ziall.blogg.se

En sista gång tittade jag mig i spegeln innan jag skulle åka och hämta Bonnie. Jag var klädd i ett par svarta byxor och en grå t-shirt, mitt hår var perfekt och jag var nöjd. Jag satte på mig min sommarjacka och gick sedan ut till bilen. Jag startade bilen och gav mig iväg mot Bonnies hus. Efter ca en kvarts bilresa svängde jag in på vägen till Bonnies hus. Där stod Bonnie utanför huset, klädd i ett par blommiga shorts och en söt blus. Hon ryckte till av ljudet av bilen och tog några steg mot bilen. Jag stannade och Bonnie öppnade dörren. "Hej!" sa jag och böjde mig över till henne för att ge henne en kram. Jag kände lukten av en gott doftande perfym. "Vart ska vi?" frågade Bonnie nyfiket och log ett gulligt leénde. "En resturang, ca en kvart här ifrån" svarade jag samtidigt som jag backade ur bilen och körde iväg mot resturangen. Vi pratade om lite allt möjligt under bilresan och efter nästan precis femton minuter var vi utanför resturangen och hade klivit ut ur bilen. "Åh, italienskt?" frågade Bonnie glatt och jag nickade. Jag höll upp dörren för henne och hon klev in i den mysiga resturangen. Det var ganska litet, väggarna var mörka och rummet lystes upp av endast en lampa och massor med levande ljus. En servitör kom fram till oss. "Ett bord för två, tack" sa jag och han ledde oss till ett bord vid ett fönster. Jag bestämde mig för att vara lite artig och drog ut Bonnies stol åt henne och hon satte sig ner. "Tack" sa hon och log ett vänligt leénde. Jag satte mig på stolen mitt emot och tog upp menyn som låg framför mig på bordet. Några minuter senare kom servitören återigen till vårat bord och vi beställde två olika pasta rätter och en varsin dricka.

 

Maten hade kommit och vi åt förfullt. "Gav du Eric ditt nummer?" var jag bara tvungen att fråga. "Ja, eller.. han bad om det" svarade Bonnie och åt upp det sista på tallriken. Det var absolut ingenting fel med att han fick hennes nummer eller om de skulle bli vänner men på något sätt blev jag lite irriterad, nästan svartsjuk på ett underligt sätt. Bonnie var min vän och jag ville inte att han skulle ta henne ifrån mig. "Vad kul" sa jag med lite ironi i rösten. "Vadå?" frågade Bonnie som lade märke till det. "va? Inget" svarade jag bara. Bonnie fnittrade och jag förstod inte varför. "Vad?" frågade jag och hon slutade. "Nej ingenting" sa hon bara. "Vill du ha efterrätt?" frågade jag och hon nickade. "Ja, men vi kan väl äta det någon annanstans?" föreslog hon och jag nickade. Jag ropade till mig en servitör och bad om notan. Bonnie såg förvånad ut när hon fick se priserna, det var inte den billigaste resturangen på irland om man säger så. "Jag betalar" sa jag och Bonnie öppnade munnen och jag visste på en gång att hon skulle protestera. "säg inte emot, det kommer inte hjälpa" fortsatte jag innan hon hann säga någonting och hon stängde munnen. "Tack Niall!" sa hon och log. Jag log svagt tillbaka. Jag betalade och sedan lämnade vi resturangen. Det blåste svagt ute men det var inte särskilt kallt. "Vart vill du gå då?" frågade jag och Bonnie ryckte på axlarna. "Det finns någonting där borta, jag tror det är ett glasstånd. Ska vi titta?" frågade Bonnie och jag nickade. Vi gick ner för gatan vi var på och där var mycket riktigt ett glasstånd. Vi beställde varsin glass och fortsatte sedan gå ner för gatan och pratade.

 

Jag och Bonnie gick och skrattade, jag kunde se på henne att hon verkligen var sig själv, men jag var inte säker på om jag var mig själv. Jag brukade inte vara såhär, så glad och.. så ärlig. Vi hade gått och pratat om allt möjligt. Men det var en sak som jag lovade mig själv att aldrig berätta för Bonnie, det var min största hemlighet och jag kunde inte berätta det för någon jag inte var helt säker på att jag kunde lita på. Jag hade bara känt Bonnie i någon vecka och det kändes inte säkert då. "Vi kanske ska ta och åka hem?" sa jag och Bonnie nickade instämmande. Vi gick upp mot bilen som fortfarande stod utanför resturangen och hoppade in. Jag startade bilen och begav oss hem till Bonnie. 

 

Vi stod en bit utanför Bonnies hus. Bonnie öppnade dörren och klev ut, jag gjorde det samma så att jag kunde säga hejdå till henne på ett riktigt sätt. Jag gick mot henne och hon log. "Tack så mycket för ikväll, det var jätte trevlig" log Bonnie. Det hade blivit mörkt och månen sken på himlen, in i Bonnies gröna ögon. En konstig känsla spred sig i min kropp, en känsla som jag inte hade känt förut. "Tack själv" svarade jag och drog in Bonnie i en kram. "Om du vill så kan vi göra om det väldigt snart?" sa jag och log, Bonnie nickade glatt innan hon vände ryggen mot mig och gick mot huset. Jag återvände till bilen och hoppade in. Jag följde henne med blicken och hon försvann in i huset. "Så länge du inte blir kär, så blir allt bra" tänkte jag för mig själv men jag visste inte om det var ord som jag skulle kunna lyda. Bonnie var så söt och oskyldig, inte alls min stil, men det var någonting med henne som jag gillade. Hon gjorde mig nyfiken på ett konstigt sätt. 

 

Mamma och pappa satt i vardagsrummet framför tvn. Jag hade inte berättat för dem vart jag varit och jag var rädd för vad mamma skulle säga. Jag gick in till dem och ställde mig vid soffkanten. "Vart har du varit?" frågade mamma och tittade allvarligt på mig. "Jag har varit ute och ätit middag.." sa jag lite nervöst och mamma blev först tyst, men sedan lös hon upp i ett glatt leénde. "Med en kille? Vem då? vad kul!" sa mamma och jag nickade. Jag berättade inte att det var Niall, om jag hade gjort det skulle hon troligen inte bli lika glad eftersom hon visste att det var han som dragit med mig på festen i Dublin. "Som en dejt alltså?" frågade mamma och jag ryckte på axlarna. Jag var faktiskt inte säker själv, han hade frågat om vi skulle göra om det igen så jag antog att det kanske var så. "Jag vet inte faktiskt.." svarade jag och mamma fnittrade lite. "Hör du det Johan? Bonnie har varit ute med en kille" sa mamma och puttade lätt på pappa. Jag himlade med ögonen. Jag hade aldrig riktigt umgåts med killar och aldrig dejtat någon och mamma verkade glad över att jag äntligen blivit vän med en kille. "Vi har bara kännt varandra i någon vecka mamma, vi lär bara känna varandra" sa jag och mamma nickade förståeligt. Jag lämnade vardagsrummet och gick upp till mitt rum. Jag lade mig på min säng och började tänka. Jag hade just varit på min första dejt, om det nu var en dejt. Jag blev glad av tanken, att Niall hade frågat mig. Niall av alla killar. En nyfikenhet spred sig i min kropp och för att vara ärlig så hoppades jag på en andra dejt. 

 

Jag vaknade av musik ifrån nedervåningen och solen som sken in igenom fönstret. Jag sträckte snabbt på mig innan jag lämnade sängen. Jag hade på mig mina pyjamas shorts och ett vitt linne och jag bestämde mig för att vänta med att byta om. Jag gick ner, mamma stod och städade i vardagsrummet. Hon hade alltid musik när hon städade. "Godmorgon" sa jag och gav mamma en kram. Sedan gick jag till kylskåpet och tog fram mjölk, Jag sträckte mig till skafferiet som satt högt uppe och tog ner flingor. Innan jag gick upp för att fixa mig åt jag en portion med flingor. Min mobil plingade till och jag log när jag såg att det var Niall. Jag tryckte upp smset och blev ännu gladare när jag läste vad det stod. "Hey Bon! Vill du komma till mullingar och hitta på någonting? Jag kan hämta dig :)x /N" jag skrattade tyst för mig själv åt mitt nya smeknamn, Bon. "Ska vi göra någonting speciellt idag frågade jag mamma. "Vi ska till pappa i eftermiddag men ingenting innan det" svarade hon. Jag tryckte på svara knappen. "Hej Ni! Gärna, jag måste vara hemma i eftermiddag men vi hinner träffas en stund innan :)x / Bon" skrev jag och skickade iväg. 40 minuter stod jag fixad och klar och väntade på att Niall skulle komma. Jag hade på mig ett par söta shorts och ett gulligt vitt linne.Mitt hår var uppsatt bakåt och naturligt lätt lockigt. Jag hörde att det ringde på dörren nedifrån och skyndade mig ner innan mamma eller pappa skulle öppna. Jag låste upp och öppnade dörren. Där stod Niall och log svagt. "Hej!" sa han och gav mig en kram. Han hade på sig ett par blåa byxor och en vit t-shirt med ett tryck på. Jag kramade honom tillbaka och satte sedan på mig min kofta innan vi lämnade huset och satte oss i bilen mot Mullingar.

 

Efter ca en kvarts bilresa var vi framme utanför Nialls mammas hus. Han parkerade bilen och vi klev ur. Solen sken och det var förvånadsvärt varmt ute. Det var ett medelstort hus som såg väldigt fint och hemtrevligt ut. Niall låste upp och vi klev in. "Mamma är inte hemma" sa Niall samtidigt som vi tog av oss våra skor. "Du kan sätta dig där ute, jag kommer snart med fika" sa Niall och pekade ut mot altanen på andra sidan. Jag gjorde som han sa och gick ut och satte mig på en av stolarna. Någon minut senare kom Niall ut med en bricka med blåbärspaj, vaniljsås och dricka ut. "Åh vad gott!" sa jag. Blåbärspaj var något av det godaste jag visste och jag åt nästan alltid lite mer än jag egentligen orkade. "Vad bra! Det är mamma som har bakat den så skyll inte på mig om den är äcklig" sa Niall och skrattade lite. Han satte sig ner och gav mig en tallrik och ett glas. Han hällde upp saft till oss båda och sedan en varsin stor bit paj. Vi satt där i solen och åt och pratade förfullt. Niall berättade en pinsam händelse och jag trodde att jag skulle kissa på mig av skratt. Jag hade saft i munnen och kunde snart inte hålla inne det längre. Jag svalde det så fort jag kunde och brast ut i ännu mer skratt och likaså gjorde Niall.