattade innan han putade med sin underläpp.

Med min spotifylista på högsta volymen i mina hörlurar gick jag på Londons smågator. Det var kallt ute, och ganska mörkt. Jag passerade en liten tidningskiosk som fortfarande var öppen. Jag sneglade blicken mot tidningarna medans Katy Perrys låt Part Of Me spelades i mina öron. Jag fastnade med blicken på en tidning med Zayn på framsidan, en typisk skvallertidning. Jag var så ovan med att Zayn var känd. Jag tänkte aldrig att det var miljontals ungdommar över hela världen som visste vem han var. Jag fortsatte gå längs gatan då min mobil ringde, det var Jacob. Jag tröck 'svara' och musiken bröts.

-Jag är påväg, muttrade jag.

-Nicki, kan du hjälpa mig med en sak? frågade Jacob lite osäkert.

-Visst.. okej? sa jag.

-Jag är är på gymmet och jag ska hem så fort som möjligt kan du hälsa det till Jessica? frågade Jacob.

-Varför säger du inte det till henne direkt? undrade jag och det spreds en tystnad mellan oss.

-Men jag säger det, hej då, mumlade jag och Jacob tackade och snabbt efter la vi på. Jag stoppade mobilen i fickan och passerade ett övergångställe. Det var max en minut innan jag skulle se porten. En kallvind pust blåste igenom mitt hår. Jag var trött på endast grå moln och kallt ute .Jag längtade till sommaren extreeemt mycket. Och då skulle jag kunna vara med Zayn non-stop. Vara hemma morgonen efter jag gått ut. Slippa träffa Lucas och alla andra i skolan. Åh. Jag öppnade portdörren och tröck tröttsamt på hissknappen. Jag gäspade stort och kollade lite snabbt i spegeln innan jag var på vår vånning. Jag låste upp dörren och Jessica kom oroligt till dörren.

 

Jag vaknade till vid fyra på natten. Skit. Jag försökte somna om men det var för mycket oväsen. Jag tänkte inte på vad som lät ända tills jag tycktes höra Jacobs röst. Och Jessicas. Jag gäspade och smög med tysta, lätta steg till min dörr. Jag öppnade försiktigt dörren. Jag såg dem inte, de var troligen i köket. Jag smög in till Wilmas rum. Hon sov som en stock. Jag lutade mig över spjälsängen och lyfte upp henne. Med henne sovandes i min famn gick jag tillbaka till mitt rum. Jag la ner Wilma närmast väggen och jag la mina armar runt henne. Om man lyssnade noga kunde man höra små, små snarkningar. Jag log svagt och pussade Wilma på hjässan. Jessica och Jacob fortsatte skrika och argumentera mot varandra och jag förstod att det absolut var något. Men trotts allt ljud från köket så lyckades jag somna om.

 

Vid frukosten nästa morgon hade Jessica åkt till sina föräldrar, och Jacob verkade stel och var mest tyst. Wilma sov fortfarande.

-Du, Jacob.. sa jag och petade med skeden i skålen. Jacob såg upp mot mig men sa inget. Orden jag tänkte säga passade inte in, även om jag ville veta så var jag rädd för vad svaret skulle bli. Jag tystnade. Jag tog några tuggor innan jag hittade på en ursäkt att jag var tvungen att gå till skolan. Jag sa hej då till Jacob och försvann från lägenheten.

 

Det var minst tjugo minuter tills min första lektion började. Jag satt på en bänk vid mitt skåp. Några elever höll på att hänga upp afischer till festen på lördagen. Jag skulle gå med Zayn, och jag såg framemot det. Tjejmiddagen jag tänkt hålla i dagen innan skulle dett nog inte bli något av, den ända som faktiskt kunde var Michaela och med Jacob och Jessica på det sättet de tjafsat under kvällen så tror jag inte Jessica ar någon lust att fixa inför en tjejmiddag för knappt två personer. Jag såg Lucas komma gåendes genom koridoren. Han gav mig en dömmande blick innan han flinade mot mig. Jag orkade knappt ge honom en blick. Orkade knappt ägna en tanke om honom.

 

**Lördag**

 

Jessica hade hämntat Wilma under veckan men hade snabbt åkt tillbaka till sina föräldrar. Ingen hade föklarat vad som hade men jag hade gissningar och egentligen ingen var speciellt positiv. Jacob och jag hade knappt sagt något till varandra och jag kunde märka att han mådde dåligt. Han skämtade aldrig som han nästan alltid annars gjorde. Han ville helst vara ifred och svarade oftas med nickninar eller skakningar. Ikväll skulle festen hållas. Men innan det skulle jag följa med Jessica och en kompis till henne handla bebisklädereftersom Jessica faktiskt var gravid och kanske för att tänka på något annat. Jessica hämtade upp mig vid tio tiden på morgonen och jag hoppade in i baksätet. Jessicas vän hette Robert tydligen. Han satt i framsätet och log vänligt mot mig. Jag satt brevid Wilma som satt i sin barnstol. Efter tjugo minuters bilresa så stannade bilen utanför ett stort köpcentrum. Jessica bar upp Wilma och vi gick in mot affärerna.

 

-Jessica, ska ni.. skilja er? sa jag tyst när Robert hade tagit glasspaus med Wilma. Medans jag och Jessica fortsatte leta efter lite söta kläder.

-Den här var väl söt? sa Jessica och ignorera det jag nyss sagt. Hon höll upp en ljus grön t-shirt i mini storlek.

-Ni ska väl inte? sa jag besviket.

-Nej, sa Jessica. Jag log av lättnad och Jessica gav mig en kram. Mitt leénde försvann när jag kände hur Jessica hade börjat gråta mot min axel.

Hejsan! Tänkte bara informera om att vi har bestämt oss för att fortsätta på våra gamla noveller.

Det verkade som att det var det de flesta av er ville och även vad vi själva kände för.

Vi ska försöka komma igång så bra som möjligt och vad jag vet nu så kommer troligen del 13 av

Because Of You ut imorgon eftermiddag/kväll!

 

Det skulle vara jättekul om ni tipsade folk om novellen och såklart om ni ger respons på inläggen vi skriver

men det är ni ju redan så bra på! ♥

 

Hoppas ni fortsätter följa novellerna nu när vi börjar igen, det ska bli roligt att komma igång att skriva igen även fast

det troligtvis kommer blir stressigt ibland. Vi ska göra vårt bästa för att uppdatera så bra vi kan

och att skriva så bra kapitel som möjligt, och så hoppas vi såklart att ni kommer gilla det!

 

Ha det bra sålänge!♥

 

Hejsan! Nu är sommaren över och vi ser att det fortfarande är några av er som går in här och tittar ibland.

Nu undrar vi bara om ni vill att i ska komma tillbaka och fortsätta skriva?

Och isåfall vill ni att vi ska börja på nya noveller eller fortsätta på dom gamla?

 

Hoppas ni har haft en bra sommar!♥

 

• http://berattelsermedonedirection.blogg.se/
• http://novellermedonedirection.blogg.se/
• http://directioon.blogg.se/
• http://mowell.bloggplatsen.se/
• http://adirectionnovel.blogg.se/
• http://storiesofonedirection.blogg.se/
• http://onednovelll.webblogg.se/
• http://weloveoned.blogg.se/
• http://onedirectionlovestories.webblogg.se/

• Föööörlåt för disapointness.

 

Ha en bra sommar♥

Jag och Harry var trötta efter en lång dag och kollade på film på Harrys dator.

-Jag tänkte imorg.. sa Harry tills min mobil surrade till. Jag tog upp den och såg ett sms från Nicki. Jag log och knappade in ett svar. Hon undrade om jag ville komma på en tjejmiddag på fredagen. Vilket jag ville! Harry började om.

-Jag tänkte imorgon att vi bara skulle slappa, sa Harry och hans gulliga-perfekta- smilgropar dök fram.

-Och sova halvadagen? Det blir perfekt! sa jag och kysste honom. Som alltid kände jag fjärilarna i magen och jag ville bara känna hans läppar mot mina i all evig tid. När kyssen avslutades så gosade jag ner mig under täcket. Harrys täcke var stort och varmt occch väldigt gosigt. Harry lyfte på datorn och la sig ner brevid mig.

-Vill du se klart? frågade Harry och slutet blev sluddrigt pågund av en gäsp.

-Vill du? frågade jag och Harry gjorde en tveksam min.

-Nja, sa Harry och jag tydligade det svaret till ett 'Nej'. Harry la undan datorn och släkte sedan lampan i rummet. Nu var det mörkt och jag såg knappt Harry i mörknet. Han la sig ner igen och nu la jag med ansiktet mot Harrys. Jag såg svagt ett leénde.

-God natt älskling, sa han och pussade min panna. Jag log nu ännu större. Våra fingrar flätades under täcket.

 

Jag vaknade av att jag blev skakad -av Harry.

-Vaknaaaaa, sa han med han fortsatte skaka mig. Jag skrattade och satte mig upp.

-Vi skulle ju sova ut, klagade jag. Harry hade ett busigt leénde. Jag la mig ner igen och drog täcket över huvudet. Harry skrattade.  Jag kände hur han sakta drog upp täcket. Hans ansikte hamnade framför mitt. Jag kunde inte låta bli att skratta.

-Jag är inte trött, sa Harry och pussade min kind.

-Jag är! sa jag.

-Ska vi göra frukost? frågade Harry med lugn röst. Jag nickade. Harry stod i kanten av sängen. Jag hoppade upp på hans rygg och Harry nästan sprang -med mig på ryggen- in till köket där han släppte av mig på köksbänken.

 

 

Nu hade jag skickat iväg ett sms till Michaela, det kändes bra. Och snart därefter fick jag svar. Hon kunde komma till min tjejmiddag som Jessica tvingat mig till att ha. Jag och Zayn skulle mötas innan vi skulle gå på bio tillsammans. Jag tog min väska över axeln och sedan var jag redo att möta upp Zayn. Det var nära till regn ute. Inte till en stor överraskning direkt. Lyktorna och lamporna lös upp gatorna. Jag svängde in till gatan där Zayn bodde och där gick han. Han vinkade åt mig och hade ett stort leénde på läpparna. Jag kramade honom och sedan började vi gå mot biografen. Min hand var i hans och det gjorde inget att det droppade försiktigt ner regndroppar på oss.

-Hur känns det inför tjejmiddagen? frågade Zayn när vi var framme och ställt oss i kön till biljetterna.

-Jag har frågat Michaela, och ska fråga några tjejer på måndag i skolan, jag vill ärligt inte ha en tjej kväll, sa jag och suckade.

-Ni kommer ha det jätte bra, funderar på om jag ska klä ut mig till tjej, sa Zayn och skrattade. Jag puttade honom lätt på axeln och skrattade. Vi kom fram dit man skulle köpa biljetter.

-Två biljetter tack, sa Zayn.

-Slutsålt, jag är ledsen, svarade mannen bakom båsen.

-Helt? suckade Zayn.

-Halvt, nej självtklart helt! sa mannen med en sur röst. Zayn nickade och vi backade undan ur kön.

-Vad gör vi nu? sa Zayn.

-Jag är hungrig, vi kan gå och äta någonstans? föreslog jag. Zayn tyckte det var en bra idé så vi började leta upp ett ställe där vi kunde äta och det inte var en kö som var enorm. Efter ett tags letande hittade vi en liten snabbmatkedja där det var en liten kö. Vi ställde oss sist och väntade på vår tur att beställa.

Jag vaknade av Wilmas skrik. Fan. Jag reste mig och skyndade mig in till Wilma. Hon blev tyst när hon såg mig. Jag bar upp henne och tog med henne till min madrass. Jag satte på barnpogram åt henne medans jag försökte somna om, klockan var kvart i åtta och jag var hur trött som helst. Wilma skrattade då och då. Jag önskade i dåläget att jag haft öronproppar. Zayn sov fortfarande och verkade inte äns höra Wilma. Wilma drog hysteriskt i mitt hår och kröp runt. Jag la mig under täcket och snabbare än väntat somnade jag.

 

När jag vaknade den andra gången fick jag först lite panik. Wilma vaken ensam i lägenheten, hon kunde dra ner massa saker. Jag satte mig snabbt upp och ropade efter henne.

-Wilma? Wilma! ropade jag. I köket fanns en klocka, den visade nästan halv elva. Jag fick ännu mer panik, hur kunde jag bara somna sådär. Jag sprang runt i lägenheten.

-Är du vaken? ropade Zayn från hallen. Jag gick snabbt dit. Där gick Zayn med Wilma på axlarna. Hon hade ytterkläder på sig och sin lilla panda mössa. Jag pustade ut.

-Tog du ut henne? frågade jag. Zayn skakade på huvudet.

-Jag satte på henne ytterkläder så när jag väckte dig så skulle hon redan vara klar, sa Zayn. Jag gav honom en puss och sedan skuttade jag till min garderob för att byta om.

 

Vi gick till en lekpark bakom alla shoppinggator. Wilma gungade i bäbisgungan medans jag gjorde fart på henne. Zayn gungade lite lätt på gungan brevid.

-Har du träffat Lucas och Brian efter... ja du vet vad? frågade Zayn.

-Båda, Jessica tvingade mig att be om ursäkt, sa jag. Zayn såg förvånad ut.

-Bad du om ursäkt? frågade han. Jag flinade och skakade på huvudet. Zayn stod nu upp på gungan medans han gjorde fart.

-Tänkte väll! sa han med ett leénde. Han stannade gungan och sträckte ut sin hand mot mig. Jag tog den och Zayn drog mig mot honom. Jag klev upp och det var rätt trångt för fötterna men det funkade. Vi gjorde hög fart. Wilma roade sig själv. Zayns hår fladdrade och jag skrattade lite åt det. Zayn lutade sig mot mig och kysste mig. När kyssen avslutades så log jag hur stort som helst.

-Zayn... sa jag och kollade djupt in i hans ögon.

-Mm? sa han.

-...vad är... vi? frågade jag nervöst.

-Vad menar du? flinade Zayn.

-Är vi vä..? sa jag men Zayn avbröt.

-Jag kysser inte mina vänner inte ens mina bästa vänner, inte heller bekanta, så jag antar att vi är mer än vänner? sa Zayn. Jag log glatt. Wilma skrek nu. Jag suckade och hoppade av gungan för att ta upp henne.

 

Vi hade börjat gå hemåt. Väl i hallen möttes vi av Jacob och Jessica. De började direkt gulla med Wilma. Zayn tog sin väska som låg i vardagsrummet sedan så tänkte han bege sig hem. Jag kramade honom hej då innan han försvann ut. Jag satt med min dator i soffan. Jacob lutade sig mot min dataskärm.

-Vad gör du? Har du en sån här blogg? frågade Jacob och sjönk ihop brevid mig. Jag skakade på huvudet.

-Nej, jag spelar något spel, sa jag och fick ut ett svagt skratt.

-Vad är det för spel? frågade Jacob. Jag började genast förklara. Det tog inte lång tid innan han ville prova.

 

Vi alla satt runt bordet och jag petade med gaffeln i potatismoset.

-Nicki, sa Jessica jag kollade upp mot henne.

-Nästa helg så har ju du någon fest iskolan, började hon.

-Mm, sa jag och tog en klunk av vattnet.

-Varför bjuder du inte hem några tjejkompisar och har en tjejkväll kvällen innan? sa hon.

-Tjejkväll? sa jag och doppade potatismoset i ketchupen. Jessica nickade. Jag hade knappt vänner. Och inte många som var tjejer...

-Kanske, mumlade jag snabbt.

-Jo kom igen, jag och Jacob kommer inte störa, vi sover borta då, log Jessica. Deras blickar var vända mot mig.

-Okej, sa jag medans jag började duka undan även fast jag knappt ätit en fjärdedel av maten. Jag ställde in det i diskmaskinen innan jag gick till mitt rum. Min mobil ringde, det var Zayn. Jag log för mig själv och tröck svara.

-Hej! sa jag och låg nu på sängen.

-Hej, hur är det? frågade Zayn.

-Lika bra sedan sist, fnissade jag.

-Vill du mötas? frågade Zayn.

-Är det något? sa jag oroligt.

-Kanske du kan sova över här? Jag vill bara mötas okej? sa Zayn.

-Visst, jag packar lite kläder, sa jag. Vi lade på och bestämde att Zayn skulle hämta upp mig.

-Jag sover hos Zayn! sa jag och drog på mig mina gummistövlar.

-Zayn är en snäll typ hoppas jag, sa Jessica och jag höjde mina ögonbryn.

-Snäll typ? Han är snäll Jessi, jag lovar, sa jag med en suck.

-Okej, jag litar på dig, sa Jessica och gick iväg till köket. Jag gick ut och nere vid gatan väntade Zayn i sin bil. Jag öppnade och satte mig brevid honom i framsätet. Zayn log mot mig och sedan körde vi iväg.

 

Zayn parkerade utanför sig och vi joggade upp i trapphuset. Zayn låste upp och jag la ner min väska på golvet.

-Du lät konstig på telefon, sa jag när vi satte oss ner i hans soffa.

-Det är galet, Perrie visste att vi var tillsammans, tydligen finns det massvis med bilder, sa Zayn. Jag svallde.

-Så du prata med Perrie? sa jag svagt. Zayn kollade på mig utan att svara.

-Vi snackar ibland, men inte så, sa Zayn. Jag undvek kontakt med Zayn och stirrade istället neråt.

-Nicki, sa Zayn och tog min hand.

-Vad? Kul att ni kan vara vänner i efterhand, sa jag med lite ironi i rösten. Zayn sa inget utan gav mig en puss på kinden.

-Bryr du dig om bilderna då? frågade jag och Zayn skakade på huvudet.

-Nej, gör du? sa Zayn.

-Nej inte direkt, sa jag och log svagt.

-Sååå ska vi se film? log Zayn. Jag nickade.

-Du får välja film, sa Zayn och jag sken upp.

 

Jag låg med mitt huvud i Zayns knä. Över oss var en gosig filt han hade. Zayn smekte sakta min rygg medans vi kollade på någon film. Det vibrerade vid min kind, där Zayns ficka var där han också hade sin mobil. Jag kollade upp mot honom medans han tittade på den.

-Vem var det? frågade jag.

-Ingen, sa Zayn och stoppade undan mobilen.

-Okej, gäspade jag.

ÅH var ni på konserten? Några av er? Vi båda var där och personligen tyckte jag att det var de var så asdfghjkl bra bäst! Jag kan knappt fatta att det var dem som var där uppe på scen! Under- och efter var jag i chock och är fortfarande det, haha. Kan verkligen inte fatta det. Skrek med i låtarna hela tiden och nu dagen efter så har jag sjukt ont i både benen och halsen. Men i alla fall, VISST VAR DE UNDERBARA!!

Michaelas Perspektiv:

 

Idag skulle jag och Nicki hämta upp killarna, eller iallafall möta upp de. Jag hade lockat mitt hår lite lätt och skulle åka förbi Nickis skola för att vi tillsammans skulle åka in. Det var fredag och killarna hade vart borta lite mindre än en vecka, men det var ändå tillräckligt för att jag skulle sakna Harry fööör mycket. Varje kväll hade bestott av samtal med Harry över Skype eller i telefonen.

 

Nicki väntade redan på mig vid parkeringen, hon hade några sår i ansiktet som jag såg att hon försökt täcka med smink. Hon klev in och gav mig en kram. Jag ville veta vad som hänt men kände att det kanske inte var läge. Vi skulle ha kul idag, och jag vågade inte fråga ifall att det skulle bli stelt efteråt. Vi båda smådansade till sångerna på radion och snart var vi redan på flygplatsen. Vi gick in och efter bara fem - tio minuter såg jag de komma. Jag kunde inte vänta längre för att vara i Harrys famn. Både jag och Nicki vinkade förfullt. När de var tillräckligt nära så omfamnade jag Harry.

 

Nickis Perspektiv:

 

Jag var osäker om jag skulle bara krama Zayn eller ge honom en kyss eller puss. Zayn gav mig en puss på kinden och en stor kram. Sedan kramade jag de andra killarna.

 

Vi alla fick egentligen inte plats i Michaelas bil men olagligt nog trängde vi ihop oss. Vi skulle ändå bara åka i tjugo minuter. Jag satt mellan Niall och Zayn. Ingen hade sagt något om mitt ansikte. Det var bara en tidsfråga innan första påpekandet skulle komma upp. Hela veckan hade vart kaos. Tjafs med både Lucas och Brian som båda slutat i slagsmål. Jessica och Jacob var forfarande förbannade på mig. Liam hoppade av först, sedan var det Louis tur och sedan Nialls. Michaela svängde in vid min gata. Och till min glädje så följde Zayn med mig. Vi sa hej då till Harry och Michaela innan vi klev ur bilen. Jag var verkligen glad över att Zayn var hemma igen. Jag behövde honom, och hans tillvaro. Jag öppnade dörren och vi gick direkt till mitt rum. Vi satt i sängen och jag krävde att han berättade detaljerat om hans vecka i usa.

-... det var vår vecka, hur var din? frågade Zayn och log väntade mot mig. Vart skulle jag börja? 

-Ehm, helt okej, ljög jag fram och Zayn höjde på ögonbrynen.

-Så du har ramlat? sa Zayn och jag stirrade nu ner i täcket. Jag berättade om allt och jag var hela tiden nervös om vad han skulle säga. Jag avslutade min menning och det blev tyst.

-Jag brukar inte slåss, påpekade jag tillslut och Zayn skrattade.

-Jag skulle troligen gjort samma sak, sa Zayn. Jag log svagt.

-Det var en på miljonen att hans kusin skulle vara Brian lixom! sa jag och Zayn fnissade.

-Ja, rätt galet! sa han.

 

Jag och Zayn fick passa Wilma medans Jessica och Jacob åkte iväg på någon 'egen kväll' tillsammans. Jag skulle behöva passa henne hela kvällen eftersom de skulle sova på hotell. De tyckte de var värda det... Wilma sov i fåtöljen inlindad i massa filtar. Hon snarkade svagt. Jag fick ha rätt låg volym på tvn så hon inte skulle vakna. Jag låg med mitt huvud i Zayns knä och Zayn masserade sakta min rygg. Jag vände mig så jag nu kollade upp mot honom.

-Du kan sova här! Om du vill såklart, sa jag glatt.

-Säkert? sa Zayn med ett leénde.

-Jag kan bädda soffan och en madrass på golvet, jag ska ändå vara ensam, sa jag. Zayn nickade.

-Visst! sa han och lutade sig mot mig och gav mig en perfekt kyss.

 

Jag började bädda soffan. Wilma sov i sin säng och hon var i alldeles fördjup sömn för att vakna när jag bar in henne. Zayn hjälpte till med att bädda madrassen på golvet. När vi äntligen var klara så gjorde vi oss iordning för natten. Jag fick sova på madrassen medans Zayn tog soffan. Teven var avstängd och det var först helt tyst. Jag försökte bestämt sova men jag var alldeles för pigg. Jag hörde hur Zayn nös. Nyssningen lät rätt roligt så jag började smått skratta.

-Är du vaken? skrattade nu Zayn.

-Ja, fnissade jag. Zayn började berätta om en rolig historia som hängde ihop med nyssningar. Sedan började jag berätta om en sak som jag började tänka på, sedan höll det på så.

Jag och Michaela hade hur kul på fiket som helst. Hon var en som tjej som man verkligen kände att man kunde lita på även om man knappt kände henne. Hon var både rolig och jätte snäll. När vi fikat klart så gick vi en promenad i Hyde Park.

-Så, vad är det mellan dig och Zayn? frågade Michaela när vi gått en bit.

-Jag vet inte, sa jag och kände hur hela jag blev varm när jag började tänka på Zayn.

-Du vet inte? Har ni kyssts? flinade Michaela. Jag nickade sakta. Hon sken upp.

-När? Igår? frågade hon.

-Ja... sa jag och skrattade lite.

-Du är helt klart kär, och han är det i dig med! 99 procent säkert! sa Michaela glatt. Jag ryckte på axlarna.

-Då finns det fortfarande en procent att det inte är så, sa jag och Michaela himlade med ögonen.

-Han gjorde slut med Perrie bara någon vecka efter ni var som mest, jag tror så iallafall! sa Michaela.

-Mm, jobbar du? frågade jag för att smidigt byta ämne.

-Faktiskt så studerar jag en skådespeleri linje, sa Michaela och flätade en hårslinga.

-Wow, coolt! sa jag häpet. Jag visste att alla skådespelri linjer/skolor (osv) var svåra att komma in på och att konkuransen var tuff.

-Vad vill du jobba som? frågade Michaela.

-Vet inte, helst inget, fnissade jag.

-Skulle du inte kunna tänka dig att bli... polis? sa Michaela och jag skrattade och skakade på huvudet.

-Nej! utbrast jag och vi båda små skrattade.

-Hmm kassör? sa hon.

-Kanske, låter trist men ja kanske det, sa jag och Michaela log vänligt.

-Du kommer hitta det du vilja jobba med, det kommer, sa hon och jag nickade. Vi gick på gatan där gymmet låg. Michaela kollade upp.

-Här gymmar jag och Harry ibland, helt okej ställe, sa Michaela och pekade mot entrén. Jag nickade lite.

-Zayn också, sa jag och hon såg förvånad ut.

-Mmm, sa hon och vi fortsatte gå.

 

Jag öppnade ytterdörren. Michaela och jag hade sagt hej då till varandra och nu var jag hemma. Jacob skällde ut mig rejält och Jessica gav mig mest hopplösa blickar. Jag gick med snabba steg mot mitt rum, jag smällde igen dörren och andades tungt och fort. Jag fick så när jag kände att alla var emot mig. Jag kastade mig i sängen och blundade hårt. Radion var på och någon gammal låt spelades. Tankar flödade och sakta men säkert så lugnade jag ner mig. Jag satt nu i sägen och kollade ut genom fönstret, jag studerade person efter person som passerade gatan. Det blev mörkare och mörkare ute och innan jag visste ordet var klockan nästan midnatt. Jag la mig under täcket och försökte somna.

 

Jag vaknade av att mitt alarm efter femte gången hade ringt, gång efter gång hade jag tryckt på snooze knappen. Jag gäspade tröttsamt och satte på mig. Jag satte upp mitt hår i en toffs och satte på mig lite mascara sedan var jag nöjd.

 

Skolan var seg som vanligt. Vissa skrattade åt mig från gårdagen med andra gav mig bitchblickar och himlade med ögonen. Jag gick till mitt skåp och rotade efter min tuggummipåse.

-Hej Nicki! sa Lucas. Jag suckade.

-Jag kan inte bråka idag, tyvärr, sa jag och Lucas skrattade.

-Inte jag heller, fick för mycket skäll, kanske nästa månad, sa Lucas och blinkade med ena ögat.

-Vad vill du? sa jag och tog ur ett tuggummi. Lucas ryckte på axlarna.

 

*Några timmar senare*

 

Jag kollade mig omkring. Nu var vi hemma hos Lucas.

-Är du törstig? frågade Lucas. Jag skakade på huvudet. Lucas satte sig brevid mig. Han drog fram en kortlek och vi började genast spela. Jag vann och jag tjöt av glädje när jag la ner sista paret. Lucas tog en kudde och slog till mig. Jag skrattade och gjorde detsamma på honom med en annan kudde. Vi avbröts av att Lucas mobil ringde.

-Hallå? svarade han och jag fortsatte slå honom medans han gjorde miner åt mig. Jag skrattade och det spreds ett leénde i hans ansikte också.

-Vänta? Nu?! utbrast han glatt i luren. Han sken upp och fem minuter senare la han på.

-Min kusin är i London, han bor vanligtvist inte här så jag ska möta upp honom, hänger du på? frågade Lucas. Jag log och nickade. Vi tog på oss våra ytterkläder och gick mot tågstationen. Tåget stannade och folket strömmade ut. Lucas började vinka och snart fick jag syn på hans kusin. Däremot var det ingen främling till mig -tvärtom. Det var Brian. Killen som jag bråkat med innan jag hamnade här. Brian märkte snart mig och såg häpen ut. Det började koka inom mig. Allt var hans fel! Han fick mig här! Han visste väl att det var han som gjort fel inte jag, även om jag fick skulden för exakt allting. Brian gav Lucas en bro hug och nickade mot mig. Jag såg nervösitet i Brians ögon. Jag skakade av ilska och känslan av att jag inte visste vad jag skulle göra. Samtidigt ringde min mobil, det var Zayn.

-Vem var det? frågade Zayn.

-En i min klass, berättade jag. Han nickade och tog upp ett cigarettpaket. Han släppte min hand för några sekunder tills han tänt en sedan tog han sin ena hand i min igen. Med min lediga hand tog jag ifrån hans ciggarett och blåste själv ett bloss. Jag hade aldrig riktigt rökt innan. Jag hostade svagt men lyckades blåsa ut ett rökmoln och sedan tog Zayn tillbaka sin cigarett.

-Du sa att du inte rökte, sa Zayn medans vi svängde runt hörnet. Jag ryckte på axlarna.

-Gör inte det heller, testade bara, flinade jag.

-Det är så det börjar, sa Zayn och fimpade ciggen. Vi kom till ett område med en mängd med radhus. Till det tredje huset från höger bodde Harry. Zayn plingade på, och Harry öppnade. Han fastnade med blicken på våra flätade fingrar och log, han hälsade på oss båda och sedan klev vi in i hallen. Michaela kom ner från en trappa.

-Hej! utbrast hon glatt. Hon häjdade kramen eftersom både jag och Zayn var dyngsura. När vi tagit av våra jackor fick vi varsin kram. Det luktade tacos, vilket jag blev glad över. Jag älskade tacos! Vi gick direkt till köket där det var framdukat med taco såser, grönsaker, köttfärs, taco bröd osv. Jag slog mig ner brevid Michaela som satt mittemot Harry, vilket gjorde så jag hamna mittemot Zayn. Vi började äta och snart var våra diskutioner i full gång.

 

Vi fyra omfamnade soffan. Harry satte på tvn och något natur startade automatiskt. Michaela tog snabbt ifrån dosan från Harry. Harry skrattade och bad om att få tillbaka den, hon bytte snabbt till ett bättre pogram, någon frågesport sak. Zayn verkade hellre vilja se naturpogrammet. Michaela och Harry myste förfullt på andra sidan av soffan, jag var alldeles för osäker för att ta Zayns hand eller något sånt -där och då. Zayn tog en arm runt om mig. Jag lutade mitt huvud mot honom.

-Så Nicki, går du i skolan? frågade Michaela.

-Ja, imorgon så är det en ny vecka, suckade jag. Skolan.... Jag hatade det stället. Husbyggnaden, eleverna, lärarna, all press och stress och speciellt ångesten. Läxor och prov varje vecka, mycket av det också. Om jag inte tvingades av Gina skulle jag hoppa av. Skaffa jobb istället. Det är svårt att få jobb utan utbildning men jag hade verkligen ingen aning om vad jag ville ha för jobb, same shit om det blev jobb i en korvkiosk eller som advokat. Harry och Zayn gick iväg till köket för att fixa fika eller något.

-Som du vet så ska ju One Direction iväg imorgon -och resten av veckan. Så om du vill träffas efter du har skolan skulle det vara kul! log Michaela. Först log jag och nickade ivrigt, min första tjejkompis(!). Sedan försvann mitt leende. Skulle One Direction iväg? Zayn hade inte ens nämnt det?

-Det skulle vara kul, men var... sa jag när vi avbröts av att Harry och Zayn kom tillbaka. En skål med jordgubbar och en kladdkaka.

-Vad pratar ni om då? flinade Harry och sträckte sig mot Michaela för en puss.

-Vi pratade bara lite, sa Michaela.

-Va? haha kom helt av mig, sa Harry och de båda skrattade. Zayn kollade på mig och log.

-Allt okej? frågade Zayn.

-Ja, svarade jag glatt.

 

Det blev sent och jag och Zayn tänkte gå hem i det regnvädret. Jag och Michaela bestämde att träffas dagen efter. Vi kramade varandra hej då sedan började vi gå.

-Zayn... sa jag när vi kom ut på trotuaren. Zayn kollade mot mig med sitt mer än perfekta leende.

-Ja? log han.

-Vart ska ni imorgon? frågade jag. Min mage spände till. Nu när jag äntligen träffat på Zayn på så länge så ska han åka iväg, typiskt.

-Åh... ehm USA, sa Zayn och svalde hårt.

-Kul, sa jag och det blev stelt.

-Jo en annan sak, sa jag, Zayn såg förväntansfull ut.

-...Vi ska ha typ som en fest nästnästa helg i skolan, och man får ta med sig en dejt så om du kan kanske du ville? log jag.

-Nästnästa? Visst! Det kommer bli skitkul! sa Zayn och gav mig en kyss. Hand i hand fortsatte vi hemmåt.

 

.........

 

Jag vaknade av att jag fick stänga av mitt alarm på mobilen. Klockan var sju på morgonen, nu var Zayn på flyget. Jag borstade igenom mitt hår och flätade mitt löshår och sminkade mig. Jag gick till köket och gjorde iordning en macka. Jacob satt mittemot mig. Jag gäspade och tröck i mig resten av mackan. Jag hällde i mig ett glas jucie också. Jag gick och satte på mig mina skor och tog min väska över axeln.

 

Det var bara mulet, tack och lov! När jag kom fram till skolan så gick jag till mitt skåp och tog matrialet till dagens första lektion, -matte. Jag suckade och låste igen skåpet. Jag gick mot klassrummet och satte mig längst bak, innerst mot fönstret. Vi skulle självständigt arbeta i matteboken. Jag ville hellre dö. Siffrorna snurrade runt i huvudet, allt var förvirrande. Min sämsta egenskap var nog siffror och allt med det. Klockan, tidtabeller, räknesätt, mobilnummer, osv. Allt sånt gjorde mig alltid virrig och förvirrad.

 

På lunchen satt jag ensam och petade i den brunaktiga maten på tallriken med gaffeln. Jag kollade runt på det största bordet i matsalen där alla ''populära'' satt. Enligt mig verkade de alla töntiga. Tjejerna verkade så himla beroende av killarna och klängde nästan på de. Och helt osjälvständinga. Medans andra försökte spela blåsta för att det var så himla gulligt. Bläsh. En kille, eller ja killen jag hade gått förbi dagen innan, kom åt mitt håll. Han kollade mot mig. Han mimade något men jag orkade inte ens försöka se vad han sa. Jag reste mig upp och gick för att slänga maten. Då jag var tvungen att möta honom. När jag gick förbi kände jag hur han gjorde krokben på mig. Maten hamnar i mitt hår och jag på golvet. Alla i matsalen applåderade och skrattade. Jag reste mig upp och plockade upp min matbricka.

-Se dig för, sa killen, Lucas tror jag han hette.

-Dra åt... sa jag men lugnade ner mig innan jag fick ur mig något fult.

-Huh? kom närmare och säg det, flinade han. Jag tog ett steg närmare honom och gav honom en mördarblick.

-Vad vill du? suckade jag.

-Vad vill du? sa han med ett stort leende och kände hur han slog till mig lite lätt på rumpan. Jag kokade inombords. Vad var det med honom? Vissa oh -ade och andra skrattade mer än de någonsin gjort. Jag andades dubbelt så fort av irreteration. Jag höjde min bricka och böjde den så maten hamnade på hans tröja. Han gapade häpet. Han tog sitt vattenglas och hällde det över mig. Jag slog till honom. Många tjejer skulle aldrig göra det men jag som verkligen kunde bli sur hade inget emot ett slagsmål. Jag kände ett slag i magen, sedan mot ansiktet... Det höll på ett tag tills mattanterna faktiskt märkt vårat bråk. De särade på oss och rektorn kom springandes mot oss. Alla som skratta applåderat osv hade nu börjat gå sin väg.

-Nicki Newton och Lucas Tomson, ni får följa med till mitt kontor! sa han med sträng röst. Vi gick tysta brevid varandra. Lucas vände sig mot mig och höll fram sin hand.

-Fan du var bra! viskade han och log svagt. Han sträckte ut sin hand, jag himlade med ögonen och skakade hans hand. Jag hade ingen lust att vara sur på någon och inte med någon i min klass som jag skulle träffa varje dag. Men ändå var jag fortfarande lite arg men det rann ur mig rätt snabbt. Jag skulle inte bli vän med honom, men inte en fiende. Vi kunde åtminstone vara sams nu när vi båda lugnat ner oss. Vi båda flinade åt varandra. Han som hade mat på kläderna och jag som hade det i håret, vi båda hade några sår också men det värkte knappt.

-Nu vill jag höra en förklaring! utbrast rektorn surt och stängde dörren efter sig.

 

Jag och Lucas hade lagt bråket bakom oss för ett bra tag sen, men det hade inte Jessica eller Jacob gjort. Jag öppnade ytterdörren då Jessica rusat in i hallen.

-Vad höll du på med?! utbrast hon med rött ansikte, rött av ilska.

-Ringde han hem? suckade jag och tog av mig mina skor.

-Och ditt ansikte säger en hel del Nicki! sa hon med sur röst.

-Det var ett litet tjafs! Inget stort! försvarade jag och hon skakade på huvudet.

-Gissa hur måga gånger jag hamnade i sånna bråk? sa Jessica.

-Inga, mrs. såhimladuktig! suckade jag och gick med snabba steg mot mitt rum.

-Skärpning! ropade Jessica efter mig. Jag bytte snabbt om till leggings och en tröja med volang sedan gick jag mot cafét där jag skulle möta Michaela. När jag öppnade dörren satt Michaela redan på en stol. Jag gick och gav henne en kram.

Jag vaknade av att jag hörde hur regnet piskade mot fönstret. Mitt huvud värkte lite från gårdagen. Jag snurrade ett varv då jag kom på att sängen inte var så stor, plums så var jag pladask på den kalla golvytan. Jag fick ur mig en svordom. Wilma skrek nu från rummet brevid och samtidigt ringde min mobil. Jag reste mig upp och letade frustrerat efter min mobil. I täcket låg den och snabbt tröck jag 'svara'.

-Hej det är Nicki, sa jag med min hesa röst.

-Hej, det är Zayn. Lust att träffas? sa Zayn. Jag log för mig själv.

-Visst, ska bara hoppa i kläder, sa jag.

-Ska jag komma till dig, sen så kan vi hitta på något? frågade Zayn.

-Kom du, sa jag glatt. Vi la på och jag skyndade i mig kläder. Jeans och en vanlig tröja. Jag satte mitt löshår lite snabbt och satte upp det i en toffs, gårdagens smink låg fortfarande utkletat. Jag gnuggade bort läppstiftet men lät mascaran vara kvar. Jag log svagt för mig själv och gick till köket och började bre en macka. När tagit två tuggor plingade det på dörren. Jag slängde mackan även om det var mycket kvar och istället sprang jag och öppna. Jag kramade glatt om Zayn som var dyngsur. Han drog sin hand igenom sitt blöta hår. Några vattendroppar föll ner för hans ansikte. Jag drog på mig min jacka och mina gummistövlar.

-Hej då! halvskrek jag till Jessica och Jacob. Ett svagt svar fick jag så vi försvann ut.

 

Det ösregnade och en bit bort såg det ut att åska. Jag skuttade upp för backen medans Zayn joggade bakom mig.

-Vad ska vi göra? frågade jag.

-Harry messade att vi skulle komma vid sex, tills dess vet jag inte. Vad vill du? log Zayn. Jag tänkte efter lite, vad ville jag? Vara ute fanns det ingen chans att jag ville direkt. Hela jag var som jag stod i en dusch. Det fanns så mycket att göra.

-Något kul? sa jag och Zayn skrattade.

-Fan jag som ville ha tråkigt! utbrast Zayn ironsikt. Jag lipade åt honom och han tog tag i min midja och drog mig sakta mot honom.  Zayn drog sin tumme över min kind och våra ansikten fördes mot varandra. Jag svalde hårt och innan våra läppar möttes backade jag undan.

-Jag vill inte göra samma misstag, sa jag och kollade ner i marken.

-Va? sa Zayn förvånat.

-Sista gången vi kysstes såg jag dig inte föräns igår, jag vill inte... sa jag men Zayn avbröt.

-Jag hade flickvän och mycket jobb, nu kommer vi träffas! sa Zayn med mjuk röst.

-Men... vad betyder... kyssen? frågade jag.

-Det kan vi diskutera efter vi har kysst, flinade Zayn. Nu möttes våra läppar. Jag blev varm i kroppen. Allt kändes perfekt. Kyssen blev mer och mer passonerad. Efter en stund särades våra läppar. Vi båda log. Regnet som fortfarande öste ner kändes som ingenting, det kändes som himlen var blå och att solen sken mer än den någonsin gjort. Zayn tog min hand och tillsammans gick mot Zayns lägenhet.

 

Väl hemma hos Zayn så gick jag in på toan.

-Får jag låna en handduk? frågade jag. Zayn stod i dörröppningen och nickade.

-Vill du låna en tröja? frågade han.

-Gärna, sa jag och lindade in mitt hår i handduken. Zayn gick iväg och kom tillbaka med en t-shirt. Jag tänkte precis ta mig min tröja när jag påmindes om att Zayn stod där. Jag harklade mig och Zayn som först inte fattat flinade och gick därifrån. Jag drog snabbt av mig min blöta tröja till Zayns torra t-shirt. Jag gick till köket där Zayn gjorde iordning te. Jag satte mig på en stol och bankade en melodi på bordet.

-Du är musikalisk, skrattade Zayn och gav mig en tekopp.

-Jag rår inte för det, fnissade jag.

-Jag gillar att du visslar, sjunger och trummar, sa Zayn och satte sig brevid mig. Jag skrattade och skakade på huvudet.

-Jag är säkert skit jobbig, skrattade jag.

-Det är du! sa Zayn innan han började skratta. Jag puttade honom lite lätt.

-Ahh du är så stark! sa Zayn irronsikt och låtsades göra gester att jag verkligen puttade iväg honom. Jag la ifrån mig min tekopp och satte mig på hans knä och började kittla honom. Han började skratta så han tjöt. Jag skrattade åt hans gulliga skratt.

-Sl...u..t...sluta! utbrast Zayn med tårar i ögonen. Jag slutade kittla honom och gav honom en snabb puss på kinden och satte mig på min stol igen.Jag flinade mot Zayn. Jag tog några klunkar av det kokheta tet. Jag kollade på klockan på mikron, klockan var bara ett.

 

Vi stod och hjälptes åt att diska all disk Zayn hade. Snäll som jag var. Jag torkade av tallriken och ställde upp den i skåpet. Jag tog en ny och började diska den. Det tog ett tag innan vi blev klara med allt. Jag torkade mina händer. Jag kände Zayns händer runt min midja.

-Perfekta läget att ge hämd, sa Zayn och skrattade.

-Vaddå för hämd? fnissade jag och vände mig om.

-Äsch jag ska inte kittla dig, du hjälpte mig med disken, flinade Zayn.

-Exakt! sa jag och och slöt mina armar runt hans nacke. Vi kysstes tills vi hörde hur det bullrade till utanför. Jag hoppade till men påmindes om vädret och fattade precis, det var åskan.

 

Vi satt i soffan och lyssnade på radion som Zayn satt på. Zayn hade släkt alla lampor och vägrade sätta på tvn.  Bruno Mars' låt, when i was your man, började spela. Zayn sken upp och höjde volymen. Den låten var sjukt bra, tyckte både jag och Zayn. Jag började sjunga med och Zayn hängde på. Tillslut halvskrek vi till låten. Zayn gjorde gester till och jag fnissade. Zayn såg dramatisk ut men ändå lite löjlig ut, på ett gulligt sätt. När låten slutade så skrattade vi båda hur konstiga vi var.

Jag lockade den sista slingan som inte var lockad. Jag tog en hårsprays flaska och sprejade över håret. Jag hörde hur en bil tutade utanför. Jag kollade ut och kände igen bilen, det var Miles. Miles var tjugo och hade rötter från spanien. Han var en såkallad ''bad boy'' dock min ändå nuvarande ''vän''. Jag hade träffat honom några veckor efter min och Zayns kyss. Miles vardag var rökning och fester och då fick han mig att haka på. Vi skulle till någon fest i London, någon bra nattklubb Miles pratat om. Jag satte snabbt på mig mina glittrande klackskor sedan små sprang jag mot hallen där jag drog på mig min skinjacka. Jag sa hej då till Jessica och Jacob och sedan smällde jag igen dörren. Jag öppnade port dörren och gick med snabba steg mot Miles bil. Jag drog upp bildörren och satte mig i framsätet. Miles log mot mig sedan började han köra bilen. På radion spelades någon Lana Del Rey låt. Miles parkerade bilen utanför den dunkade nattklubben. Vi klev ur bilen och sedan gick vi mot ingången. Jag som bara var sjutton så var jag lite osäker om jag äns skulle komma in, men Miles lyckades och vi hamnade på ett halvskrikande dansgolv med folk som knuffades. Jag som inte var bra alls på att gå i höga klackar, allt knuffande gjorde det ännu svårare. Jag försvann mot baren där jag beställde några drinkar. Miles hånglade redan med någon tjej på dansgolvet. Jag kollade mig omkring och kände mig redan hur trött som helst. Allt skrik fick mitt huvud att värka. Jag kanske inte skulle hänga på Miles från början. Jag tog en klunk av min drink den var stark så gjorde automatiskt en grimars.

 

-Nicki? hörde jag någon halvskrika bakom mig. Jag kollade förvånat på Zayn som stod en halvmeter ifrån mig.

-Wow, ditt hår, sa han och jag kollade ner på mitt löshår. Jag hade köpt löshår och färgat mitt hår brunt, kände för en förändring. Jag log svagt. Olly Murs låt ''Please Don't Let Me Go'' spelades. Jag älskade den låten. Jag älskade alla Ollys låtar. Zayn frågade om jag ville dansa med honom vilket jag mer än gärna ville. Jag studerade Zayns ansikte. Han hade sina händer på min midja.

-Hur går det med Perrie? frågade jag och svalde hårt.

-Vi har gjort slut, sa Zayn och jag nickade lite lätt.

-Varför har du aldrig svarat? frågade jag tillslut. Zayn drog mig närmare och jag kunde känna hur han andades.

-Inga mer frågor, log han och lutade sig mot mig. Våra läppar var någon centimeter ifrån varandra när vi avbröts av någon som ropade Zayn. Zayn kollade sig omkring och då kom Harry, Michaela och två som jag inte kände igen.

-Zayn, vi letade efter di... Nicki? sa Harry och gav mig en kram.

-Hej, sa jag. Michaela gav mig en kram och jag hälsade på de andra . Danielle och Liam. Jag såg Miles vid baren. Jag smet undan alla och gick till honom.

-Miles? sa jag och satte mig brevid honom. Han flinade mot mig.

-Hej, jag ska köra hem snart, sa Miles. Jag skrattade lite och skakade på huvudet.

-Glöm det Miles, sa jag. Han var alldeles för full.

-Det är kallt att gå, sa han och klunkade i sig sin drink.

-Taxi? föreslog jag. Miles ryckte på axlarna.

-Jaja måste gå ut och ta en cigg, ses, sa han och försvann ut. Jag gick tillbaka till Zayn och de andra.

-Vem var det? frågade Zayn.

-En vän, sa jag. Miles var knappt det. Vi hade träffats för några veckor sen och efter vi setts så smsade vi lite och sedan denhär festen då, det var allt.

 

Det blev sent och Miles hade redan gått hem, med någon tjej. Jag, Zayn, Harry, Michaela, Liam och Danielle skulle precis gå. Liam och Danielle tog en taxi hem. Vi andra visste inte riktigt om vi skulle hitta på något/gå hem till någon eller bara gå hem alla för sig. Klockan var två, nästan halv tre på natten. Medans vi stod utanför nattklubben och frös och försökte komma på något så tände Zayn en ciggarett.

-Men annars kan vi ses imorgon? sa Harry. Zayn nickade och blåste ut ett rökmoln. Vi bestämde att ses och äta middag hemma hos Harry nästa dag. Vi sa hej då till varandra sedan vi alla åt varsinna håll.

 

Jag och Zayn som bodde åt samma håll gick tillsammans.

-Vi kan ta en taxi, sa Zayn och släckte sin ciggarett.

-Vi har gått halvvägs ändå så, sa jag och log. Zayn nickade.

-Men du... sa jag och Zayn vände sig mot mig.

-Varför svarade du aldrig? frågade jag. Zayn suckade.

-Det har vart så mycket, sa Zayn och undvek ögonkontakt. Jag nickade.

-Okej, sa jag. Det blev tyst och rätt stelt. Stjärnorna tindrade och vinden blåste förfullt. Vi kom utanför min port. Jag gav honom en kram innan jag gick upp. Jag låste upp lägenheten och det var tyst. Alla sov. Jag gick mot mitt rum och gjorde tröttsamt mig iordning för natten. När jag var klar la jag mig under duntäcket och hann precis blunda när min mobil pep till. Det var från Zayn. Jag tröck upp meddelandet och log för mig själv, hans namn hade inte kommit upp på displayen på flera veckor nu. ''Vill du träffas imorgon innan middagen? Sov söt xx''.

---

Förlåt för sån väntan! Men ska försöka uppdatera bättre mellan kapitelerna. I nästa kapitel ska de på middag hemma hos Harry, hur tror ni det kommer gå? :) 

 

Hej! Tänkte bara berätta att vi håller på att skriva de nästa delarna av både Because of you & Crazy about you och de kommer kanske ut idag. Förlåt för att det har tagigt sånn tid :)

Vi tänkte köra ett länkbyte med en läsvärd novell. Deras aktuella novell heter It Was Meant To Be. Jag tycker ni ska klicka er in på http://weloveoned.blogg.se/ . 

 

Handlingen:

Diamond som nyss förlorat sin mamma i en hård kamp mot cancer tvingas flytta tillbaka till sin pappa som tidigare övergett deras familj för att flytta till England. Hon anländer med avsky på flygplatsen och ända sen dess har hon försökt att undvika sin pappa och allt som han vill henne, hon hatar honom och hans limosin. Diamonds vardag blir att röka, skolka och festa bara för att få bort tankarna från hennes mamma. Hon vill bara vara en i mängden. En dag så tvingar James - hennes pappa henne att följa med henne till hans jobb och hon hade verkligen inte tänkt sig stöta på det största pojk bandet i världen och inte heller killen från festen. Hon avskyr dem som hon hatar allt annat och den enda hon vill göra är att omfamna sig i den ljusgrå röken. Vad kommer hända med Diamond? Kommer hon forsätta leva som badass-tjejen i skolan och röka som om det vore lagligt eller kommer hon att försöka göra något bättre av sitt liv?