ziall.blogg.se

När jag kom fram till fotbolls planen var Eric redan där och gjorde något trix med bollen. Jag gav honom en bro hug och sedan började vi spela lite. Vi satte oss på en bänk och snackade lite. "Pratade du med Bonnie eller?" frågade jag. "Ja, hon skulle göra någonting så hon kunde inte komma" svarade Eric och jag nickade förstårligt. Vi bestämde oss för att gå hem till mig.

 

Det hade gått en vecka sedan festen och jag hade inte träffat Niall eller någon av killarna sedan dess. Eric hade smsat mig några gånger och frågat om vi skulle hitta på någonting men jag hade skyllt på annat varje gång. Det var söndags eftermiddag, klockan var sju och det hade börjat mörkna ute. Mamma och pappa var hemma hos några arbetskamrater och åt middag och jag var ensam hemma. Jag satt i soffan och tittade på Family Guy när någon ringde till min mobil. Utan att titta vem det var så svarade jag. "Hej, det är Bonnie". "Hej! Det är Niall. Vad gör du?" hörde jag Nialls röst. "Hej! Sitter bara hemma ensam och tittar på tv" svarade jag. "Jaha, ska du göra någonting senare?" frågade Niall. "Nej det ska jag inte, vadåra?" frågade jag. "Jag tänkte att du kanske ville hitta på någonting?" sa Niall. Jag ville gärna göra någonting, men han bodde en halv timme bort och dessutom skulle jag komma hem så sent då."Jag skulle gärna vilja, men jag kan inte ta mig till mullingar nu" svarade jag. "Du behöver inte komma hit, jag kan köra till dig" svarade han. "Okej, om du orkar det så" sa jag glatt. "Jag kommer om en halvtimme" sa Niall och sedan lade han på. Jag lämnade mobilen i soffan och gick upp till mitt rum för att byta om, jag hade bara på mig myskläder som jag haft hela dagen. Jag gick fram till garderoben och tog fram ett par ljusa jeans och en vit tjocktröja. Jag tog av mig mjukis byxorna jag hade på mig och drog på mig jeansen istället. Sedan tog jag på mig tjocktröjan över det vita linnet jag hade på mig.

 

En halvtimme senare när jag satt nere framför tvn igen så plingade det på dörren och jag förstod att det var Niall. Jag reste på mig och gick och öppnade dörren. Niall var klädd i helt svart, på huvudet hade han en keps. "Hej" sa han och placerade sina armar runt mig och drog in mig i en kram. Han avslutade kramen och jag kunde se på hela honom att han inte var som han brukade. Han var inte lika glad, men jag sa ingenting. "Vill du gå ut och ta en promenad?" frågade jag. "Vad är det med tjejer och promenader egentligen?" sa han bara. "Okej.. vi kan väl göra någonting du vill göra?" sa jag och Niall flinade lite. "tro mig, du vill inte göra de sakerna som jag gör" sa han och jag förstod inte vad han pratade om. "hur kan du veta det?" frågade jag. "För att du är inte som jag, du gör inte dåliga saker" svarade han och jag blev bara mer och mer förvirrad. "Okej... vi kan väl bara sitta och titta på tv?" föreslog jag och Niall nickade. Han sparkade av sig skorna och hängde upp sin jacka. Jag gick in till vardagsrummet med Niall bakom mig.

 

Vi satt framför tvn och tittade på någon serie som Niall verkade tycka om. Klockan närmade sig nio. "Vill du ha någonting att äta, typ godis eller?" frågade jag men Niall skakade bara på huvudet som svar, fortfarande med blicken fast mot tvn. "Har det hänt någonting eller?" jag var bara tvungen att fråga varför han betedde sig så annorlunda. "Nejdå.." sa Niall inte fullt övertygande. "Klockan börjar bli mycket, jag kanske borde gå" sa Niall och ställde sig upp och gick ut till hallen. Jag gick med honom till hallen. Han satte på sig sin jacka och knöt sina skor. "Vart ska du?" frågade jag innan Niall öppnade dörren. "Jag ska till en kompis bara, vill du med eller?" frågade Niall. Jag visste för mitt eget bästa att jag inte kunde åka med. "Nej, men tack för att du frågade" svarade jag och log svagt. "Jag ringer dig imorgon" sa Niall och drog in mig i en kram. Av någon anledning så pirrade det till lite i magen. "Gör det, hejdå" sa jag och Niall stängde dörren bakom sig.

 

 Nialls perspektiv

Jag hade skuldkänslor, varför hade jag presenterat henne för Eric? Eric var han som alltid utnyttjade tjejer och jag förstod inte varför jag umgicks med honom. Sorligt nog så hade han även förändrat mig, runt honom var jag annorlunda. Han kunde vara en bra kompis och vi hade oftast roligt ihop men jag gillade inte alltid hans betéende. Jag förstod att hans nästa mål var Bonnie och jag ville inte att han skulle göra samma sak mot henne som han gjort mot alla andra tjejer. Bonnie var min vän och jag ville inte att hon skulle bli sårad. "Jag kommer bjuda ut henne, det spelar ingen roll vad du tycker" hade han sagt och jag kunde inte säga emot. Jag hade inte träffat Eric på fyra dagar, då hade vi bråkat och inte pratat sedan dess. 

 

Jag vaknade vid tolv nästa morgon och kom på att jag var tvungen att ringa Bonnie innan Eric gjorde det. Jag gnuggade mig i ögonen och sträckte mig mot sängbordet. Jag slog in Bonnies nummer och hörde singal efter signal. Tillslut svarade hon. "Hej! Det är Niall, väckte jag dig?" frågade jag. "Hej! Nejdå jag vaknade för en stund sedan" svarade hon. "Jo.. jag tänkte bara fråga dig en sak" sa jag och tvekade en stund på om jag skulle fråga ut henne. "Okej, fråga på" sa hon. "Skulle du vilja gå ut med mig och äta middag ikväll?" frågade jag och väntade nervöst på ett svar. Hon blev tyst en stund. "Ja jätte gärna!" svarade hon och jag pustade ut. "Vad bra! Jag hämtar dig vid halv sex, blir det bra?" frågade jag. Vi bestämde att jag skulle hämta henne då och sedan lade vi på.