ziall.blogg.se

Det var nu måndags eftermiddag och jag var på gymmet och 'arbetade'. Jag såg hur dörren öppnades och Zayn kom in. Han kollade mot mig och vinkade glatt. Jag vinkade tillbaka. Han gick in till omklädningrummet och konstigt nog kunde jag inte få ut bilden av Zayns leénde ut ur huvudet. Jag vaknade ur dagdrömmen när jag hörde hur någon försökte få min kontakt.

-Hallå? sa en kvinna. 

-Oj förlåt, vad kan jag... sa jag men kvinnan avbröt irreterat.

-Min privata tränare skulle ha ett pass med mig klockan fyra och nu är klockan halv fem, skandal! utbrast hon otåligt. Jag gick in till fika rummet och frågade vem som skulle träna just henne. Tydligen var det Jakobs pass. Men han hade fått influensan och låg hemma och var sjuk. Jag suckade och förstod direkt att jag skulle få göra det istället för honom. Alla som jobbade på gymmet var verkligen ohjälpsamma, de har bara lust att göra det dem är där för om inte mindre. Jag knöt mina skosnören och följde efter kvinnan. 

-Så vad ska du göra för något? frågade jag. Kvinnan höjde ett ögonbryn mot mig och flinade som det jag nyss sagt var ett skämt.

-Ursäkta, du är tränaren? eller? sa hon.

-Jo men du kanske ville ha något speciellt, styrka eller kondition eller ja du vet? sa jag men kvinnan såg fortfarande ut som ett frågetecken. Jag började med att göra så hon fick strecha, jag var inget proffs med träning så jag fick göra det som jag visste. När det var klart så körde hon tio-femton minuter på löpbandet, med snabbt tempo och sedan fick hon göra sit-ups och sånt. Medans hon skulle göra sina trettio sit-ups kollade jag mot Zayn, han tog några vikter. Jag följde hans rörelse.

-... tjugonio... trettio, åh herre jävlar, helt slut! utbrast nu kvinnan.

-Ska vi ta en paus? frågade jag.

-Jag skulle gärna säga att vi slutar där, tack! sa kvinnan och försvann med snabba steg mot omklädningsrummet. Jag reste mig upp för att gå till receptionen då Zayn gick mot mig.

-Hej, sa Zayn och drack ur sin vattenflaska.

-Hej, sa jag.

-Ska vi ses efter du jobbat klart? log Zayn. Ett leende spreds i mitt ansikte och jag nickade.

-Jag väntar på dig, sa Zayn och gick tillbaka för att fortsätta träna. I receptionen stod det en hel kö med människor. Jag sprang dit och för att hjälpa alla. Jag kände hur jag blev irreterad på personalen, de satt inne och fikade medans en hel kö hann bildas. Jag hjälpte en förvirrad liten man som inte förstod om hans årskort gått ut eller inte. Då såg jag Zayn sitta och vänta på mig. Det var en halvtimme kvar.

-...nej bara för det är nytt år betyder det inte att ditt årskort gått ut, det beror på när du köpte det... sa jag och mannen skakade på huvudet.

-Är du säker? sa mannen med lite lite darrig röst och sträckte fram kortet. Jag skrattade lite och nickade.

-Nicki kan du skriva vilka som var här idag, alltså alla vi i personalen och fylla i blanketten? frågade Helen, en ''kollega''.

-Varför ska jag? frågade jag.

-Tar inte du Jakobs uppgifter? frågade Helen. Jag skakade på huvudet.

-Menar du att kortet gått ut? frågade mannen nu.

-Nej nej, jag menade in... sa jag men Helen avbröt.

-Jag kan inte göra det iallafall, och du är Jakobs... ja vad du nu är till honom! sa Helen. Jag lyfte mina ögonbryn.

-Du, jag skulle gärna göra den dära saken men jag slutar om en halvtimme och för att ni inte gjorde något åt den här kön måste jag sitta här resten av halvtimmen! utbrast jag irreterat.

-Jobba över lilla du! sa Helen och tog en klunk av sitt kaffe.

-Om kortet inte gått ut så vill jag gär... sa mannen men då avbröt jag.

-Helen har du kafferast för tredje gången den här timmen eller? suckade jag och Helen kollade förvånat mot mig. Hon fnyste och gick mot personalrummet.

-Jag fixar personalsaken om du tar kön, sa jag och Helen stannade.

-Jag kan inte jag har mitt jobb, och det är inte mina uppgifter, sa hon.

-Du... ehm.. kan jag bara gå in och träna då? frågade mannen. Jag nickade och han försvann. Nästa kille kom och gnällde på hur länge de fick vänta i kön. Jag fick verkligen nog. Jag reste mig upp och gick därifrån. Alla i kön glodde på mig. Jag gick till Zayn som minst sagt såg förvånad ut.

-Kom vi sticker, muttrade jag. Helen ropade på mig att jag genast skulle komma tillbaka, inte för att hon verkligen ville ha mig där utan för att hon skulle slippa göra extra jobb, patetiskt. Zayn var tyst i hissen.

-Kan vi glömma det här? sa jag och tog min ena hand på pannan. Zayn nickade.

 

-Hänt något speciellt i helgen? frågade Zayn medans vi gick runt i Hyde Park.

-Jakob har influensan och Jessica har blivit gravid och Wilma har börjat skrika dubbelt så högt och mycket på nätterna, mumlade jag. Zayn små skrattade.

-Det var inte meningen att du skulle skratta! sa jag och Zayn ryckte på axlarna.

-Okej, okej sorry! sa Zayn och log svagt.

-Jessica och Jakob har haft fosterbarn, eller mig och Wilma, för att de trott att det var omöjligt för dem att få biologiska! Förstår du vad det betyder? suckade jag. Zayn kollade oförstårligt på mig.

-Borde jag förstå? flinade han.

-Jag kunde lika gärna stannat, att hamna här var totalt i onödan! sa jag.

-Annars skulle du hamnat någon annan stans, sa Zayn och vi satte oss på en bänk.

-Ja men inte lika snabbt och då skulle jag hunnit ändra deras val, sa jag och korsade mitt ena ben över det andra.

-Är du inte glad att du hamna här då? frågade Zayn. Jag skakade på huvudet.

-Jag saknar min familj, så att det gör ont, sa jag och suckade.

-Lisa och John? frågade Zayn. Jag nickade svagt.

-Jag saknar min famlij också, sa Zayn tyst.

-Du kan åtminstone träffa dem, och de har aldrig svikit dig, sa jag.

-Jag vet, sa Zayn och kollade lidande på mig. För att bryta den dåliga stämningen så log jag och tänkte byta ämne.

-Jessica fyller år på lördag så det ska vara fest hemma hos oss om Jakob är frisk tills dess, Jessica bad mig att bjuda några vänner och du är min ända vän här så du är välkommen. Jag förstår om du inte kan, du är känd och har bättre saker för dig men jag har iallafall frågat, sa jag.

-Okej, jag ska se om jag kan komma, log Zayn. Zayns mobil ringde, han tittade en stund på skärmen sedan tröck han upptaget.

-Vem var det? frågade jag.

-Ingen som jag behövde prata med nu i alla fall, sa Zayn. 

-Tror du att du kan komma på lördag? sa jag. Zayn såg fundersam ut.

-Visst, men då kan väl du hänga med mig på söndagen? sa Zayn.

-Vart? frågade jag nyfiket. Zayn berättade om att hans kompis skulle spela en fotbolls match i London.

-...Han spelar ibland lixom och han ska ha en ganska viktig match, han har inte spelat på ett tag så ja, jag ska vara där som support! sa Zayn

-Visst, men varför tar du inte med Perrie? frågade jag.

-För det första så jag vill ta med en vän och för det andra så är Perrie upptagen på söndag, svarade Zayn och log svagt.

-Okej, så vilka kommer vara där? frågade jag.

-Han jag pratade om, Louis. Hans mamma tror jag men är inte säker, hans flickvän, vi, Harry och hans flickvän! berättade Zayn.

-Är inte Louis med i bandet? och Harry? sa jag och Zayn nickade.

-Vad kul! sa jag glatt och Zayn småskrattade. Han kollade på klockan och reste sig upp.

-Jag måste sticka Nicki, men vi syns på lördag! sa Zayn och gav mig en snabb kram, sedan försvann han längs vägen. Jag började gå hemåt. Jag hade aldrig varit något stort fan av fotboll men jag såg faktiskt framemot fotbolls matchen på söndag.

---

Inte det roligaste kapitlet men lite längre iallafall! Jag ska försöka få lite saker att hända i nästa kapitel. Missa inte!! Kram♥