ziall.blogg.se

En vecka hade gått. Nu var det måndags kväll och jag låg ner i soffan, halvdöd. Jag hade inte rört mig på hela dagen, Jessica och Wilma var iväg och Jakob jobbade. Så jag bestämde mig att stanna hemma istället för att gå till skolan. Jag zappade mellan tv-kanalerna och stannade på 'How I Met Your Mother' min favorit serie. Jag hörde hur dörren öppnades och hur ett barnskrik ekade från hallen.

-Hallå? ropade Jessica.

-Hej! svarade jag och drog filten över mig. Jessica suckade åt mig.

-Du har legat där hela helgen, tack och lov så rörde du dig idag! sa Jessica och släppte ner Wilma till mig.

-När kommer min mobil? frågade jag. De hade lovat mig en mobil och de hade skickat efter en. En iphone 5, kunde knappt vänta, jag hade överlevt en vecka utan mobil men kunde verkligen knappt berga mig innan jag skulle få en sprillrans ny!

-Jag vet inte.... kanske den redan kommit? flinade Jessica och tog upp en påse. På framsidan av påsen var det en bild på en iphone 5. Jag sken upp.

 

Jakob hade kommit hem och tagit med sig fika. Vi alla satt i soffan och mumsade i oss varsin muffin.

-Några nya läxor? frågade Jakob. Jag tänkte hålla masken om att jag aldrig faktiskt gick till skolan. Jag skakade på huvudet.

-Om du får NO läxa någongång så kan jag alltid hjälpa till, blinkade Jessica.

-Ellerhur, storskrattade Jakob.

-Om det var någon som var dålig på NO då var det Jessica! fnissade Jakob och pussade Jessica på kinden. Jag log svagt.

-Jag går till mitt rum, mumlade jag och gick mot mitt rum. Jag kastade mig ner på sängen och klickade runt på min mobil.

 

Jag vaknade av att Jakob kom in och frågade om jag ville ha skjuts till skolan. Jag tog på mig kläder och sminkade mig. Jag tuggade snabbt i mig en macka.

-Hej då älskling! sa Jakob och kysste Jessica.

-Hej då! sa Jessica och låste efter oss. Det var varmt ute idag. Vi klev in i bilen och vi båda var tysta.

Jag tackade Jakob för skjutsen och sedan gick jag mot mitt skåp.

 

När jag slutade så kom Jakob och hämtade upp mig, jag skulle för tredje gången jobba på gymmet. Jag bytte om och satte mig vid receptionen. Damen som jag var assistent åt de gånger innan jag vart där var sjuk så jag satt uttråkat på min snurrstol och snurrade runt. Det kom knappt någon som ville något. Om det var någon som kom var det bara någon som frågade när gymmet stängde. När jag bara hade en halvtimme kvar så kom Zayn fram till receptionen.

-Hej... Nicki, löpbandet funkar inte, sa Zayn. Jag kollade in mot personalrummet där de satt och drack kaffe. Jag hade först tänkt och be dem att kolla på löpbandet men ångrade mig och tänkte kolla på det själv, så svårt kunde det inte vara.

Jag gick med Zayn till exakt samma löpband han haft den dagen då vi sprang brevid varandra.

-Vad hände? sa jag och tröck på några knappar.

-Jag kom hit och försökte starta den men ja, du ser! sa Zayn och tog en hand mot hans rätt svettiga panna. Jag nickade och försökte komma på vad som var felet. Jag gick en runda runt löpbandet. Då märkte jag att sladden inte var ikopplad i eluttaget, jag stoppade i den och löpbandets skärm lös upp.

-Så, log jag och Zayn skrattade.

-Haha, tack! Jag visste inte att du jobbade här, sa Zayn.

-Jo... eller bara ibland, sa jag och Zayn nickade.

-Jakob berättade om dig, log Zayn. Jag svarade inte.

-Gillar du London? frågade Zayn.

-Inget märkvärdigt, sådär, sa jag och Zayn såg nästan förvånad ut.

-Kanske jag kan bjuda på fika när du slutar? sa Zayn.

-Jag slutar om en halvtimme, så tack ändå! sa jag och vände mig för att gå tillbaka.

-Jag kan vänta, sa Zayn. Jag log åt att han faktiskt erbjöd sig det.

-Jag vet inte, sa jag och log svagt.

-Okej, skit i det, jag tänkte bara att jag kunde visa dig runt här i London, sa Zayn. Jag stannade återigen.

-Det var inte det du sa? sa jag.

-Okej då, ehm vill gå runt i London efter du jobbat klart? småskrattade Zayn.

-Visst, log jag och Zayn som såg lite förvånad ut log lite. Jag gick till receptionen igen.

 

Nicki var och bytte om. Jakob hade berättat för mig att hon var ensam så jag tänkte att jag kunde umgås med henne, hon verkade faktiskt riktigt schysst. Dörren öppnades och ut kom Nicki.

-Bu! skämtade jag och Nicki kollade mot mig.

-Hej på dig med, sa hon.

-Nicki? Jag är klar om tio minuter, sa Jakob som kom ut från ett rum.

-Jag behöver inte skjuts, sa Nicki.

-Vänta tio mi... sa Jakob men Nicki avbröt.

-Jag går, sa hon tydligt. Jakob nickade och Nicki gick mot hissen och jag gick strax efter.

-Varför sa du inte att du skulle vara med mig? frågade jag.

-Han har inget med det att göra i alla fall, sa Nicki och log lite. Jag nickade. Jag började med att visa de största gatorna i London, därefter Big Ben och sedan Hyde Park. Tiden flög iväg och innan jag visste ordet av det var klockan halv tio. 

-Så vad tycker du om London nu? frågade jag.

-Bättre än sådär, helt okej! fnissade Nicki. Jag småskrattade och puttade henne lite lätt på armen.

-Jag borde gå, tack för du visade mig runt Zayn,jag hade jätte kul! log Nicki.

-Okej. Tack själv! sa jag och stoppade mina händer i byxfickan.

-Vi syns, sa Nicki och snabbt gick hon iväg. Hon vände sig om innan hon skulle svänga runt hörnet. Hon log och vinkade lite. Jag log för mig och började sakta gå hemåt.

 

Jag öppnade dörren och då hörde jag hur Jessica och Jakob bråkade. Jag tog tyst av mig min jacka och mina skor sedan försökte jag smyga in till mitt rum.

-Nicki?! utbrast Jessica.

-Hej, sa jag och fakelog. 

-Vart i hela friden har du varit? frågade Jakob.

-Ute, sa jag.

-Oacceptabelt! sa Jakob och för första gången såg han faktiskt sur ut.

-Vaddå?! Klockan är kvart i tio! sa jag och försvarade mig. Jessica skakade på huvudet.

-Varför svarade du inte på din sprillans nya mobil då? frågade Jessica.

-Jag hade den i väskan, förlåt att jag hade den på ljudlöst! sa jag irreterat.

-Vi bryr oss bara om dig! sa Jessica. Jag suckade.

-Men sluta göra det då?! Ni är inte mina föräldrar och ni kommer aldrig äns komma i närheten till det! Jag har aldrig bett er att bry er om mig?! utbrast jag och gick med snabba steg mot mitt rum. Jag smällde hårt igen dörren. Jag försökte lugna ner mig men frustrationen och alla mina känslor kom i fatt och efter en stund satt jag på golvet med mitt huvud i mina händer. Några få tårar föll ner för min kind.

 

Det knackade på dörren, det var Jakob. Ovilligt så kom han in. Han satte sig brevid mig. Han såg på mig och såg nästan besviken ut, det var inte den första gången jag hade gjort någon besviken om man säger så.

-Hur mår du? frågade han lugnt.

-Toppen! sa jag ironiskt.

-Du, vi kanske överreagerade med var du var och det, men vi har aldrig haft något tonårsbarn, vi är rätt dåliga på allt sånt med att hålla upp regler, sa Jakob. Jag var tyst.

-Vi vill inte ersätta dina föräldrar Nicki, sa Jakob. Jag satt fortfarande tyst.

-Vi vet att du har haft det tufft... sa Jakob men jag avbröt.

-Vad vet du om det?! Det tuffaste av allt det var att hamna här! sa jag med en irreterad suck. Jakob öppnade munnen för att säga något men stängde den sedan. Han ställde sig upp och gick mot dörren.

-Ehm... god natt, sa Jakob och stängde dörren efter sig.

---

Ännu ett kapitel, vad tycker ni?:) Förlåt för jag inte beskrev mer om när Zayn visade runt, lovar att beskriva (mycket) mer nästa gång! Förresten som jag skrev i ett inlägg innan så kommer det komma upp en tävling snart! Missa inte det!