ziall.blogg.se

Jag hade absolut ingen aning om hur mycket klockan var och kunde inte fokusera på någonting alls. Allt som hördes var den höga musiken och alla ungdomar som sjöng eller snarare skrek med i låten. Jag stod mitt i folkmassan och visste inte vart de andra hade tagigt vägen men jag klarade inte att tänka på någonting just då. Starships av Nicki Minaj startade och alla sjöng med högt, även jag. 

 

Efter ännu en halvtimme med dans bestämde jag mig för att leta reda på killarna. Jag började med att titta runt omkring mig för att se om de kanske var i närhete men när jag insåg att de troligen var långt borta i folkmassan och att det skulle ta en evighet att leta reda på någon av de gick jag ut för att ta lite frisk luft. Jag kämpade för att ta mig igenom allt folk och när jag äntligen kom ut fick jag syn på Niall. Han stod mot väggen och höll i någonting som såg ut som en cigarett. Jag gick fram till honom utan att han först märkte någonting. Jag ställde mig bredvid honom utan att säga någonting. Han vände inte blicken mot mig alls. "Vill du ha en?" sa han plötsligt efter någon minut som om han visste att jag varit där hela tiden. Han tittare rakt fram i ingenting och jag insåg att han inte såg mig när jag skakade på huvudet som svar. "nej tack" svarade jag snabbt. Jag verkligen hatade cigaretter, tobak och allt som hade med rökning att göra, det spelade ingen roll om folk tyckte jag var mesig. Jag visste vad konsekvenserna kunde leda till och hade själv sett det drabba någon som stod mig nära. Jag ville säga till honom men då skulle jag kanske gå för långt, eller. "Vart är de andra?" frågade jag och Niall vände äntligen blicken mot mig. "De är väl inne antar jag? Vi borde nog åka hem, jag ringer Eric" sa han. "Fan!" sa jag så fort jag kom på det som jag borde kommit på tidigare. Jag hade inte alls tänkt på att jag hade sagt till mamma och pappa att jag skulle sova borta hos en kompis, jag kunde ju inte komma hem klockan fem på natten då. "Vad?" sa Niall och gav mig en underlig blick. "Jag sa till mamma och pappa att jag skulle sova borta inatt. De kommer döda mig om jag kommer hem och de får veta" sa jag, jag skämdes faktiskt lite. "Följ med till Eric, han har hela huset för sig själv, vi ska alla dit" sa Niall lugnande. Jag suckade av lättnad, men det kändes ändå inte bra. "Säkert?" frågade jag och han nickade. Han fimpade cigaretten och tog upp sin mobil. Han slog in ett nummer och ringde, jag förstod snart att det var Eric han pratade med.

 

Tio minuter senare satt vi allihopa tysta i bilen, Eric som inte hade druckit något, eller inte så mycket iallafall, körde bilen. Stämmningen var inte på topp och jag förstod att vi alla var trötta. Det ända jag ville göra nu var att åka hem till min sköna säng och sova. Men det var inte så det skulle bli, jag skulle sova borta, hos fem killar som jag inte kände, Niall var den ända jag kände, och jag kände honom inte bra. Jag var nervös men ändå kändes det bra att jag vågat göra någonting som jag aldrig gjort förut, att jag hade åkt till Dublin och gått på min första riktiga fest. Jag tittade ut genom bil fönstret, Niall satt brevid mig i baksätet. Massor med tankar flög igenom mitt huvud, tankar jag inte visste var de ens kom ifrån. Jag insåg att jag kanske borde ha tagigt det lite lugnare, men samtidigt, varför skulle jag det? 

 Nialls Perspektiv

"Bonnie, vi är framm nu" sa jag och puttade lätt på Bonnie som somnat mot min axel under bil resan hem. Hon öppnade snabbt ögonen och satte sig upp. "Oj förlåt!" sa hon och jag såg på hennes blick att hon skämdes. Jag log bara svagt innan jag öppnade dörren. Bonnie gick ut först och jag gjorde det samma strax efteråt. James och Jonie hoppade ut på andra sidan och Eric och Patrick var redan påväg mot huset. Jag stängde dörren efter mig och ropade på Eric att han var tvungen att låsa bilen. Jag gick brevid Bonnie och såg på hela henne att hon kände sig obekväm, jag förstod att hon inte var van till sånt här. Eric låste upp dörren till huset och vi klev alla in med tunga steg. Jag klev in sist efter Bonnie och stängde och låste dörren. Jag sparkade snabbt av mig skorna och slängde jackan i trappen. Sedan gick jag med snabba steg och slängde mig på soffan. Jag var så trött att jag skulle kunna sova ute på en parkbänk, bara jag fick sova. De andra kom in till vardagsrummet och ställde sig brevid soffan. "Hur ska vi sova då?" frågade Patrick. Vi alla riktade blicken mot Eric. "Vi har tre sängar, en soffa och en madrass, några får dela" sa han och gäspade. "Jag kan sova i soffan, så kan Bonnie sova på en madrass här!" föreslog jag. "Jon och Jamie ni får dela, ni är bröder" sa Patrick. Jon och Jamie var bröder, det skiljdes bara ett år mellan de och de var båda mina närmaste vänner, vi hade känt varandra sedan dagis. "Jaja.." svarade Jamie och suckade. "Vilket rum?" frågade Jon och Eric pekade mot sina föräldrars sovrum. Med trötta, långsamma steg gick de mot rummet. "Patrick, du kan sova i gästrummet, du vet vart det ligger va?" sa Eric och Patrick nickade. "Det finns en madrass och filtar i gästrummet, ni får hämta själva" sa Eric sedan och innan jag hann säga någonting var han påväg upp till sitt eget rum. "Vänta här du, så fixar jag" sa jag till Bonnie och log svagt. Hon satte sig ner på soffan och jag kunde se i hennes ögon att hon var helt slut. Jag gick in med Patrick till gästrummet för att hämta madrass, filtar och kuddar. Jag tog fram den tunna madrassen som låg under sängen och la den brevid sängen. Sedan öppnade jag ett av skåpen och tog fram två tjocka, mysiga filtar. "Hur många kuddar har du?" frågade jag Patrick som nu låg på sängen. "Fyra tror jag" svarade han. "Kan jag få två?" frågade jag och Patrick skakade bara på huvudet. "Så vi ska sova utan kuddar hade du tänkt?" sa jag och Patrick suckade lätt. "Ta soff kuddarna" sa han bara. "En till Bonnie iallafall då?" frågade han. "jaja" sa han och kastade en kudde på mig. Jag lade kuddarna och filtarna i en hög på madrassen och drog ut den till vardagrummet. Bonnie låg nu på soffan med stängda ögon och jag var inte säker på om hon sov. Jag la madrassen på golvet brevid soffan och lade kudden och en filt på den. "Bonnie" sa jag sedan försiktigt för att se om hon fortfaranade var vaken. Jag fick inget svar och förstod då att hon sov och jag tänkte inte väcka henne. Jag la försiktigt den ena filten över henne och sedan gick jag och släckte lampan. Jag gick sedan tillbaka till madrassen och tog av mig mina kläder innan jag la mig ner under filten. Innan jag visste ordet av det så sov jag som en stock.

 

Morgonen därpå vaknade jag av ett sött skratt ifrån köket och förstod att det var Bonnie. Jag tog upp mobilen och såg att klockan var mer än ett på förmiddagen. Jag sträckte på mig och satte mig sedan upp på mardassen. Jag drog på mig mina byxor och gick sedan ut till köket. Bonnie och Eric satt och skrattade vid köksbordet samtidigt som de åt mackor. "Vad skrattar ni åt då?" frågade jag och tog fram ett glas ur kökskåpet. "Nej ingenting" svarade Eric. Jag satte mig ner brevid Bonnie och hällde upp lite juice i glaset. "Nehe" sa jag tyst och tog en klunk av Juicen. "Vad händer idag då?" frågade jag och Eric ryckte på axlarna som svar. "Jag ska nog åka hem snart, sen ska jag bara ta det lugnt" sa Bonnie och tog en sista tugga av sin macka. 

 

"Det var jätte kul att träffa er och tack för att jag fick sova här" sa jag till killarna och log innan jag stängde igen dörren bakom mig. "Vi ses!" sa Niall snabbt och jag nickade. Eric skulle skjutsa mig hem eftersom det var en bit hem. Vi gick och satte oss i bilen. Vi småpratade under hela bilresan hem och det blev aldrig någon pinsam tystnad vilket var väldigt skönt, särskilt för mig som var blyg och hade svårt att skaffa nya vänner. Jag tyckte att det var väldigt snällt att Eric hade erbjudit mig skjuts hem, det var ju ändå en bit att åka fram och tillbaka. Han stannade bilen en bit nedanför mitt hus. "Tack så jätte mycket för skjutsen" sa jag och log mot Eric. "Vi kanske kan träffas någon mer gång?" sa Eric och jag nickade. "Niall kan väl ge dig mitt nummer?" svarade jag. "Eller så ger du mig ditt nummer nu på en gång?" sa Eric och skrattade lite. Jag nickade. "Okej, får jag din mobil då så skriver jag in det" svarade jag och han gav mig sin mobil. Jag skrev snabbt in nummret och gav sedan tillbaka mobilen. "Tack!" sa han och log. Jag öppnade bil dörren och klev ur bilen. "Vi syns" sa jag och gick sedan mot huset. Av någon anledning var jag lite nervös, tänk om mamma och pappa på något sätt hade fått reda på vad jag gjort. Nej nej, jag tvingade mig själv att inte tänka på det viset. Bara jag betedde mig som vanligt så skulle dem nog inte märka någontign. Jag tog tag i handtaget och öppnade dörren. "Hallå!" ropade jag samtidigt som jag tog av mig ytterkläderna. Jag gick in till köket men det var tomt. Jag förstod att ingen var hemma så jag tog upp mobilen för att ringa mamma. 

 

"Ja, det är mamma!" svarade mamma i telefonen. "Hej mamma, var är du?" frågade jag. "Jag och pappa är i mataffären, vi ska bara betala. Vi är hemma om tio minuter" svarade hon. "Okej, vi syns då!" sa jag och lade på. Jag tog med min väska och gick upp till mitt rum. Jag hoppade snabbt in i duschen eftersom jag inte alls kände mig fräsch. Jag tvättade håret och kroppen och sedan hoppade jag ur duschen. Jag tog en vit handduk och virade den runt min kropp och en mindre och lindade runt håret. Jag ställde mig framför spegeln och tog bort lite svart som var kvar från mascaran under ögonen, sedan tog jag fram min tandborste och tandkräm och borstade länge tänderna. Jag spottade ut tandkrämen i handfatet och sköljde tandborste och sedan gick jag in till mitt sovrum. Jag orkade inte alls klä mig något fint idag så jag tog bara på mig ett par mjukis byxor och en matchande kofta till. Jag torkade så gott det gick håret med handduken tills det var relativt torrt och satte sedan upp håret i en bulle på huvudet. Jag hörde hur ytterdörren ifrån nedervåningen öppnades och hörde mamma och pappas röster. Jag gick ner för trappan och gav de varsin kram. "Hej älskling, var det kul hos Agnes igår?" frågade mamma och jag nickade bara som svar. "Jaså, gissa vem jag träffade i affären?" sa mamma och jag fick en klump i magen. "Vem?" frågade jag snabbt. "Maria" svarade mamma och jag visste inte vad jag skulle göra. Maria var Agnes mamma, nu var jag körd.