ziall.blogg.se

Jag såg mig själv nervöst i spegeln. Mitt långa bruna hår var lockat och uppsatt fint bakot med en liten rosett och mina läppar var ljus-rosa målade. Jag bar en vacker blå klänning och svarta klackskor. Om bara en halv timme skulle jag stå i kyrkan på altaret och se min syster vigas. Jag var så väldigt glad för hennes skull men nervositeten tog nästan över och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag skulle stå där vid sidan, framför alla folk på bänkarna. Jag kände mig inte bekväm framför massor med folk som tittade på mig, även fast blickarna för hoppningsvis skulle riktas mot min syster och hennes blivande make. Jag avbröts i mina tankar av att min moster Carrie ropade på mig ifrån nedervåningen. "Bonnie!" ropade hon och jag förstod att det var dags att åka. Jag tog tag i min svarta väska som låg på sängkanten och gick med nervösa steg ner för trappan. Mamma och pappa var redan vid kyrkan och fixade förmodligen det sista som behövdes. Carrie stod klar i ändan av trappen och log mot mig när jag gick ner. "Vad fin du är!" sa hon och log stort. Hon hade på sig en röd klänning som gick till knäna och håret var fint uppsatt. Det regnade lite smått ute och jag satte på mig en tunn svart jacka. "Nu måste vi skynda oss!" sa Carrie och öppnade dörren. Vi gick med snabba steg till bilen och hoppade in. Carrie startade bilen och backade ut ifrån den lilla tomten. Hon satte på radion,  någon ny låt med Rihanna spelades. Jag tittade ut igenom fönstret, och tittade på alla affärer. "Vilket fint sommarväder va?" skrattade Carrie och jag nickade. "Det vanliga" sa jag och skrattade lite. De flesta dagarna på irland bestod av regn, även sommar dagarna. "Vi måste vara där minst tio minuter innan cermonin börjar, alltså om tjugo minuter" sa Carrie stressat. Kyrkan låg en bit utanför staden. "Stressa inte, vi hinner" sa jag i ett försök att lugna ner henne en aning. 

 

Tjugo minuter senare sprang vi in i kyrkan och in till det lilla rummet där min syster Nicole stod. Hon var finare än jag någonsin sett henne förut. Hennes hår var vackert uppsatt och hennes klänning gick inte att beskriva hur vacker den var. "wow"  var det ända som kom ur min mun och Nicole skrattade lite "Ser det bra ut?" frågade hon nervöst och jag nickade stort. "Du ser helt perfekt ut! Oliver kommer vara mållös, han kommer inte ens kunna säga ja" sa jag och Nicole skrattade ännu mer. Jag granskade henne ännu en gång från topp till tå. Tre andra tjejer i likadana klänningar som jag stod brevid Nicole, jag kände de alla. Patricia och Melina hade jag nästan växt upp med, de var Nicoles allra närmaste vänner. Brevid Nicole stod även Olivers syster Kiara. Min far stod även vid Nicoles sida och såg överlycklig ut. Jag hörde hur kyrk klockorna ringde och förstod att det var dags att gå in. Nicole tog tag i pappas arm och ställde sig vid dörröppningen, vi andra brudtärnor ställde oss närvös bakom. Pappa räckte snabbt över en liten bucket med blommor till mig som jag skulle hålla i. Dörrarna öppnades av två män och alla människor i den lilla kyrkan ställde sig upp. Jag såg mig nervöst omkring samtidigt som vi gick fram mot altaret där Oliver stod i takt till musiken och jag glömde helt bort att le. Jag fick syn på mamma som stod längst fram vid en bänk och log stort, jag log lite svagt och tittade rakt fram. 

Kyrkklockorna hade redan precis ringt men jag och Greg var ännu inte inne i kyrkan där min brors kompis skulle gifta sig. Greg stannade precis innan han tänkt öppna dörren och tittade på mig. "Vad nu?" sa jag irriterat och han suckade. "slipsen" sa han och jag tittade ner mot slipsen. "Fixa den då" sa jag och han tog stressat ett steg mot mig och fixade till den. Sedan öppnade han så tyst och försiktigt han kunde dörren till kyrkan. Bruden och brudgumen stod redan framme vid altaret och prästen läste upp någon psalm. Vi gick snabbt och satte oss vid bänken längst bak i kyrkan utan att någon märkte oss. Jag suckade, varför hade jag ens behövt följa med. Jag hade endast träffat Oliver några få gånger förut och hade mycket hellre hängt med mina vänner hemma i Mullingar. Men istället hade jag tvingats med en hel timme bort ifrån staden ut till en kyrka mitt i ingenstans. "Var lite glad nu, det här är ett glatt tillfälle" sa Greg och slog till mig lätt på armen. Oliver och tjejen som jag inte ens visste vad hon hette stod och höll varandra i händerna samtidigt som de upprepade de ord som prästen sa. Brevid bruden stod det fyra tjejer och brevid Oliver fyra killar. "Ni är nu man och Hustru" sa prästen och det ny gifta paret möttes i en kyss. Jag märkte hur alla i kyrkan ställde sig upp och jag gjorde det samma.

 

Cermonin var över och allt folk befann sig nu i lokalen där firandet skulle hålla hus. Jag stod lutad mot väggen bet på min ena nagel, det var en gammal vana som jag alltid gjorde när jag var uttråkad. Greg stod lite längre bort och pratade med några killar han kände. Jag tog upp mobilen ur min ficka och såg att jag hade ett missat samtal ifrån Eric. Jag ignorerade det bara och gick bort till Greg som nu, liksom de flesta andra, satt sig ner vid ett bord. Tre andra killar och en blond tjej satt vid bordet. Jag hälsade snabbt och sedan blev vi alla tysta.

 

Klockan var mycket och jag började undra om festen inte skulle vara över snart. Middagen, dansen, talen, allt var gjort och folk satt mest och babblade och dansade. Jag satt ensam vid ett bord medans de andra var och fixade någonting. Lokalen var varm och jag kände att jag behövde lite frisk luft. Jag tog mig igenom folkmassan och öppnade dörren. Jag tog ett steg ut och kände hur en kall vind kom. Jag kände hur jag fick gås hud på mina bara armar och korsade de för att bli lite varmare. "Vilken rolig fest va?" hörde jag någon brevid mig säga ironiskt. Jag vände blicken mot honom och fick syn på en blond kille i min ålder. Jag sa ingenting. Det kanske inte var det roligaste men jag blev så glad av att se min syster så lycklig. "Ja faktiskt" sa jag och killen skrattade lite. "Verkligen.." mumlade han. "Jag heter Niall" sa han sedan. ".. och vad heter du?" sa han med en lite kaxig röst. "Bonnie" svarade jag och kände hur jag bara ville in i värmen igen men jag kunde ju inte bara gå in nu. "Hur känner du Oliver eller nicole?" frågade han för att få igång ett samtal. "Nicole är min syster" svarade jag. "Förlåt, jag menade inte att festen var tråkig jag menar bara.. jag känner ingen här och du är typ den första jag sett i min ålder på hela dagen" sa han och jag hörde på hans röst att han skämdes. "Jag förstår, det är inte precis den roligaste" svarade jag och skrattade lite tyst. Vi blev tysta igen och ännu en iskall vind kom. Jag bestämde mig för att gå tillbaka in men precis innan jag var påväg att ett steg hörde jag än en gång Nialls röst. "Så, hur gammal är du då?" sa han och satte händerna i byxfickorna. "Sjutton, dudå?" svarade jag. "Nitton" svarade han och jag ångrade att jag inte gått in lite tidigare så att jag sluppit den fruktansvärda kylan. "Det är iskallt här ute, jag går in" sa jag och innan han hann säga någonting öppnade jag dörren och klev in.