ziall.blogg.se

 

Jag var hemma själv, det var lördagsförmiddag och jag skulle förbli ensam hela dagen. Jakob hade köpt pizza åt mig som fanns kylen. Jag gick till köket ta lite, det var lunchtid i alla fall. Jag letade efter en tillräckligt vass kniv för att dela pizzan. Jag var inte alls bra på vart allting låg. Jag drog ut en låda där det låg en lapp, med stora bokstäver stod det NICKI. Jag tog upp lappen och vände på det. Jag drog in lådan och satte mig på köksbänken. Sakta läste jag igenom lappen. ''Kära Nicki, min älskade dotter, det är inte lätt att förklara för dig hur jag, som är vuxen och borde vara mer ansvarig än såhär, länge har tänkt att ta mitt liv. Du kanske inte blir allt förvånad efter allt jag gjort....'' läste jag. Jag förstod att det var från mamma. Jag torkade en tår. ''... att du min underbara lilla solstråle som nu precis fyllt sju har behövt sett sin mamma både förstörd och hur jag misshandlat både droger och alkohol. Jag vet inte om jag kan upp nå dina krav som en mamma eller ens en vuxen. Jag önskar jag kunde tagit hand om dig bättre, lärt dig bättre, givit dig bättre minnen eller åtminstone ett posetivt minne...'' nu forsade tårarna ner. ''... jag har länge undrat vad som är bäst för dig, och inget av alternativerna är jag med. Det kanske är svårt för dig att förstå men jag hoppas att du någon gång kommer. Jag har nu länge planerat när och hur jag tänker dö. Tro aldrig att något är ditt fel, det är det verkligen inte. Om du aldrig hade funnits så skulle jag varit död för länge sedan. Du har vart min anledning till livet Nicki...'' jag pausade mitt läsande för att lugna ner mig lite. ''...jag vet att du kommer ha det bättre utan mig, det är inget som oroar mig. Stå på dig för den du är. Du är redan så begåvad min älskade lilla flicka...'' jag log lite för mig själv. ''... Jag älskar dig. Bamse pussar och kramar från mamma.'' . Jag stirrade på lappen minst tio minuter. Jag satt helt stilla, då och då föll det ner tårar. Jag förstod att Gina hade hittat den före mig och givit den till först Lisa och John och nu Jakob och Jessica. Jag förstod varför jag inte borde läst den som sju åring men dock borde jag fått den. Det var inte det som spelade någon roll. Jag hade i alla fall fått det och läst det. Jag hade blivit väldigt ledsen när jag fick veta att min mamma tagit självmord, men jag var för chockad för att verkligen inse det. Jag var trotts allt sju. Och jag hade minst tusen gånger drömt mardrömmar hur jag haft bilder i huvudet hur mamma hängde sig. Som tur var så hann jag aldrig upptäcka det själv, brevbäraren hörde ett konstigt ljud från lägenheten då det visade sig att repet inte hade hållit mer. Då var jag i skolan. När jag hamnat hos Lisa och John så fick jag gråta ut och de fick mig att känna mig bättre när de alltid berättade för mig att det var okej att var ledsen. Jag fick verkligen gråta ut. Jag vek pappret och la den i min byrå. Jag kollade ut genom fönstret där solen sken.

 

Jag hade bestämt mig för att ta en promenad för att få något annat att tänka på. Jag öppnade dörren och joggade ner för trapphuset. Jag öppnade portdörren och kände hur vinden blåste mot mitt ansikte. Jag visste inte  vart jag skulle gå riktigt. Eftersom jag inte åt någon pizza så kände jag hur min mage kurrade. Jag gick in på Starbucks och köpte lite fika. Jag satt vid fönstret och kollade ut medans jag åt. Utanför gick en mamma med hennes två barn, en satt i barnvagnen och den andra höll i hennes hand. Jag såg hur de alla tre log, det fick mig att le. Precis då kände jag två händer på mina axlar. Jag vände mig om där Zayn stod.

-Hej Nicki! sa han och satte sig mittemot mig.

-Hej Zayn, log jag och tog en klunk av mitt kaffe.

-Mår du bra? frågade Zayn allvarligt. Jag fakelog och nickade.

-Varför skulle jag inte? fick jag fram.

-Dina ögon är... sa Zayn.

-...Röda? fyllde jag i och Zayn nickade svagt. Jag suckade. Jag visste inte om jag skulle berätta för Zayn, däremot så var han den enda vännen jag hade i London, eller vad han nu var, bekant? Jag började sakta berätta allting, utan vissa detaljer. När jag var klar så kände jag hur en tår trängde sig ut men jag torkade den direkt när den rann ner för min kind. Zayn satt tyst sedan reste han sig och gick till mig och kramade mig, länge.

-Förlåt jag visste inte, viskade Zayn. Jag var tyst. Zayn släppte mig och satte sig ner igen.

-För att prata om något annat, vart ska du? frågade jag.

-Hem, jag var nyss på en plåtning, sa Zayn. Vi satt och pratade en stund, om allt möjligt. Jag tog den sista tuggan av min kaka. Vi både reste oss upp och jag slängde min kaffemugg i soptunnan påväg ut. Zayn öppnade dörren åt mig och vi fortsatte prata medans vi gck. Zayn stannade.

-Jag bor här, sa han och nickade mot femte våningen på en lägenhet på väntra sidan om oss.

-Jag trodde du bodde på någon av de kändaste gatorna i london, sa jag förvånat. Zayn log.

-Nej då, vill du följa med upp? frågade Zayn. Jag hade absolut inget bättre för mig, och jag gillade att umgås med Zayn, det är roligare än att vara helt själv. Som alltid annars.

-Visst! sa jag. Zayn slog in en kod och dörren öppnades. Vi ställde oss i hissen och han tröck upp till våning fem. Han låste upp sin lägenhet och vi båda tog av oss våra ytterkläder. Zayn visade hussyn och det var välstädat och det var vacker utsikt. I slutet av rundan så visade han vardagsrummet. Jag satte mig ner på soffan. Och Zayn satte sig brevid.

-Schysst hem! log jag.

-Tack, fast ja det brukar vara stökigare, tur för dig att jag städade igår, fnissade Zayn.

-På en fredag? imponerande, sa jag och skrattade lite. Zayn skrattade och 'bugade'.

-Hela jag är sån, imponerande, sa Zayn ironiskt och jag puttade honom lite lätt. Eller det var meningen att jag skulle göra löst, tre sekunder senare låg Zayn på golvet. Vi båda började asgarva. Jag sträckte min hand för att hjälpa honom upp, istället för att han försökte ta sig upp drog han ner mig så jag hamnade brevid honom på golvet. Vi båda fortsatte skratta. Som tur var så hade han en mjuk stor matta som vi båda lyckats hamna på.

---

Sådär... Kommentera vad ni tycker♥ Är själv rätt självkritisk till kapitlet ;)