ziall.blogg.se

-Jag tror jag måste gå hem innan hon skickar polisen efter mig, skrattade jag. Jag hade vart hos Zayn hela kvällen. Men klockan närmade sig midnatt och eftersom det skulle vara skola dagen efter tjatade Jessica ständigt att jag skulle gå hem. Zayn skrattade innan han putade med sin underläpp.

Med min spotifylista på högsta volymen i mina hörlurar gick jag på Londons smågator. Det var kallt ute, och ganska mörkt. Jag passerade en liten tidningskiosk som fortfarande var öppen. Jag sneglade blicken mot tidningarna medans Katy Perrys låt Part Of Me spelades i mina öron. Jag fastnade med blicken på en tidning med Zayn på framsidan, en typisk skvallertidning. Jag var så ovan med att Zayn var känd. Jag tänkte aldrig att det var miljontals ungdommar över hela världen som visste vem han var. Jag fortsatte gå längs gatan då min mobil ringde, det var Jacob. Jag tröck 'svara' och musiken bröts.

-Jag är påväg, muttrade jag.

-Nicki, kan du hjälpa mig med en sak? frågade Jacob lite osäkert.

-Visst.. okej? sa jag.

-Jag är är på gymmet och jag ska hem så fort som möjligt kan du hälsa det till Jessica? frågade Jacob.

-Varför säger du inte det till henne direkt? undrade jag och det spreds en tystnad mellan oss.

-Men jag säger det, hej då, mumlade jag och Jacob tackade och snabbt efter la vi på. Jag stoppade mobilen i fickan och passerade ett övergångställe. Det var max en minut innan jag skulle se porten. En kallvind pust blåste igenom mitt hår. Jag var trött på endast grå moln och kallt ute .Jag längtade till sommaren extreeemt mycket. Och då skulle jag kunna vara med Zayn non-stop. Vara hemma morgonen efter jag gått ut. Slippa träffa Lucas och alla andra i skolan. Åh. Jag öppnade portdörren och tröck tröttsamt på hissknappen. Jag gäspade stort och kollade lite snabbt i spegeln innan jag var på vår vånning. Jag låste upp dörren och Jessica kom oroligt till dörren.

 

Jag vaknade till vid fyra på natten. Skit. Jag försökte somna om men det var för mycket oväsen. Jag tänkte inte på vad som lät ända tills jag tycktes höra Jacobs röst. Och Jessicas. Jag gäspade och smög med tysta, lätta steg till min dörr. Jag öppnade försiktigt dörren. Jag såg dem inte, de var troligen i köket. Jag smög in till Wilmas rum. Hon sov som en stock. Jag lutade mig över spjälsängen och lyfte upp henne. Med henne sovandes i min famn gick jag tillbaka till mitt rum. Jag la ner Wilma närmast väggen och jag la mina armar runt henne. Om man lyssnade noga kunde man höra små, små snarkningar. Jag log svagt och pussade Wilma på hjässan. Jessica och Jacob fortsatte skrika och argumentera mot varandra och jag förstod att det absolut var något. Men trotts allt ljud från köket så lyckades jag somna om.

 

Vid frukosten nästa morgon hade Jessica åkt till sina föräldrar, och Jacob verkade stel och var mest tyst. Wilma sov fortfarande.

-Du, Jacob.. sa jag och petade med skeden i skålen. Jacob såg upp mot mig men sa inget. Orden jag tänkte säga passade inte in, även om jag ville veta så var jag rädd för vad svaret skulle bli. Jag tystnade. Jag tog några tuggor innan jag hittade på en ursäkt att jag var tvungen att gå till skolan. Jag sa hej då till Jacob och försvann från lägenheten.

 

Det var minst tjugo minuter tills min första lektion började. Jag satt på en bänk vid mitt skåp. Några elever höll på att hänga upp afischer till festen på lördagen. Jag skulle gå med Zayn, och jag såg framemot det. Tjejmiddagen jag tänkt hålla i dagen innan skulle dett nog inte bli något av, den ända som faktiskt kunde var Michaela och med Jacob och Jessica på det sättet de tjafsat under kvällen så tror jag inte Jessica ar någon lust att fixa inför en tjejmiddag för knappt två personer. Jag såg Lucas komma gåendes genom koridoren. Han gav mig en dömmande blick innan han flinade mot mig. Jag orkade knappt ge honom en blick. Orkade knappt ägna en tanke om honom.

 

**Lördag**

 

Jessica hade hämntat Wilma under veckan men hade snabbt åkt tillbaka till sina föräldrar. Ingen hade föklarat vad som hade men jag hade gissningar och egentligen ingen var speciellt positiv. Jacob och jag hade knappt sagt något till varandra och jag kunde märka att han mådde dåligt. Han skämtade aldrig som han nästan alltid annars gjorde. Han ville helst vara ifred och svarade oftas med nickninar eller skakningar. Ikväll skulle festen hållas. Men innan det skulle jag följa med Jessica och en kompis till henne handla bebisklädereftersom Jessica faktiskt var gravid och kanske för att tänka på något annat. Jessica hämtade upp mig vid tio tiden på morgonen och jag hoppade in i baksätet. Jessicas vän hette Robert tydligen. Han satt i framsätet och log vänligt mot mig. Jag satt brevid Wilma som satt i sin barnstol. Efter tjugo minuters bilresa så stannade bilen utanför ett stort köpcentrum. Jessica bar upp Wilma och vi gick in mot affärerna.

 

-Jessica, ska ni.. skilja er? sa jag tyst när Robert hade tagit glasspaus med Wilma. Medans jag och Jessica fortsatte leta efter lite söta kläder.

-Den här var väl söt? sa Jessica och ignorera det jag nyss sagt. Hon höll upp en ljus grön t-shirt i mini storlek.

-Ni ska väl inte? sa jag besviket.

-Nej, sa Jessica. Jag log av lättnad och Jessica gav mig en kram. Mitt leénde försvann när jag kände hur Jessica hade börjat gråta mot min axel.