Michaelas Perspektiv:

 

Idag skulle jag och Nicki hämta upp killarna, eller iallafall möta upp de. Jag hade lockat mitt hår lite lätt och skulle åka förbi Nickis skola för att vi tillsammans skulle åka in. Det var fredag och killarna hade vart borta lite mindre än en vecka, men det var ändå tillräckligt för att jag skulle sakna Harry fööör mycket. Varje kväll hade bestott av samtal med Harry över Skype eller i telefonen.

 

Nicki väntade redan på mig vid parkeringen, hon hade några sår i ansiktet som jag såg att hon försökt täcka med smink. Hon klev in och gav mig en kram. Jag ville veta vad som hänt men kände att det kanske inte var läge. Vi skulle ha kul idag, och jag vågade inte fråga ifall att det skulle bli stelt efteråt. Vi båda smådansade till sångerna på radion och snart var vi redan på flygplatsen. Vi gick in och efter bara fem - tio minuter såg jag de komma. Jag kunde inte vänta längre för att vara i Harrys famn. Både jag och Nicki vinkade förfullt. När de var tillräckligt nära så omfamnade jag Harry.

 

Nickis Perspektiv:

 

Jag var osäker om jag skulle bara krama Zayn eller ge honom en kyss eller puss. Zayn gav mig en puss på kinden och en stor kram. Sedan kramade jag de andra killarna.

 

Vi alla fick egentligen inte plats i Michaelas bil men olagligt nog trängde vi ihop oss. Vi skulle ändå bara åka i tjugo minuter. Jag satt mellan Niall och Zayn. Ingen hade sagt något om mitt ansikte. Det var bara en tidsfråga innan första påpekandet skulle komma upp. Hela veckan hade vart kaos. Tjafs med både Lucas och Brian som båda slutat i slagsmål. Jessica och Jacob var forfarande förbannade på mig. Liam hoppade av först, sedan var det Louis tur och sedan Nialls. Michaela svängde in vid min gata. Och till min glädje så följde Zayn med mig. Vi sa hej då till Harry och Michaela innan vi klev ur bilen. Jag var verkligen glad över att Zayn var hemma igen. Jag behövde honom, och hans tillvaro. Jag öppnade dörren och vi gick direkt till mitt rum. Vi satt i sängen och jag krävde att han berättade detaljerat om hans vecka i usa.

-... det var vår vecka, hur var din? frågade Zayn och log väntade mot mig. Vart skulle jag börja? 

-Ehm, helt okej, ljög jag fram och Zayn höjde på ögonbrynen.

-Så du har ramlat? sa Zayn och jag stirrade nu ner i täcket. Jag berättade om allt och jag var hela tiden nervös om vad han skulle säga. Jag avslutade min menning och det blev tyst.

-Jag brukar inte slåss, påpekade jag tillslut och Zayn skrattade.

-Jag skulle troligen gjort samma sak, sa Zayn. Jag log svagt.

-Det var en på miljonen att hans kusin skulle vara Brian lixom! sa jag och Zayn fnissade.

-Ja, rätt galet! sa han.

 

Jag och Zayn fick passa Wilma medans Jessica och Jacob åkte iväg på någon 'egen kväll' tillsammans. Jag skulle behöva passa henne hela kvällen eftersom de skulle sova på hotell. De tyckte de var värda det... Wilma sov i fåtöljen inlindad i massa filtar. Hon snarkade svagt. Jag fick ha rätt låg volym på tvn så hon inte skulle vakna. Jag låg med mitt huvud i Zayns knä och Zayn masserade sakta min rygg. Jag vände mig så jag nu kollade upp mot honom.

-Du kan sova här! Om du vill såklart, sa jag glatt.

-Säkert? sa Zayn med ett leénde.

-Jag kan bädda soffan och en madrass på golvet, jag ska ändå vara ensam, sa jag. Zayn nickade.

-Visst! sa han och lutade sig mot mig och gav mig en perfekt kyss.

 

Jag började bädda soffan. Wilma sov i sin säng och hon var i alldeles fördjup sömn för att vakna när jag bar in henne. Zayn hjälpte till med att bädda madrassen på golvet. När vi äntligen var klara så gjorde vi oss iordning för natten. Jag fick sova på madrassen medans Zayn tog soffan. Teven var avstängd och det var först helt tyst. Jag försökte bestämt sova men jag var alldeles för pigg. Jag hörde hur Zayn nös. Nyssningen lät rätt roligt så jag började smått skratta.

-Är du vaken? skrattade nu Zayn.

-Ja, fnissade jag. Zayn började berätta om en rolig historia som hängde ihop med nyssningar. Sedan började jag berätta om en sak som jag började tänka på, sedan höll det på så.

Jag klev av bussen och fick syn på Niall och en supergullig liten kille hand i hand vid busshållsplatsen. Niall vinkade glatt och tog några steg mot mig. Han tog sina armar runt om mig och drog in mig i en kram. "Det här är Lucas" sa Niall och den ljushåriga lilla pojken brevid Niall log ett gulligt barnleénde. Niall lyfte upp Lucas och satte honom i en  barnvagn. "Ska vi gå då?" frågade Niall och jag nickade. "Är det inte långt att gå?" frågade jag eftersom Niall sagt att det låg 20 minuter bort. "Haha jo, jag menar ska vi gå över till bussstationen på andra sidan" sa Niall och skrattade lite. 

 

Efter en kvart på bussen klev vi av vid nöjesparken. Jag blev förvånad över hur lite folk det var, det var knappt någon kö alls. "Är det alltid så här lite folk?" frågade jag och Niall nickade. "Ja nästan faktiskt, det är inte så känt här och det är ju inte så jätte stort. Det ligger ett större och populärare en bit bort, dit går de flesta" förklarade Niall. Vi gick till ingången och köpte en varsin remsa. Lucas såg glad ut och var hur gullig som helst där han satt i vagnen. När vi köpt åkbanden gick vi in och såg oss omkring. "Vad vill du åka?" frågade Niall och jag ryckte på axlarna. "Kanske någonting som Lucas kan åka också" sa jag och Niall nickade. "Barn karusellerna finns här borta" sa Niall och vi gick åt det hållet där ett litet område för barnkaruseller fanns. "Vad vill du åka då?" frågade Niall Lucas och Lucas pekade på en mini berg-och-dal bana för barn. "Okej, då åker vi den då" sa Niall och körde vagnen till den lilla kön. Det var bara en mamma,pappa och deras barn i kön och sedan visade vi våra åkband och satte oss i en av de små larv liknande vagnarna. Jag satt på höger sidan och Niall på vänster och emellan oss satt Lucas. Berg-och-dal banan började sakta åka och Lucas skrattade för fullt när Niall låtsades bli rädd i de små backarna. 

 

Efter ca en halvtimme av åkande på barnkarusellerna bestämde vi oss för att gå mot de större karusellerna. Niall satte Lucas i vagnen och vi gick över en liten bro. "Ska vi åka den riktiga berg-och-dal banan nu?" frågade Niall och pekade mot den betydligt större berg-och-dal banan. Jag nickade. "Visst, men vi kan ju inte lämna Lucas?" sa jag. Det är bara att ställa vagnen vid personalen vid banan och så håller de koll på honom" sa Niall och vi började gå till kön. Efter ca fem minuter i kön fick vi äntligen plats i berg-och-dal banan. Jag och Niall satte oss längst bak. Jag spände fast säkerhetsbältet och drog åt det. Tjejerna som jobbade vid attraktionen kollade att alla satt ordentligt fast och sedan åkte vi sakta upp för en hög backe. Vi var högst upp och jag såg hur backen gick nästan rakt ner. Det pirrade oerhört i magen och inom en hundradels sekund så åkte vi ner. Jag skrek och skrattade på samma gång. Nialls hår blåste upp och han skrek lite. 

 

När vi åkt några fler karuseller bestämde vi oss för att ta en fika. Vi satte oss vid ett bord utanför ett litet glass/våffel stånd och parkerade vagnen. "Vad ska du ha?" frågade Niall. "Jag tar nog en bägare med två kulor blåbärs glass" svarade jag. "Okej om du sitter här och passar Lucas så går jag och köper" sa Niall och jag nickade. Jag tog upp tjugo kronor ur min ficka och sträckte fram dem till Niall men han skakade bara på huvudet. "Skit i det" sa han och gick iväg. Jag satte mig ner brevid Lucas barnvagn och tog upp honom och satte han brevid mig på bänken. Jag ställde honom lite frågor och han nickade mest som svar, jag förstod att han var lite blyg. Efter några minuter kom Niall tillbaka med två bägare med glass och en dricka i handen. Han ställde ner det på bordet och satte sig mitt emot mig. Jag tog min glass och tog en sked med glass. "Var det kul med Eric idag?" frågade Niall och jag nickade bara. "Låt mig gissa, han dök upp hemma hos dig utan förvarning igår?"frågade Niall. Hur visste han det? "Ja faktiskt, hur visste du det?" frågade jag. "Det är en 'typical Eric' grej. Han gör alltid sånt" svarade Niall och tog en sked med glass och stoppade den i munnen. "Jaha" svarade jag bara. "Vill du med på en fest hos Patrick på Lördag föressten?" frågade Niall. Jag tvekade en stund men varför inte?, tänkte jag. "Okej, jag känner ingen men.." sa jag och Niall avbröt mig. "Du kommer ju få vänner" sa han och jag nickade. "Jag är inte så bra på att skaffa nya vänner" sa jag och skrattade lite. "Varför inte?" frågade Niall och rynkade pannan. "Jag vet inte.. haha jag är bara inte särskilt bra på sådana där saker" sa jag och skrattade lite. Vi åt upp glassen och bestämde oss sedan för att åka en sista karusell. "Vilken vill du åka då?" frågade Niall när vi stod och tittade på de störta karusellerna. "Vad vill du?" frågade jag och Niall flinade lite. "Frittfall?" sa han och jag skakade fort på huvudet. Jag var livrädd för frittfall och hur högt upp man var. "Ingenting som är så högt upp" sa jag och skrattade lite. "Okej, men ska vi bara ta något som Lucas också kan åka?" frågade Niall och jag nickade. Vi gick till barn området och Lucas pekade på Tekopparna. Vi gick och ställde oss i kön och Niall parkerade barnvagnen brevid och ställde ner Lucas på marken. Kön var kort och snart var vi inne och satte oss i en kopp. Karusellen började röra sig fortare och fortare och Lucas skrattade. Jag och Niall tog tag i varsin ände av ratten som gjorde att koppen snurrade fortare och tog i allt vi kunde. Efter några minuter på karusellen stannade den och vi klev ur. "Ska vi ta bussen hem nu? Lucas ska nog hem om en halvtimme" sa Niall och jag nickade. Vi gick sakta mot utgången och tittade på alla attraktioner. "Har du ätit middag idag?" frågade Niall och jag skakade på huvudet. "Nej, vaddåra?" frågade jag. "Vi kan ju gå till någon pizzeria om du vill?" föreslog Niall och jag nickade. "Visst!" sa jag och log.

 

När vi var hemma hos Niall satte vi oss i soffan och Niall satte på ett barnprogram till Lucas. Vi satt framför tvn i en kvart och sedan öppnades ytterdörren. In kom två kvinnor. "Hej Mamma!" ropade Niall och jag förstod att den ljushåriga var hans mamma. Den andra kvinnan som jag förstod var Lucas mamma kom in och kramade Lucas och sedan hälsade hon på mig. "Hej, jag heter Maria" sa hon och log ett vänligt leénde. Jag presenterade mig själv och sedan tog hon med sig Lucas ut till hallen och satte på honom ytterkläder. Nialls mamma kom in till vardagsrummet och presenterade sig själv, Maura. "Jag är Bonnie" sa jag och Maura log. "Jag ska bara hämta en jacka" sa Niall och gick upp för en trappa.

 

"Hejdå!" ropade Maria och jag vinkade till henne och Lucas innan de lämnade huset. Niall kom tillbaka med en Baseball jacka. "Ska vi gå?" frågade han och jag nickade. Vi gick ut till hallen. "Vart ska ni?" frågade Maura. "Till någon pizzeria" sa Niall och Maura tog fram sin plånbok och tog ut lite pengar och gav dem till Niall. "Tack!" sa Niall och jag log mot Maura. Niall öppnade dörren och vi gick ut. "Det är inte så långt härifrån, vi kan gå" sa Niall och jag nickade. Vi gick ut ifrån den lilla trädgården utanför huset och sedan över gatan. Efter bara några minuter var vi framme vid en mysig liten pizzeria. Niall öppnade dörren och jag gick in. Vi satte oss vid ett bord och en servitör kom och för att ta våran beställning. "Ska vi dela på en Hawaii?" frågade Niall. "Ja det kan vi göra" svarade jag och servitören skrev ner det på sitt block. "Dricka?" sa han sedan. "En Cola" sa Niall och servitören tittade på mig. "En fanta" sa jag och servitören noterade. "Någonting annat?" frågade han och vi skakade på våra huvuden. Han lämnade vårat bord och gick in till köket. Efter bara 10 minuter kom han tillbaka med pizzan och två tallrikar. "Här har ni, hoppas det smakar" sa servitören och lämnade bordet. Vi delade in pizzan och tog en varsin bit av den goda pizzan.

 

Vi satt och pratade samtidigt som vi åt upp hela pizzan. "Vad ska du göra imorgon?" frågade Niall och tog en klunk av sin Cola. "Jag ska nog inte göra någonting speciellt" svarade jag. "Okej, min bror fyller år och ska ha bjuda hem några vänner och familj på förmiddagen, du får komma om du vill" sa Niall och log. Jag ville gärna gå men det kändes fel eftersom jag inte kände Greg utan bara hade träffat honom några få gånger. "Gärna men han vill nog inte ha mig där?" sa jag och skrattade lågt. "Varför inte? Han kommer ju att ta hem sina vänner och han bryr sig inte om jag tar med någon kompis" sa Niall. "Säkert?" frågade jag och Niall nickade stort. "Okej, visst!" sa jag och log tillbaka. "Bra!" sa Niall nöjdt. Han log fortfarande och jag kunde inte låta bli att le. Det var någonting med honom som jag gillade..

---

Så, den här gången behövde ni inte vänta liika länge för en ny del. Jag gissar att ni väntar på att någonting spännande eller roligt ska hända snart och jag kan säga att det kommer hända grejor snaaart. Och TACK för alla kommentarer jag får, blir super glad!! Jag hoppas att ni gillar den här delen och Kommentera gärna! :)♥

Jag och Niall hade suttit i solen i mer än en timme och pratat och fikat. Niall vände blicken mot mig och ett leénde spred sig på hans läppar. "Du är så himla lätt att umgås med" sa han. Jag förstod inte riktigt vad han menade. "Vad menar du?" frågade jag. "Alla mina vänner är så himla dramatiska och vill alltid göra värsta stora grejerna. Men du är så himla lugn, rolig och enkel att umgås med" sa han och jag log. Det gjorde mig glad att han tyckte så om mig, jag hade varit lite rädd att han skulle tycka att jag var någon mes. Jag hörde hur det ringde ifrån min mobil och tog upp den ur fickan. Jag suckade lätt innan jag svarade. "Hej Mamma. Ja jag kommer snart" sa jag. Jag ville inte åka till morfar egentligen, utan hellre sitta kvar här med Niall och bara prata. "Vad bra, var hemma senast om en halvtimme" sa mamma och sedan lade hon på. 

"Jag måste åka hem nu, tyvärr" sa jag och lämnade stolen jag suttit i. "Jag skjutsar dig" sa Niall och gjorde samma sak. "Nej, jag tar bussen" sa jag. Jag ville inte besvära Niall, han hade redan hämtat mig en gång idag, plus att han körde runt igår. "Men jag kan skjutsa dig, säkert" sa Niall och jag skakade bara på huvudet. Vi gick ut till hallen och jag satte på mig mina skor. "Tack för att du bjöd hit mig" sa jag och Niall log. "Vi får träffas snart igen" sa han och jag nickade. "Hejdå" sa jag och gav honom en kram. Jag drog in doften av honom, han luktade svagt killparfym. Jag blev lite varm i kroppen men tvingade bort den känslan. "Hejdå!" sa jag och stängde dörren bakom mig. Jag gick till buss-stationen som låg bara några hundra meter bort. Jag hade tur, bussen kom precis. Jag klev på och lämnade pengar till busschaffören. Jag satte mig i ett säte nästan längst bak. Bussen var nästan tom. Jag satte i mina hörlurar i mobilen och satte på musik. 

 

Efter tio minuter stannade bussen på en station. Dörrarna öppnades och in kom Eric. Han verkade inte se mig först men när han fick syn på mig gick han mot mig och log. "Hej! Får jag sitta här?" sa han och log. "Hej! Ja visst" svarade jag och han satte sig ner. "Vart har du varit?" frågade jag eftersom han inte klev på i mullingar. "Hos en kompis, jag ska bara åka och handla lite och sen tillbaka" berättade han. Vi satt och pratade i några minuter och sedan stannade bussen utanför affären där han skulle handla. "Vi syns! Jag ringer dig så kanske vi kan göra någonting roligt" sa han och jag nickade innan han lämnade bussen. Efter ytterligare några stationer stannade bussen nedanför mitt hus. Jag klev av bussen och gick upp för backen mot huset. När jag kom hem var mamma redan redo att åka och jag hann knappt gå in innan vi gick ut till bilen och åkte till morfar.

 

Klockan hade blivit tio på kvällen och jag hade haft tråkigt ända sedan Bonnie åkt. Jag satt framför datorn med mobilen i min hand. Jag öppnade meddelande och gick in på 'skriv nytt'. "Hej! Vad gör du? :)x" skrev jag och  funderade och skickade iväg det till Bonnie. Bara någon minut senare lös min mobil upp av ett sms av Bonnie. "Hej! tittar på tv. Vad gör du? :)X" stod det. Jag skrattade lite tyst för mig själv, precis samma sak som jag. "Samma sak, haha ;)x" svarade jag. Vi fortsatte smsa ett tag och tillslut bestämde jag mig för att ringa henne. Det gik några signaler innan hon svarade. "Hej!" sa hon glatt och ett leénde spred sig på mina läppar. "Hej!" svarade jag. "Vad ska du göra imorgon?" frågade jag. Bonnie funderade lite. "Jag ska nog träffa Eric" svarade hon och jag fick en liten klump i magen, inte Eric. "Jaha, vad kul" sa jag utan att hon skulle märka någonting. "När då?" frågade jag. Jag hörde hur Bonnie pratade med någon i bakgrunden. "På förmiddagen, vadåda?" svarade hon. "Vem pratade du med?" frågade jag bara. "Eric, vi träffades på bussen och han kom hit för en liten stund sedan" svarade hon och jag kände än en gång av klumpen i magen, jag ville inte att hon skulle träffa honom. "Jaha.." svarade jag. Hade han sett allt vi skrivit? "Jag måste gå men vi kan väl höras imorgon efter att du har träffat Eric?" sa jag. "Ja visst! Hejdå" sa Bonnie och jag lade på. Jag visste inte varför men jag blev väldigt irriterad, jag hade aldrig stört mig på vad Eric höll på med och hur han var som person men nu när det gällde Bonnie så blev jag oerhört irriterad. Jag ville att Bonnie skulle umgås med mig, inte med Eric. Jag höll mobilen i handen en stund och bara tittade på den, jag hoppade till när jag fick ett meddelande ifrån Patrick. "Fest hos mig på Lördag, kommer du? :)" stod det. Jag svarade snabbt. "Klart jag kommer, syns då! ;)" skickade jag. Jag slängde mobilen på sängen och gick ner till mamma som satt och tittade på tv. Jag satte mig tyst brevid henne och tog en chocklad bit ur en skål som stod på vardagsrums bordet. Jag hade knappt pratat med henne sedan hon kommit hem ifrån jobbet för några timmar sedan. "Vad har du gjort idag då?" frågade mamma och vred blicken ifrån tvn mot mig med ett litet leénde på läpparna. Jag svalde chocklad biten. "Inte mycket, jag träffade en kompis tidigare idag bara" svarade jag. "Vem då, Eric?" frågade mamma och jag skakade på huvudet. "En tjej jag träffade för någon vecka sedan, hon heter Bonnie" sa jag. "Jaha, är hon trevlig?" frågade mamma. Jag nickade bara och mamma återgick till tvn. 

 

Jag satte upp håret i en hästsvans och skyndade mig sedan ut för att möta Eric vid buss stationen. Jag hade blivit förvånad igår kväll när han helt plötsligt dök upp utan att säga till att han skulle komma. Han hade frågat om vi skulle träffas idag och jag kunde inte säga nej. Vi skulle gå och fika i centrum. Bussen stannade in och Eric klev av. Han log när han fick syn på mig och vi möttes i en kram. "Heej!" sa han, fortfarande med ett leénde på läpparna. "Hej!" sa jag och log tillbaka. "Ska vi gå?" frågade han och jag nickade.Vi gick och pratade om massor med olika saker. Vi gick in och satte oss på caféet och beställe varsin bulle och kaffe. Vi satte oss vid ett bord vid fönstret och fortsatte prata. Eric berättade massa saker om sig själv och saker som han hade gjort, inte en gång nämnde han Niall bkand sina vänner. Niall hade inte verkat så glad när jag sa att jag var med Eric heller, de kanske inte var så bra vänner trots allt? 

 

När vi hade suttit på caféet i mer än en timme så var Eric tvungen att åka. Vi gick hem och stannade utanför busshållsplatsen. Bussen kom precis och jag gav Eric fort en hejdå kram och sedan gick jag upp mot huset. När jag kom hem gick jag direkt upp till mitt rum och ringde Niall som jag sagt att jag skulle göra igår. Jag slog in hans nummer och efter bara några få signaler svarade han. "Hej!" sa han och ett leénde spred sig på mina läppar. "Hej! Eric har åkt hem nu, jag sa ju att jag skulle ringa dig" svarade jag. "Jaha, vill du träffas?" frågade han och jag nickade men sedan insåg jag att han inte kunde se mig och skrattade tyst för mig själv. "Visst! När då?" frågade jag och Niall blev tyst i några sekunder. "Alltså min kusin är här just nu, han är ganska liten så du kanske inte vill träffas just nu? Men han åker nog hem vid sju"svarade han. "Jo det är klart jag vill! Jag älskar barn" svarade jag. "Säkert? Han är tre år, men snäll" sa Niall och fnissade lite. "Ja, såklart" Svarade jag och log för mig själv. "Gillar du berg-och-dal banor och sånna grejer?" frågade Niall och skrattade lite. "ehm.. Ja det gör jag" svarade jag. "Det finns en nöjespark som ligger ungefär tjugo minuter ifrån Mullingar, vill du gå dit? Vi behöver inte om du inte vill alltså!" sa Niall. Jag verkligen älskade nöjesparker och jag hade inte varit på ett på över ett år. "Ja, det blir jättekul!" svarade jag. "Okej vad bra! Jag kan hämta dig om en kvart" sa Niall. "Jag kan ta bussen, den går om fem minuter och så slipper du åka fram och tillbaka" svarade jag. "Okej, säkert?" frågade Niall. "Ja, vi syns snart. Hejdå!" sa jag lade på. Jag hade på mig ett par mönstrade shorts och en vart tight tröja som gick över naveln och jag skulle inte hinna byta om så jag drog bara på mig en svart kofta över linnet som skulle värma ifall det blev kallt. Jag sprang ner till hallen och satte på mig mina converse och tog en väska över axeln. Jag lade ner min plånbok, mobil och nycklar. "Mamma! Jag ska träffa en kompis, jag kommer hem innan åtta" ropade jag och mamma svarade med ett "okej" och sedan lämnade jag huset och gick ner till Bussen.

 

 

---

Kapitel 10, äntligen klar. Jag har haft prov den här veckan och så var jag på Konsert i måndags och jag har varit helt slut efter det och inte mått så bra och orkat skriva. Jag hoppas att ni fortfarande läser och jag hoppas att jag snart kan börja uppdatera bättre! Och föressten, vill ni att jag ska ha en tjej som är Bonnie i novellen? Alltså en kändis som Bonnie ser ut som eller vill ni att jag ska fortsätta som nu utan någon bild av henne så att ni kan skapa en egen bild i huvudet? Comment♥

En sista gång tittade jag mig i spegeln innan jag skulle åka och hämta Bonnie. Jag var klädd i ett par svarta byxor och en grå t-shirt, mitt hår var perfekt och jag var nöjd. Jag satte på mig min sommarjacka och gick sedan ut till bilen. Jag startade bilen och gav mig iväg mot Bonnies hus. Efter ca en kvarts bilresa svängde jag in på vägen till Bonnies hus. Där stod Bonnie utanför huset, klädd i ett par blommiga shorts och en söt blus. Hon ryckte till av ljudet av bilen och tog några steg mot bilen. Jag stannade och Bonnie öppnade dörren. "Hej!" sa jag och böjde mig över till henne för att ge henne en kram. Jag kände lukten av en gott doftande perfym. "Vart ska vi?" frågade Bonnie nyfiket och log ett gulligt leénde. "En resturang, ca en kvart här ifrån" svarade jag samtidigt som jag backade ur bilen och körde iväg mot resturangen. Vi pratade om lite allt möjligt under bilresan och efter nästan precis femton minuter var vi utanför resturangen och hade klivit ut ur bilen. "Åh, italienskt?" frågade Bonnie glatt och jag nickade. Jag höll upp dörren för henne och hon klev in i den mysiga resturangen. Det var ganska litet, väggarna var mörka och rummet lystes upp av endast en lampa och massor med levande ljus. En servitör kom fram till oss. "Ett bord för två, tack" sa jag och han ledde oss till ett bord vid ett fönster. Jag bestämde mig för att vara lite artig och drog ut Bonnies stol åt henne och hon satte sig ner. "Tack" sa hon och log ett vänligt leénde. Jag satte mig på stolen mitt emot och tog upp menyn som låg framför mig på bordet. Några minuter senare kom servitören återigen till vårat bord och vi beställde två olika pasta rätter och en varsin dricka.

 

Maten hade kommit och vi åt förfullt. "Gav du Eric ditt nummer?" var jag bara tvungen att fråga. "Ja, eller.. han bad om det" svarade Bonnie och åt upp det sista på tallriken. Det var absolut ingenting fel med att han fick hennes nummer eller om de skulle bli vänner men på något sätt blev jag lite irriterad, nästan svartsjuk på ett underligt sätt. Bonnie var min vän och jag ville inte att han skulle ta henne ifrån mig. "Vad kul" sa jag med lite ironi i rösten. "Vadå?" frågade Bonnie som lade märke till det. "va? Inget" svarade jag bara. Bonnie fnittrade och jag förstod inte varför. "Vad?" frågade jag och hon slutade. "Nej ingenting" sa hon bara. "Vill du ha efterrätt?" frågade jag och hon nickade. "Ja, men vi kan väl äta det någon annanstans?" föreslog hon och jag nickade. Jag ropade till mig en servitör och bad om notan. Bonnie såg förvånad ut när hon fick se priserna, det var inte den billigaste resturangen på irland om man säger så. "Jag betalar" sa jag och Bonnie öppnade munnen och jag visste på en gång att hon skulle protestera. "säg inte emot, det kommer inte hjälpa" fortsatte jag innan hon hann säga någonting och hon stängde munnen. "Tack Niall!" sa hon och log. Jag log svagt tillbaka. Jag betalade och sedan lämnade vi resturangen. Det blåste svagt ute men det var inte särskilt kallt. "Vart vill du gå då?" frågade jag och Bonnie ryckte på axlarna. "Det finns någonting där borta, jag tror det är ett glasstånd. Ska vi titta?" frågade Bonnie och jag nickade. Vi gick ner för gatan vi var på och där var mycket riktigt ett glasstånd. Vi beställde varsin glass och fortsatte sedan gå ner för gatan och pratade.

 

Jag och Bonnie gick och skrattade, jag kunde se på henne att hon verkligen var sig själv, men jag var inte säker på om jag var mig själv. Jag brukade inte vara såhär, så glad och.. så ärlig. Vi hade gått och pratat om allt möjligt. Men det var en sak som jag lovade mig själv att aldrig berätta för Bonnie, det var min största hemlighet och jag kunde inte berätta det för någon jag inte var helt säker på att jag kunde lita på. Jag hade bara känt Bonnie i någon vecka och det kändes inte säkert då. "Vi kanske ska ta och åka hem?" sa jag och Bonnie nickade instämmande. Vi gick upp mot bilen som fortfarande stod utanför resturangen och hoppade in. Jag startade bilen och begav oss hem till Bonnie. 

 

Vi stod en bit utanför Bonnies hus. Bonnie öppnade dörren och klev ut, jag gjorde det samma så att jag kunde säga hejdå till henne på ett riktigt sätt. Jag gick mot henne och hon log. "Tack så mycket för ikväll, det var jätte trevlig" log Bonnie. Det hade blivit mörkt och månen sken på himlen, in i Bonnies gröna ögon. En konstig känsla spred sig i min kropp, en känsla som jag inte hade känt förut. "Tack själv" svarade jag och drog in Bonnie i en kram. "Om du vill så kan vi göra om det väldigt snart?" sa jag och log, Bonnie nickade glatt innan hon vände ryggen mot mig och gick mot huset. Jag återvände till bilen och hoppade in. Jag följde henne med blicken och hon försvann in i huset. "Så länge du inte blir kär, så blir allt bra" tänkte jag för mig själv men jag visste inte om det var ord som jag skulle kunna lyda. Bonnie var så söt och oskyldig, inte alls min stil, men det var någonting med henne som jag gillade. Hon gjorde mig nyfiken på ett konstigt sätt. 

 

Mamma och pappa satt i vardagsrummet framför tvn. Jag hade inte berättat för dem vart jag varit och jag var rädd för vad mamma skulle säga. Jag gick in till dem och ställde mig vid soffkanten. "Vart har du varit?" frågade mamma och tittade allvarligt på mig. "Jag har varit ute och ätit middag.." sa jag lite nervöst och mamma blev först tyst, men sedan lös hon upp i ett glatt leénde. "Med en kille? Vem då? vad kul!" sa mamma och jag nickade. Jag berättade inte att det var Niall, om jag hade gjort det skulle hon troligen inte bli lika glad eftersom hon visste att det var han som dragit med mig på festen i Dublin. "Som en dejt alltså?" frågade mamma och jag ryckte på axlarna. Jag var faktiskt inte säker själv, han hade frågat om vi skulle göra om det igen så jag antog att det kanske var så. "Jag vet inte faktiskt.." svarade jag och mamma fnittrade lite. "Hör du det Johan? Bonnie har varit ute med en kille" sa mamma och puttade lätt på pappa. Jag himlade med ögonen. Jag hade aldrig riktigt umgåts med killar och aldrig dejtat någon och mamma verkade glad över att jag äntligen blivit vän med en kille. "Vi har bara kännt varandra i någon vecka mamma, vi lär bara känna varandra" sa jag och mamma nickade förståeligt. Jag lämnade vardagsrummet och gick upp till mitt rum. Jag lade mig på min säng och började tänka. Jag hade just varit på min första dejt, om det nu var en dejt. Jag blev glad av tanken, att Niall hade frågat mig. Niall av alla killar. En nyfikenhet spred sig i min kropp och för att vara ärlig så hoppades jag på en andra dejt. 

 

Jag vaknade av musik ifrån nedervåningen och solen som sken in igenom fönstret. Jag sträckte snabbt på mig innan jag lämnade sängen. Jag hade på mig mina pyjamas shorts och ett vitt linne och jag bestämde mig för att vänta med att byta om. Jag gick ner, mamma stod och städade i vardagsrummet. Hon hade alltid musik när hon städade. "Godmorgon" sa jag och gav mamma en kram. Sedan gick jag till kylskåpet och tog fram mjölk, Jag sträckte mig till skafferiet som satt högt uppe och tog ner flingor. Innan jag gick upp för att fixa mig åt jag en portion med flingor. Min mobil plingade till och jag log när jag såg att det var Niall. Jag tryckte upp smset och blev ännu gladare när jag läste vad det stod. "Hey Bon! Vill du komma till mullingar och hitta på någonting? Jag kan hämta dig :)x /N" jag skrattade tyst för mig själv åt mitt nya smeknamn, Bon. "Ska vi göra någonting speciellt idag frågade jag mamma. "Vi ska till pappa i eftermiddag men ingenting innan det" svarade hon. Jag tryckte på svara knappen. "Hej Ni! Gärna, jag måste vara hemma i eftermiddag men vi hinner träffas en stund innan :)x / Bon" skrev jag och skickade iväg. 40 minuter stod jag fixad och klar och väntade på att Niall skulle komma. Jag hade på mig ett par söta shorts och ett gulligt vitt linne.Mitt hår var uppsatt bakåt och naturligt lätt lockigt. Jag hörde att det ringde på dörren nedifrån och skyndade mig ner innan mamma eller pappa skulle öppna. Jag låste upp och öppnade dörren. Där stod Niall och log svagt. "Hej!" sa han och gav mig en kram. Han hade på sig ett par blåa byxor och en vit t-shirt med ett tryck på. Jag kramade honom tillbaka och satte sedan på mig min kofta innan vi lämnade huset och satte oss i bilen mot Mullingar.

 

Efter ca en kvarts bilresa var vi framme utanför Nialls mammas hus. Han parkerade bilen och vi klev ur. Solen sken och det var förvånadsvärt varmt ute. Det var ett medelstort hus som såg väldigt fint och hemtrevligt ut. Niall låste upp och vi klev in. "Mamma är inte hemma" sa Niall samtidigt som vi tog av oss våra skor. "Du kan sätta dig där ute, jag kommer snart med fika" sa Niall och pekade ut mot altanen på andra sidan. Jag gjorde som han sa och gick ut och satte mig på en av stolarna. Någon minut senare kom Niall ut med en bricka med blåbärspaj, vaniljsås och dricka ut. "Åh vad gott!" sa jag. Blåbärspaj var något av det godaste jag visste och jag åt nästan alltid lite mer än jag egentligen orkade. "Vad bra! Det är mamma som har bakat den så skyll inte på mig om den är äcklig" sa Niall och skrattade lite. Han satte sig ner och gav mig en tallrik och ett glas. Han hällde upp saft till oss båda och sedan en varsin stor bit paj. Vi satt där i solen och åt och pratade förfullt. Niall berättade en pinsam händelse och jag trodde att jag skulle kissa på mig av skratt. Jag hade saft i munnen och kunde snart inte hålla inne det längre. Jag svalde det så fort jag kunde och brast ut i ännu mer skratt och likaså gjorde Niall. 

Jag och Michaela hade hur kul på fiket som helst. Hon var en som tjej som man verkligen kände att man kunde lita på även om man knappt kände henne. Hon var både rolig och jätte snäll. När vi fikat klart så gick vi en promenad i Hyde Park.

-Så, vad är det mellan dig och Zayn? frågade Michaela när vi gått en bit.

-Jag vet inte, sa jag och kände hur hela jag blev varm när jag började tänka på Zayn.

-Du vet inte? Har ni kyssts? flinade Michaela. Jag nickade sakta. Hon sken upp.

-När? Igår? frågade hon.

-Ja... sa jag och skrattade lite.

-Du är helt klart kär, och han är det i dig med! 99 procent säkert! sa Michaela glatt. Jag ryckte på axlarna.

-Då finns det fortfarande en procent att det inte är så, sa jag och Michaela himlade med ögonen.

-Han gjorde slut med Perrie bara någon vecka efter ni var som mest, jag tror så iallafall! sa Michaela.

-Mm, jobbar du? frågade jag för att smidigt byta ämne.

-Faktiskt så studerar jag en skådespeleri linje, sa Michaela och flätade en hårslinga.

-Wow, coolt! sa jag häpet. Jag visste att alla skådespelri linjer/skolor (osv) var svåra att komma in på och att konkuransen var tuff.

-Vad vill du jobba som? frågade Michaela.

-Vet inte, helst inget, fnissade jag.

-Skulle du inte kunna tänka dig att bli... polis? sa Michaela och jag skrattade och skakade på huvudet.

-Nej! utbrast jag och vi båda små skrattade.

-Hmm kassör? sa hon.

-Kanske, låter trist men ja kanske det, sa jag och Michaela log vänligt.

-Du kommer hitta det du vilja jobba med, det kommer, sa hon och jag nickade. Vi gick på gatan där gymmet låg. Michaela kollade upp.

-Här gymmar jag och Harry ibland, helt okej ställe, sa Michaela och pekade mot entrén. Jag nickade lite.

-Zayn också, sa jag och hon såg förvånad ut.

-Mmm, sa hon och vi fortsatte gå.

 

Jag öppnade ytterdörren. Michaela och jag hade sagt hej då till varandra och nu var jag hemma. Jacob skällde ut mig rejält och Jessica gav mig mest hopplösa blickar. Jag gick med snabba steg mot mitt rum, jag smällde igen dörren och andades tungt och fort. Jag fick så när jag kände att alla var emot mig. Jag kastade mig i sängen och blundade hårt. Radion var på och någon gammal låt spelades. Tankar flödade och sakta men säkert så lugnade jag ner mig. Jag satt nu i sägen och kollade ut genom fönstret, jag studerade person efter person som passerade gatan. Det blev mörkare och mörkare ute och innan jag visste ordet var klockan nästan midnatt. Jag la mig under täcket och försökte somna.

 

Jag vaknade av att mitt alarm efter femte gången hade ringt, gång efter gång hade jag tryckt på snooze knappen. Jag gäspade tröttsamt och satte på mig. Jag satte upp mitt hår i en toffs och satte på mig lite mascara sedan var jag nöjd.

 

Skolan var seg som vanligt. Vissa skrattade åt mig från gårdagen med andra gav mig bitchblickar och himlade med ögonen. Jag gick till mitt skåp och rotade efter min tuggummipåse.

-Hej Nicki! sa Lucas. Jag suckade.

-Jag kan inte bråka idag, tyvärr, sa jag och Lucas skrattade.

-Inte jag heller, fick för mycket skäll, kanske nästa månad, sa Lucas och blinkade med ena ögat.

-Vad vill du? sa jag och tog ur ett tuggummi. Lucas ryckte på axlarna.

 

*Några timmar senare*

 

Jag kollade mig omkring. Nu var vi hemma hos Lucas.

-Är du törstig? frågade Lucas. Jag skakade på huvudet. Lucas satte sig brevid mig. Han drog fram en kortlek och vi började genast spela. Jag vann och jag tjöt av glädje när jag la ner sista paret. Lucas tog en kudde och slog till mig. Jag skrattade och gjorde detsamma på honom med en annan kudde. Vi avbröts av att Lucas mobil ringde.

-Hallå? svarade han och jag fortsatte slå honom medans han gjorde miner åt mig. Jag skrattade och det spreds ett leénde i hans ansikte också.

-Vänta? Nu?! utbrast han glatt i luren. Han sken upp och fem minuter senare la han på.

-Min kusin är i London, han bor vanligtvist inte här så jag ska möta upp honom, hänger du på? frågade Lucas. Jag log och nickade. Vi tog på oss våra ytterkläder och gick mot tågstationen. Tåget stannade och folket strömmade ut. Lucas började vinka och snart fick jag syn på hans kusin. Däremot var det ingen främling till mig -tvärtom. Det var Brian. Killen som jag bråkat med innan jag hamnade här. Brian märkte snart mig och såg häpen ut. Det började koka inom mig. Allt var hans fel! Han fick mig här! Han visste väl att det var han som gjort fel inte jag, även om jag fick skulden för exakt allting. Brian gav Lucas en bro hug och nickade mot mig. Jag såg nervösitet i Brians ögon. Jag skakade av ilska och känslan av att jag inte visste vad jag skulle göra. Samtidigt ringde min mobil, det var Zayn.

När jag kom fram till fotbolls planen var Eric redan där och gjorde något trix med bollen. Jag gav honom en bro hug och sedan började vi spela lite. Vi satte oss på en bänk och snackade lite. "Pratade du med Bonnie eller?" frågade jag. "Ja, hon skulle göra någonting så hon kunde inte komma" svarade Eric och jag nickade förstårligt. Vi bestämde oss för att gå hem till mig.

 

Det hade gått en vecka sedan festen och jag hade inte träffat Niall eller någon av killarna sedan dess. Eric hade smsat mig några gånger och frågat om vi skulle hitta på någonting men jag hade skyllt på annat varje gång. Det var söndags eftermiddag, klockan var sju och det hade börjat mörkna ute. Mamma och pappa var hemma hos några arbetskamrater och åt middag och jag var ensam hemma. Jag satt i soffan och tittade på Family Guy när någon ringde till min mobil. Utan att titta vem det var så svarade jag. "Hej, det är Bonnie". "Hej! Det är Niall. Vad gör du?" hörde jag Nialls röst. "Hej! Sitter bara hemma ensam och tittar på tv" svarade jag. "Jaha, ska du göra någonting senare?" frågade Niall. "Nej det ska jag inte, vadåra?" frågade jag. "Jag tänkte att du kanske ville hitta på någonting?" sa Niall. Jag ville gärna göra någonting, men han bodde en halv timme bort och dessutom skulle jag komma hem så sent då."Jag skulle gärna vilja, men jag kan inte ta mig till mullingar nu" svarade jag. "Du behöver inte komma hit, jag kan köra till dig" svarade han. "Okej, om du orkar det så" sa jag glatt. "Jag kommer om en halvtimme" sa Niall och sedan lade han på. Jag lämnade mobilen i soffan och gick upp till mitt rum för att byta om, jag hade bara på mig myskläder som jag haft hela dagen. Jag gick fram till garderoben och tog fram ett par ljusa jeans och en vit tjocktröja. Jag tog av mig mjukis byxorna jag hade på mig och drog på mig jeansen istället. Sedan tog jag på mig tjocktröjan över det vita linnet jag hade på mig.

 

En halvtimme senare när jag satt nere framför tvn igen så plingade det på dörren och jag förstod att det var Niall. Jag reste på mig och gick och öppnade dörren. Niall var klädd i helt svart, på huvudet hade han en keps. "Hej" sa han och placerade sina armar runt mig och drog in mig i en kram. Han avslutade kramen och jag kunde se på hela honom att han inte var som han brukade. Han var inte lika glad, men jag sa ingenting. "Vill du gå ut och ta en promenad?" frågade jag. "Vad är det med tjejer och promenader egentligen?" sa han bara. "Okej.. vi kan väl göra någonting du vill göra?" sa jag och Niall flinade lite. "tro mig, du vill inte göra de sakerna som jag gör" sa han och jag förstod inte vad han pratade om. "hur kan du veta det?" frågade jag. "För att du är inte som jag, du gör inte dåliga saker" svarade han och jag blev bara mer och mer förvirrad. "Okej... vi kan väl bara sitta och titta på tv?" föreslog jag och Niall nickade. Han sparkade av sig skorna och hängde upp sin jacka. Jag gick in till vardagsrummet med Niall bakom mig.

 

Vi satt framför tvn och tittade på någon serie som Niall verkade tycka om. Klockan närmade sig nio. "Vill du ha någonting att äta, typ godis eller?" frågade jag men Niall skakade bara på huvudet som svar, fortfarande med blicken fast mot tvn. "Har det hänt någonting eller?" jag var bara tvungen att fråga varför han betedde sig så annorlunda. "Nejdå.." sa Niall inte fullt övertygande. "Klockan börjar bli mycket, jag kanske borde gå" sa Niall och ställde sig upp och gick ut till hallen. Jag gick med honom till hallen. Han satte på sig sin jacka och knöt sina skor. "Vart ska du?" frågade jag innan Niall öppnade dörren. "Jag ska till en kompis bara, vill du med eller?" frågade Niall. Jag visste för mitt eget bästa att jag inte kunde åka med. "Nej, men tack för att du frågade" svarade jag och log svagt. "Jag ringer dig imorgon" sa Niall och drog in mig i en kram. Av någon anledning så pirrade det till lite i magen. "Gör det, hejdå" sa jag och Niall stängde dörren bakom sig.

 

 Nialls perspektiv

Jag hade skuldkänslor, varför hade jag presenterat henne för Eric? Eric var han som alltid utnyttjade tjejer och jag förstod inte varför jag umgicks med honom. Sorligt nog så hade han även förändrat mig, runt honom var jag annorlunda. Han kunde vara en bra kompis och vi hade oftast roligt ihop men jag gillade inte alltid hans betéende. Jag förstod att hans nästa mål var Bonnie och jag ville inte att han skulle göra samma sak mot henne som han gjort mot alla andra tjejer. Bonnie var min vän och jag ville inte att hon skulle bli sårad. "Jag kommer bjuda ut henne, det spelar ingen roll vad du tycker" hade han sagt och jag kunde inte säga emot. Jag hade inte träffat Eric på fyra dagar, då hade vi bråkat och inte pratat sedan dess. 

 

Jag vaknade vid tolv nästa morgon och kom på att jag var tvungen att ringa Bonnie innan Eric gjorde det. Jag gnuggade mig i ögonen och sträckte mig mot sängbordet. Jag slog in Bonnies nummer och hörde singal efter signal. Tillslut svarade hon. "Hej! Det är Niall, väckte jag dig?" frågade jag. "Hej! Nejdå jag vaknade för en stund sedan" svarade hon. "Jo.. jag tänkte bara fråga dig en sak" sa jag och tvekade en stund på om jag skulle fråga ut henne. "Okej, fråga på" sa hon. "Skulle du vilja gå ut med mig och äta middag ikväll?" frågade jag och väntade nervöst på ett svar. Hon blev tyst en stund. "Ja jätte gärna!" svarade hon och jag pustade ut. "Vad bra! Jag hämtar dig vid halv sex, blir det bra?" frågade jag. Vi bestämde att jag skulle hämta henne då och sedan lade vi på.

 

-Vem var det? frågade Zayn.

-En i min klass, berättade jag. Han nickade och tog upp ett cigarettpaket. Han släppte min hand för några sekunder tills han tänt en sedan tog han sin ena hand i min igen. Med min lediga hand tog jag ifrån hans ciggarett och blåste själv ett bloss. Jag hade aldrig riktigt rökt innan. Jag hostade svagt men lyckades blåsa ut ett rökmoln och sedan tog Zayn tillbaka sin cigarett.

-Du sa att du inte rökte, sa Zayn medans vi svängde runt hörnet. Jag ryckte på axlarna.

-Gör inte det heller, testade bara, flinade jag.

-Det är så det börjar, sa Zayn och fimpade ciggen. Vi kom till ett område med en mängd med radhus. Till det tredje huset från höger bodde Harry. Zayn plingade på, och Harry öppnade. Han fastnade med blicken på våra flätade fingrar och log, han hälsade på oss båda och sedan klev vi in i hallen. Michaela kom ner från en trappa.

-Hej! utbrast hon glatt. Hon häjdade kramen eftersom både jag och Zayn var dyngsura. När vi tagit av våra jackor fick vi varsin kram. Det luktade tacos, vilket jag blev glad över. Jag älskade tacos! Vi gick direkt till köket där det var framdukat med taco såser, grönsaker, köttfärs, taco bröd osv. Jag slog mig ner brevid Michaela som satt mittemot Harry, vilket gjorde så jag hamna mittemot Zayn. Vi började äta och snart var våra diskutioner i full gång.

 

Vi fyra omfamnade soffan. Harry satte på tvn och något natur startade automatiskt. Michaela tog snabbt ifrån dosan från Harry. Harry skrattade och bad om att få tillbaka den, hon bytte snabbt till ett bättre pogram, någon frågesport sak. Zayn verkade hellre vilja se naturpogrammet. Michaela och Harry myste förfullt på andra sidan av soffan, jag var alldeles för osäker för att ta Zayns hand eller något sånt -där och då. Zayn tog en arm runt om mig. Jag lutade mitt huvud mot honom.

-Så Nicki, går du i skolan? frågade Michaela.

-Ja, imorgon så är det en ny vecka, suckade jag. Skolan.... Jag hatade det stället. Husbyggnaden, eleverna, lärarna, all press och stress och speciellt ångesten. Läxor och prov varje vecka, mycket av det också. Om jag inte tvingades av Gina skulle jag hoppa av. Skaffa jobb istället. Det är svårt att få jobb utan utbildning men jag hade verkligen ingen aning om vad jag ville ha för jobb, same shit om det blev jobb i en korvkiosk eller som advokat. Harry och Zayn gick iväg till köket för att fixa fika eller något.

-Som du vet så ska ju One Direction iväg imorgon -och resten av veckan. Så om du vill träffas efter du har skolan skulle det vara kul! log Michaela. Först log jag och nickade ivrigt, min första tjejkompis(!). Sedan försvann mitt leende. Skulle One Direction iväg? Zayn hade inte ens nämnt det?

-Det skulle vara kul, men var... sa jag när vi avbröts av att Harry och Zayn kom tillbaka. En skål med jordgubbar och en kladdkaka.

-Vad pratar ni om då? flinade Harry och sträckte sig mot Michaela för en puss.

-Vi pratade bara lite, sa Michaela.

-Va? haha kom helt av mig, sa Harry och de båda skrattade. Zayn kollade på mig och log.

-Allt okej? frågade Zayn.

-Ja, svarade jag glatt.

 

Det blev sent och jag och Zayn tänkte gå hem i det regnvädret. Jag och Michaela bestämde att träffas dagen efter. Vi kramade varandra hej då sedan började vi gå.

-Zayn... sa jag när vi kom ut på trotuaren. Zayn kollade mot mig med sitt mer än perfekta leende.

-Ja? log han.

-Vart ska ni imorgon? frågade jag. Min mage spände till. Nu när jag äntligen träffat på Zayn på så länge så ska han åka iväg, typiskt.

-Åh... ehm USA, sa Zayn och svalde hårt.

-Kul, sa jag och det blev stelt.

-Jo en annan sak, sa jag, Zayn såg förväntansfull ut.

-...Vi ska ha typ som en fest nästnästa helg i skolan, och man får ta med sig en dejt så om du kan kanske du ville? log jag.

-Nästnästa? Visst! Det kommer bli skitkul! sa Zayn och gav mig en kyss. Hand i hand fortsatte vi hemmåt.

 

.........

 

Jag vaknade av att jag fick stänga av mitt alarm på mobilen. Klockan var sju på morgonen, nu var Zayn på flyget. Jag borstade igenom mitt hår och flätade mitt löshår och sminkade mig. Jag gick till köket och gjorde iordning en macka. Jacob satt mittemot mig. Jag gäspade och tröck i mig resten av mackan. Jag hällde i mig ett glas jucie också. Jag gick och satte på mig mina skor och tog min väska över axeln.

 

Det var bara mulet, tack och lov! När jag kom fram till skolan så gick jag till mitt skåp och tog matrialet till dagens första lektion, -matte. Jag suckade och låste igen skåpet. Jag gick mot klassrummet och satte mig längst bak, innerst mot fönstret. Vi skulle självständigt arbeta i matteboken. Jag ville hellre dö. Siffrorna snurrade runt i huvudet, allt var förvirrande. Min sämsta egenskap var nog siffror och allt med det. Klockan, tidtabeller, räknesätt, mobilnummer, osv. Allt sånt gjorde mig alltid virrig och förvirrad.

 

På lunchen satt jag ensam och petade i den brunaktiga maten på tallriken med gaffeln. Jag kollade runt på det största bordet i matsalen där alla ''populära'' satt. Enligt mig verkade de alla töntiga. Tjejerna verkade så himla beroende av killarna och klängde nästan på de. Och helt osjälvständinga. Medans andra försökte spela blåsta för att det var så himla gulligt. Bläsh. En kille, eller ja killen jag hade gått förbi dagen innan, kom åt mitt håll. Han kollade mot mig. Han mimade något men jag orkade inte ens försöka se vad han sa. Jag reste mig upp och gick för att slänga maten. Då jag var tvungen att möta honom. När jag gick förbi kände jag hur han gjorde krokben på mig. Maten hamnar i mitt hår och jag på golvet. Alla i matsalen applåderade och skrattade. Jag reste mig upp och plockade upp min matbricka.

-Se dig för, sa killen, Lucas tror jag han hette.

-Dra åt... sa jag men lugnade ner mig innan jag fick ur mig något fult.

-Huh? kom närmare och säg det, flinade han. Jag tog ett steg närmare honom och gav honom en mördarblick.

-Vad vill du? suckade jag.

-Vad vill du? sa han med ett stort leende och kände hur han slog till mig lite lätt på rumpan. Jag kokade inombords. Vad var det med honom? Vissa oh -ade och andra skrattade mer än de någonsin gjort. Jag andades dubbelt så fort av irreteration. Jag höjde min bricka och böjde den så maten hamnade på hans tröja. Han gapade häpet. Han tog sitt vattenglas och hällde det över mig. Jag slog till honom. Många tjejer skulle aldrig göra det men jag som verkligen kunde bli sur hade inget emot ett slagsmål. Jag kände ett slag i magen, sedan mot ansiktet... Det höll på ett tag tills mattanterna faktiskt märkt vårat bråk. De särade på oss och rektorn kom springandes mot oss. Alla som skratta applåderat osv hade nu börjat gå sin väg.

-Nicki Newton och Lucas Tomson, ni får följa med till mitt kontor! sa han med sträng röst. Vi gick tysta brevid varandra. Lucas vände sig mot mig och höll fram sin hand.

-Fan du var bra! viskade han och log svagt. Han sträckte ut sin hand, jag himlade med ögonen och skakade hans hand. Jag hade ingen lust att vara sur på någon och inte med någon i min klass som jag skulle träffa varje dag. Men ändå var jag fortfarande lite arg men det rann ur mig rätt snabbt. Jag skulle inte bli vän med honom, men inte en fiende. Vi kunde åtminstone vara sams nu när vi båda lugnat ner oss. Vi båda flinade åt varandra. Han som hade mat på kläderna och jag som hade det i håret, vi båda hade några sår också men det värkte knappt.

-Nu vill jag höra en förklaring! utbrast rektorn surt och stängde dörren efter sig.

 

Jag och Lucas hade lagt bråket bakom oss för ett bra tag sen, men det hade inte Jessica eller Jacob gjort. Jag öppnade ytterdörren då Jessica rusat in i hallen.

-Vad höll du på med?! utbrast hon med rött ansikte, rött av ilska.

-Ringde han hem? suckade jag och tog av mig mina skor.

-Och ditt ansikte säger en hel del Nicki! sa hon med sur röst.

-Det var ett litet tjafs! Inget stort! försvarade jag och hon skakade på huvudet.

-Gissa hur måga gånger jag hamnade i sånna bråk? sa Jessica.

-Inga, mrs. såhimladuktig! suckade jag och gick med snabba steg mot mitt rum.

-Skärpning! ropade Jessica efter mig. Jag bytte snabbt om till leggings och en tröja med volang sedan gick jag mot cafét där jag skulle möta Michaela. När jag öppnade dörren satt Michaela redan på en stol. Jag gick och gav henne en kram.

Jag vaknade av att jag hörde hur regnet piskade mot fönstret. Mitt huvud värkte lite från gårdagen. Jag snurrade ett varv då jag kom på att sängen inte var så stor, plums så var jag pladask på den kalla golvytan. Jag fick ur mig en svordom. Wilma skrek nu från rummet brevid och samtidigt ringde min mobil. Jag reste mig upp och letade frustrerat efter min mobil. I täcket låg den och snabbt tröck jag 'svara'.

-Hej det är Nicki, sa jag med min hesa röst.

-Hej, det är Zayn. Lust att träffas? sa Zayn. Jag log för mig själv.

-Visst, ska bara hoppa i kläder, sa jag.

-Ska jag komma till dig, sen så kan vi hitta på något? frågade Zayn.

-Kom du, sa jag glatt. Vi la på och jag skyndade i mig kläder. Jeans och en vanlig tröja. Jag satte mitt löshår lite snabbt och satte upp det i en toffs, gårdagens smink låg fortfarande utkletat. Jag gnuggade bort läppstiftet men lät mascaran vara kvar. Jag log svagt för mig själv och gick till köket och började bre en macka. När tagit två tuggor plingade det på dörren. Jag slängde mackan även om det var mycket kvar och istället sprang jag och öppna. Jag kramade glatt om Zayn som var dyngsur. Han drog sin hand igenom sitt blöta hår. Några vattendroppar föll ner för hans ansikte. Jag drog på mig min jacka och mina gummistövlar.

-Hej då! halvskrek jag till Jessica och Jacob. Ett svagt svar fick jag så vi försvann ut.

 

Det ösregnade och en bit bort såg det ut att åska. Jag skuttade upp för backen medans Zayn joggade bakom mig.

-Vad ska vi göra? frågade jag.

-Harry messade att vi skulle komma vid sex, tills dess vet jag inte. Vad vill du? log Zayn. Jag tänkte efter lite, vad ville jag? Vara ute fanns det ingen chans att jag ville direkt. Hela jag var som jag stod i en dusch. Det fanns så mycket att göra.

-Något kul? sa jag och Zayn skrattade.

-Fan jag som ville ha tråkigt! utbrast Zayn ironsikt. Jag lipade åt honom och han tog tag i min midja och drog mig sakta mot honom.  Zayn drog sin tumme över min kind och våra ansikten fördes mot varandra. Jag svalde hårt och innan våra läppar möttes backade jag undan.

-Jag vill inte göra samma misstag, sa jag och kollade ner i marken.

-Va? sa Zayn förvånat.

-Sista gången vi kysstes såg jag dig inte föräns igår, jag vill inte... sa jag men Zayn avbröt.

-Jag hade flickvän och mycket jobb, nu kommer vi träffas! sa Zayn med mjuk röst.

-Men... vad betyder... kyssen? frågade jag.

-Det kan vi diskutera efter vi har kysst, flinade Zayn. Nu möttes våra läppar. Jag blev varm i kroppen. Allt kändes perfekt. Kyssen blev mer och mer passonerad. Efter en stund särades våra läppar. Vi båda log. Regnet som fortfarande öste ner kändes som ingenting, det kändes som himlen var blå och att solen sken mer än den någonsin gjort. Zayn tog min hand och tillsammans gick mot Zayns lägenhet.

 

Väl hemma hos Zayn så gick jag in på toan.

-Får jag låna en handduk? frågade jag. Zayn stod i dörröppningen och nickade.

-Vill du låna en tröja? frågade han.

-Gärna, sa jag och lindade in mitt hår i handduken. Zayn gick iväg och kom tillbaka med en t-shirt. Jag tänkte precis ta mig min tröja när jag påmindes om att Zayn stod där. Jag harklade mig och Zayn som först inte fattat flinade och gick därifrån. Jag drog snabbt av mig min blöta tröja till Zayns torra t-shirt. Jag gick till köket där Zayn gjorde iordning te. Jag satte mig på en stol och bankade en melodi på bordet.

-Du är musikalisk, skrattade Zayn och gav mig en tekopp.

-Jag rår inte för det, fnissade jag.

-Jag gillar att du visslar, sjunger och trummar, sa Zayn och satte sig brevid mig. Jag skrattade och skakade på huvudet.

-Jag är säkert skit jobbig, skrattade jag.

-Det är du! sa Zayn innan han började skratta. Jag puttade honom lite lätt.

-Ahh du är så stark! sa Zayn irronsikt och låtsades göra gester att jag verkligen puttade iväg honom. Jag la ifrån mig min tekopp och satte mig på hans knä och började kittla honom. Han började skratta så han tjöt. Jag skrattade åt hans gulliga skratt.

-Sl...u..t...sluta! utbrast Zayn med tårar i ögonen. Jag slutade kittla honom och gav honom en snabb puss på kinden och satte mig på min stol igen.Jag flinade mot Zayn. Jag tog några klunkar av det kokheta tet. Jag kollade på klockan på mikron, klockan var bara ett.

 

Vi stod och hjälptes åt att diska all disk Zayn hade. Snäll som jag var. Jag torkade av tallriken och ställde upp den i skåpet. Jag tog en ny och började diska den. Det tog ett tag innan vi blev klara med allt. Jag torkade mina händer. Jag kände Zayns händer runt min midja.

-Perfekta läget att ge hämd, sa Zayn och skrattade.

-Vaddå för hämd? fnissade jag och vände mig om.

-Äsch jag ska inte kittla dig, du hjälpte mig med disken, flinade Zayn.

-Exakt! sa jag och och slöt mina armar runt hans nacke. Vi kysstes tills vi hörde hur det bullrade till utanför. Jag hoppade till men påmindes om vädret och fattade precis, det var åskan.

 

Vi satt i soffan och lyssnade på radion som Zayn satt på. Zayn hade släkt alla lampor och vägrade sätta på tvn.  Bruno Mars' låt, when i was your man, började spela. Zayn sken upp och höjde volymen. Den låten var sjukt bra, tyckte både jag och Zayn. Jag började sjunga med och Zayn hängde på. Tillslut halvskrek vi till låten. Zayn gjorde gester till och jag fnissade. Zayn såg dramatisk ut men ändå lite löjlig ut, på ett gulligt sätt. När låten slutade så skrattade vi båda hur konstiga vi var.

Jag lockade den sista slingan som inte var lockad. Jag tog en hårsprays flaska och sprejade över håret. Jag hörde hur en bil tutade utanför. Jag kollade ut och kände igen bilen, det var Miles. Miles var tjugo och hade rötter från spanien. Han var en såkallad ''bad boy'' dock min ändå nuvarande ''vän''. Jag hade träffat honom några veckor efter min och Zayns kyss. Miles vardag var rökning och fester och då fick han mig att haka på. Vi skulle till någon fest i London, någon bra nattklubb Miles pratat om. Jag satte snabbt på mig mina glittrande klackskor sedan små sprang jag mot hallen där jag drog på mig min skinjacka. Jag sa hej då till Jessica och Jacob och sedan smällde jag igen dörren. Jag öppnade port dörren och gick med snabba steg mot Miles bil. Jag drog upp bildörren och satte mig i framsätet. Miles log mot mig sedan började han köra bilen. På radion spelades någon Lana Del Rey låt. Miles parkerade bilen utanför den dunkade nattklubben. Vi klev ur bilen och sedan gick vi mot ingången. Jag som bara var sjutton så var jag lite osäker om jag äns skulle komma in, men Miles lyckades och vi hamnade på ett halvskrikande dansgolv med folk som knuffades. Jag som inte var bra alls på att gå i höga klackar, allt knuffande gjorde det ännu svårare. Jag försvann mot baren där jag beställde några drinkar. Miles hånglade redan med någon tjej på dansgolvet. Jag kollade mig omkring och kände mig redan hur trött som helst. Allt skrik fick mitt huvud att värka. Jag kanske inte skulle hänga på Miles från början. Jag tog en klunk av min drink den var stark så gjorde automatiskt en grimars.

 

-Nicki? hörde jag någon halvskrika bakom mig. Jag kollade förvånat på Zayn som stod en halvmeter ifrån mig.

-Wow, ditt hår, sa han och jag kollade ner på mitt löshår. Jag hade köpt löshår och färgat mitt hår brunt, kände för en förändring. Jag log svagt. Olly Murs låt ''Please Don't Let Me Go'' spelades. Jag älskade den låten. Jag älskade alla Ollys låtar. Zayn frågade om jag ville dansa med honom vilket jag mer än gärna ville. Jag studerade Zayns ansikte. Han hade sina händer på min midja.

-Hur går det med Perrie? frågade jag och svalde hårt.

-Vi har gjort slut, sa Zayn och jag nickade lite lätt.

-Varför har du aldrig svarat? frågade jag tillslut. Zayn drog mig närmare och jag kunde känna hur han andades.

-Inga mer frågor, log han och lutade sig mot mig. Våra läppar var någon centimeter ifrån varandra när vi avbröts av någon som ropade Zayn. Zayn kollade sig omkring och då kom Harry, Michaela och två som jag inte kände igen.

-Zayn, vi letade efter di... Nicki? sa Harry och gav mig en kram.

-Hej, sa jag. Michaela gav mig en kram och jag hälsade på de andra . Danielle och Liam. Jag såg Miles vid baren. Jag smet undan alla och gick till honom.

-Miles? sa jag och satte mig brevid honom. Han flinade mot mig.

-Hej, jag ska köra hem snart, sa Miles. Jag skrattade lite och skakade på huvudet.

-Glöm det Miles, sa jag. Han var alldeles för full.

-Det är kallt att gå, sa han och klunkade i sig sin drink.

-Taxi? föreslog jag. Miles ryckte på axlarna.

-Jaja måste gå ut och ta en cigg, ses, sa han och försvann ut. Jag gick tillbaka till Zayn och de andra.

-Vem var det? frågade Zayn.

-En vän, sa jag. Miles var knappt det. Vi hade träffats för några veckor sen och efter vi setts så smsade vi lite och sedan denhär festen då, det var allt.

 

Det blev sent och Miles hade redan gått hem, med någon tjej. Jag, Zayn, Harry, Michaela, Liam och Danielle skulle precis gå. Liam och Danielle tog en taxi hem. Vi andra visste inte riktigt om vi skulle hitta på något/gå hem till någon eller bara gå hem alla för sig. Klockan var två, nästan halv tre på natten. Medans vi stod utanför nattklubben och frös och försökte komma på något så tände Zayn en ciggarett.

-Men annars kan vi ses imorgon? sa Harry. Zayn nickade och blåste ut ett rökmoln. Vi bestämde att ses och äta middag hemma hos Harry nästa dag. Vi sa hej då till varandra sedan vi alla åt varsinna håll.

 

Jag och Zayn som bodde åt samma håll gick tillsammans.

-Vi kan ta en taxi, sa Zayn och släckte sin ciggarett.

-Vi har gått halvvägs ändå så, sa jag och log. Zayn nickade.

-Men du... sa jag och Zayn vände sig mot mig.

-Varför svarade du aldrig? frågade jag. Zayn suckade.

-Det har vart så mycket, sa Zayn och undvek ögonkontakt. Jag nickade.

-Okej, sa jag. Det blev tyst och rätt stelt. Stjärnorna tindrade och vinden blåste förfullt. Vi kom utanför min port. Jag gav honom en kram innan jag gick upp. Jag låste upp lägenheten och det var tyst. Alla sov. Jag gick mot mitt rum och gjorde tröttsamt mig iordning för natten. När jag var klar la jag mig under duntäcket och hann precis blunda när min mobil pep till. Det var från Zayn. Jag tröck upp meddelandet och log för mig själv, hans namn hade inte kommit upp på displayen på flera veckor nu. ''Vill du träffas imorgon innan middagen? Sov söt xx''.

---

Förlåt för sån väntan! Men ska försöka uppdatera bättre mellan kapitelerna. I nästa kapitel ska de på middag hemma hos Harry, hur tror ni det kommer gå? :) 

 

Jag stod bara tyst och likaså gjorde mamma, hon gav mig en skyldig blick. "jaha.." fick jag ur mig. "Jaha?" sa mamma och höjde rösten. "Vart var du och vad gjorde du? Jag hoppas verkligen att jag får höra ett annat svar än det jag tror jag kommer få höra" sa mamma och jag visste inte vad jag skulle säga. "Mamma.. jag var bara med några kompisar" svarade jag. Det var delvis sant, jag hoppades att vi bara kunde bryta allt där, inga mer frågor. "Vart?" frågade mamma och jag suckade utan att svara. "I Dublin?!" sa hon högt och pappa stod bara och skakade besviket på huvudet. Jag nickade försiktigt och hann inte öppna munnen innan mamma gapade åt mig. "Vet du vad som kunde ha hänt?! Vart har du sovit inatt?" frågade hon. "Hos några kompisar, jag sa ju det. Jag är hemma nu, oskadd. Okej?!" sa jag bara och sprang upp för trapporna till mitt rum. Jag tror jag var lika förvånad som mina föräldrar, det var inte såhär jag brukade beté mig. Jag skulle aldrig ha åkt med någon kille till en annan stad för att festa, så varför gjorde jag det nu? För att imponera, för att visa att jag inte bara var en tråkig tjej.

 

Jag satte mig i sängen och tog upp min mobil. Jag började spela något spel samtidigt som jag hörde mamma och pappa prata nerifrån. Någon minut senare knackade det på dörren och mamma kom in och satte sig brevid mig på sängen. Jag lade ifrån mig mobilen och suckade. "Jag vet jag vet.. du är 'inte arg bara besviken' " sa jag och mamma skakade på huvudet. Det var något föräldrara alltid sa. "Jag är arg och besviken. Du ljög för oss, och du åkte ända till en annan stad för att.. festa" sa hon. "Varför gör du så stor grej av det? Inget hände och det är något alla ungdomar gör" svarade jag. "Du behöver inte göra som alla ungdomar gör" sa mamma. Ännu en mening alla föfäldrar säger till sina barn. "Vilka var du där med?" frågade mamma nu lite lugnare. "Kommer du ihåg killen jag pratade med på bröllopet?" frågade jag och mamma nickade. "Han och hans kompisar åkte förbi igår kväll och frågade om jag ville följa med, jag kunde inte säga nej" sa jag och mamma suckade. "Jag vet inte vad jag ska säga.." sa mamma och jag kände det samma. Vad hade jag att säga? Det var gjort och jag kunde inte ändra på det. "Umgås inte med fel personer bara" sa hon och lämnade rummet. Mamma var alltid en sån som överreagerade, till allt. Hon ville att jag alltid skulle vara hennes lilla söta flicka och verkade inte inse att jag växte upp. Jag la mig ner i sängen och tog återigen upp min mobil och gick in på mina bilder. Jag bläddrade igenom de första bilderna och stanna på en bild på mig och Mila ifrån förra sommaren. Jag saknade henne så mycket, jag ville bara skicka iväg ett sms till henne och fråga om vi kunde mötas, men det gick inte. Det var tre veckor kvar tills hon kom hem ifrån Spanien.

 

Pappa ropade nedifrån att det var mat. Jag slog igen datorn där jag hade tittat på kläder och gick ner till köket. På matbordet stod det lasange och mamma och pappa satt redan vid bordet och höll på att hälla upp mat på sina tallrikar. Jag satte mig ner brevid pappa och väntade på att mamma skulle bli klar innan jag tog en bit och lade upp den på min tallrik. Mamma och pappa pratade om jobb och jag satt tyst under hela middagen. Jag åt upp den sista biten på tallriken och ställde mig upp. "Tack för maten!" sa jag och gick med tallriken och mitt glas till diskbänken. "Ställ in det i diskmaskinen" sa pappa och jag gjorde som han sa. Sedan gick jag upp till mitt rum igen. Klockan var runt halv sju och jag hade absolut ingenting att göra. Jag satte mig på sängen och öppnade datorn för att titta på en film. Jag gick in på en hemsida för att titta om jag hittade någon intressant film jag kunde ladda ner. Jag hittade ingen som jag hade lust att se, så jag valde att istället titta på en film som jag redan hade på datorn, Taken. Jag satte på filmen och satte mig till rätta i sängen.

 

Jag vaknade av solen som sken in genom mitt fönster. Jag gäspade och drog min hand genom mitt hår innan jag satte mig upp i sängen. Jag sträckte på mig och gick sedan fram till min garderob och tog fram ett par beiga chinos och en vit tröja. Jag drog på mig byxorna och satte på mig tröjan. Innan jag lämnade sovrummet fixade jag snabbt till håret. Mamma hade åkt och jobbat vilket betydde att jag var ensam hemma. Jag gick in till köket och öppnade kylskåpet. Några rester från igår stod i kylskåpet och jag tog fram det, potatis,sås och panbiff. Jag tog fram en tallrik och lade upp mat på den, sedan lade jag in den i mikron i några minuter.

 

När maten var färdig satte jag mig i soffan framför tvn. Jag bläddrade runt på kanalerna och stannade på Simpsons. Min mobil låg på bordet, jag sträckte mig efter den för att se om jag hade fått något sms. Inget nytt sms, eller samtal. Jag bestämde mig för att smsa Eric för att se om han ville hitta på någonting. "Vad gör du idag, hitta på nått?" skrev jag och skickade iväg. Någon minut senare fick jag svar. "Visst, vad gör Bonnie?" stog det. Ville han träffa Bonnie? Det verkade som att de kom bra överens, men de hade bara pratat med varandra i typ en halvtimme, max en timme. "Ska vi mötas vid fotbollsplanen om 10 minuter? Jag vet inte, hurså?" skrev jag. Jag åt upp det sista som var kvar på tallriken och lät den stå kvar på vardagsrums bordet. Min mobil plingade till av smset jag fick. Jag öppnade sms ifrån Eric. "Ska jag messa henne? Hon kanske vill hänga på. Okej vi syns då" stod det. Hade han fått hennes nummer? Jag hade inte gett det till honom så jag antog att han hade bett om det, eller så hade hon velat ha hans nummer. Hursomhelst, vad spelade det för roll. "Okej.. gör så" svarade jag och sedan stängde jag av tvn och gick ut till hallen. Jag satte på mig mina sneakers och drog på mig en kofta snabbt innan jag lämnade huset.

Hej! Tänkte bara berätta att vi håller på att skriva de nästa delarna av både Because of you & Crazy about you och de kommer kanske ut idag. Förlåt för att det har tagigt sånn tid :)

Vi tänkte köra ett länkbyte med en läsvärd novell. Deras aktuella novell heter It Was Meant To Be. Jag tycker ni ska klicka er in på http://weloveoned.blogg.se/ . 

 

Handlingen:

Diamond som nyss förlorat sin mamma i en hård kamp mot cancer tvingas flytta tillbaka till sin pappa som tidigare övergett deras familj för att flytta till England. Hon anländer med avsky på flygplatsen och ända sen dess har hon försökt att undvika sin pappa och allt som han vill henne, hon hatar honom och hans limosin. Diamonds vardag blir att röka, skolka och festa bara för att få bort tankarna från hennes mamma. Hon vill bara vara en i mängden. En dag så tvingar James - hennes pappa henne att följa med henne till hans jobb och hon hade verkligen inte tänkt sig stöta på det största pojk bandet i världen och inte heller killen från festen. Hon avskyr dem som hon hatar allt annat och den enda hon vill göra är att omfamna sig i den ljusgrå röken. Vad kommer hända med Diamond? Kommer hon forsätta leva som badass-tjejen i skolan och röka som om det vore lagligt eller kommer hon att försöka göra något bättre av sitt liv?

 

Jag hade absolut ingen aning om hur mycket klockan var och kunde inte fokusera på någonting alls. Allt som hördes var den höga musiken och alla ungdomar som sjöng eller snarare skrek med i låten. Jag stod mitt i folkmassan och visste inte vart de andra hade tagigt vägen men jag klarade inte att tänka på någonting just då. Starships av Nicki Minaj startade och alla sjöng med högt, även jag. 

 

Efter ännu en halvtimme med dans bestämde jag mig för att leta reda på killarna. Jag började med att titta runt omkring mig för att se om de kanske var i närhete men när jag insåg att de troligen var långt borta i folkmassan och att det skulle ta en evighet att leta reda på någon av de gick jag ut för att ta lite frisk luft. Jag kämpade för att ta mig igenom allt folk och när jag äntligen kom ut fick jag syn på Niall. Han stod mot väggen och höll i någonting som såg ut som en cigarett. Jag gick fram till honom utan att han först märkte någonting. Jag ställde mig bredvid honom utan att säga någonting. Han vände inte blicken mot mig alls. "Vill du ha en?" sa han plötsligt efter någon minut som om han visste att jag varit där hela tiden. Han tittare rakt fram i ingenting och jag insåg att han inte såg mig när jag skakade på huvudet som svar. "nej tack" svarade jag snabbt. Jag verkligen hatade cigaretter, tobak och allt som hade med rökning att göra, det spelade ingen roll om folk tyckte jag var mesig. Jag visste vad konsekvenserna kunde leda till och hade själv sett det drabba någon som stod mig nära. Jag ville säga till honom men då skulle jag kanske gå för långt, eller. "Vart är de andra?" frågade jag och Niall vände äntligen blicken mot mig. "De är väl inne antar jag? Vi borde nog åka hem, jag ringer Eric" sa han. "Fan!" sa jag så fort jag kom på det som jag borde kommit på tidigare. Jag hade inte alls tänkt på att jag hade sagt till mamma och pappa att jag skulle sova borta hos en kompis, jag kunde ju inte komma hem klockan fem på natten då. "Vad?" sa Niall och gav mig en underlig blick. "Jag sa till mamma och pappa att jag skulle sova borta inatt. De kommer döda mig om jag kommer hem och de får veta" sa jag, jag skämdes faktiskt lite. "Följ med till Eric, han har hela huset för sig själv, vi ska alla dit" sa Niall lugnande. Jag suckade av lättnad, men det kändes ändå inte bra. "Säkert?" frågade jag och han nickade. Han fimpade cigaretten och tog upp sin mobil. Han slog in ett nummer och ringde, jag förstod snart att det var Eric han pratade med.

 

Tio minuter senare satt vi allihopa tysta i bilen, Eric som inte hade druckit något, eller inte så mycket iallafall, körde bilen. Stämmningen var inte på topp och jag förstod att vi alla var trötta. Det ända jag ville göra nu var att åka hem till min sköna säng och sova. Men det var inte så det skulle bli, jag skulle sova borta, hos fem killar som jag inte kände, Niall var den ända jag kände, och jag kände honom inte bra. Jag var nervös men ändå kändes det bra att jag vågat göra någonting som jag aldrig gjort förut, att jag hade åkt till Dublin och gått på min första riktiga fest. Jag tittade ut genom bil fönstret, Niall satt brevid mig i baksätet. Massor med tankar flög igenom mitt huvud, tankar jag inte visste var de ens kom ifrån. Jag insåg att jag kanske borde ha tagigt det lite lugnare, men samtidigt, varför skulle jag det? 

 Nialls Perspektiv

"Bonnie, vi är framm nu" sa jag och puttade lätt på Bonnie som somnat mot min axel under bil resan hem. Hon öppnade snabbt ögonen och satte sig upp. "Oj förlåt!" sa hon och jag såg på hennes blick att hon skämdes. Jag log bara svagt innan jag öppnade dörren. Bonnie gick ut först och jag gjorde det samma strax efteråt. James och Jonie hoppade ut på andra sidan och Eric och Patrick var redan påväg mot huset. Jag stängde dörren efter mig och ropade på Eric att han var tvungen att låsa bilen. Jag gick brevid Bonnie och såg på hela henne att hon kände sig obekväm, jag förstod att hon inte var van till sånt här. Eric låste upp dörren till huset och vi klev alla in med tunga steg. Jag klev in sist efter Bonnie och stängde och låste dörren. Jag sparkade snabbt av mig skorna och slängde jackan i trappen. Sedan gick jag med snabba steg och slängde mig på soffan. Jag var så trött att jag skulle kunna sova ute på en parkbänk, bara jag fick sova. De andra kom in till vardagsrummet och ställde sig brevid soffan. "Hur ska vi sova då?" frågade Patrick. Vi alla riktade blicken mot Eric. "Vi har tre sängar, en soffa och en madrass, några får dela" sa han och gäspade. "Jag kan sova i soffan, så kan Bonnie sova på en madrass här!" föreslog jag. "Jon och Jamie ni får dela, ni är bröder" sa Patrick. Jon och Jamie var bröder, det skiljdes bara ett år mellan de och de var båda mina närmaste vänner, vi hade känt varandra sedan dagis. "Jaja.." svarade Jamie och suckade. "Vilket rum?" frågade Jon och Eric pekade mot sina föräldrars sovrum. Med trötta, långsamma steg gick de mot rummet. "Patrick, du kan sova i gästrummet, du vet vart det ligger va?" sa Eric och Patrick nickade. "Det finns en madrass och filtar i gästrummet, ni får hämta själva" sa Eric sedan och innan jag hann säga någonting var han påväg upp till sitt eget rum. "Vänta här du, så fixar jag" sa jag till Bonnie och log svagt. Hon satte sig ner på soffan och jag kunde se i hennes ögon att hon var helt slut. Jag gick in med Patrick till gästrummet för att hämta madrass, filtar och kuddar. Jag tog fram den tunna madrassen som låg under sängen och la den brevid sängen. Sedan öppnade jag ett av skåpen och tog fram två tjocka, mysiga filtar. "Hur många kuddar har du?" frågade jag Patrick som nu låg på sängen. "Fyra tror jag" svarade han. "Kan jag få två?" frågade jag och Patrick skakade bara på huvudet. "Så vi ska sova utan kuddar hade du tänkt?" sa jag och Patrick suckade lätt. "Ta soff kuddarna" sa han bara. "En till Bonnie iallafall då?" frågade han. "jaja" sa han och kastade en kudde på mig. Jag lade kuddarna och filtarna i en hög på madrassen och drog ut den till vardagrummet. Bonnie låg nu på soffan med stängda ögon och jag var inte säker på om hon sov. Jag la madrassen på golvet brevid soffan och lade kudden och en filt på den. "Bonnie" sa jag sedan försiktigt för att se om hon fortfaranade var vaken. Jag fick inget svar och förstod då att hon sov och jag tänkte inte väcka henne. Jag la försiktigt den ena filten över henne och sedan gick jag och släckte lampan. Jag gick sedan tillbaka till madrassen och tog av mig mina kläder innan jag la mig ner under filten. Innan jag visste ordet av det så sov jag som en stock.

 

Morgonen därpå vaknade jag av ett sött skratt ifrån köket och förstod att det var Bonnie. Jag tog upp mobilen och såg att klockan var mer än ett på förmiddagen. Jag sträckte på mig och satte mig sedan upp på mardassen. Jag drog på mig mina byxor och gick sedan ut till köket. Bonnie och Eric satt och skrattade vid köksbordet samtidigt som de åt mackor. "Vad skrattar ni åt då?" frågade jag och tog fram ett glas ur kökskåpet. "Nej ingenting" svarade Eric. Jag satte mig ner brevid Bonnie och hällde upp lite juice i glaset. "Nehe" sa jag tyst och tog en klunk av Juicen. "Vad händer idag då?" frågade jag och Eric ryckte på axlarna som svar. "Jag ska nog åka hem snart, sen ska jag bara ta det lugnt" sa Bonnie och tog en sista tugga av sin macka. 

 

"Det var jätte kul att träffa er och tack för att jag fick sova här" sa jag till killarna och log innan jag stängde igen dörren bakom mig. "Vi ses!" sa Niall snabbt och jag nickade. Eric skulle skjutsa mig hem eftersom det var en bit hem. Vi gick och satte oss i bilen. Vi småpratade under hela bilresan hem och det blev aldrig någon pinsam tystnad vilket var väldigt skönt, särskilt för mig som var blyg och hade svårt att skaffa nya vänner. Jag tyckte att det var väldigt snällt att Eric hade erbjudit mig skjuts hem, det var ju ändå en bit att åka fram och tillbaka. Han stannade bilen en bit nedanför mitt hus. "Tack så jätte mycket för skjutsen" sa jag och log mot Eric. "Vi kanske kan träffas någon mer gång?" sa Eric och jag nickade. "Niall kan väl ge dig mitt nummer?" svarade jag. "Eller så ger du mig ditt nummer nu på en gång?" sa Eric och skrattade lite. Jag nickade. "Okej, får jag din mobil då så skriver jag in det" svarade jag och han gav mig sin mobil. Jag skrev snabbt in nummret och gav sedan tillbaka mobilen. "Tack!" sa han och log. Jag öppnade bil dörren och klev ur bilen. "Vi syns" sa jag och gick sedan mot huset. Av någon anledning var jag lite nervös, tänk om mamma och pappa på något sätt hade fått reda på vad jag gjort. Nej nej, jag tvingade mig själv att inte tänka på det viset. Bara jag betedde mig som vanligt så skulle dem nog inte märka någontign. Jag tog tag i handtaget och öppnade dörren. "Hallå!" ropade jag samtidigt som jag tog av mig ytterkläderna. Jag gick in till köket men det var tomt. Jag förstod att ingen var hemma så jag tog upp mobilen för att ringa mamma. 

 

"Ja, det är mamma!" svarade mamma i telefonen. "Hej mamma, var är du?" frågade jag. "Jag och pappa är i mataffären, vi ska bara betala. Vi är hemma om tio minuter" svarade hon. "Okej, vi syns då!" sa jag och lade på. Jag tog med min väska och gick upp till mitt rum. Jag hoppade snabbt in i duschen eftersom jag inte alls kände mig fräsch. Jag tvättade håret och kroppen och sedan hoppade jag ur duschen. Jag tog en vit handduk och virade den runt min kropp och en mindre och lindade runt håret. Jag ställde mig framför spegeln och tog bort lite svart som var kvar från mascaran under ögonen, sedan tog jag fram min tandborste och tandkräm och borstade länge tänderna. Jag spottade ut tandkrämen i handfatet och sköljde tandborste och sedan gick jag in till mitt sovrum. Jag orkade inte alls klä mig något fint idag så jag tog bara på mig ett par mjukis byxor och en matchande kofta till. Jag torkade så gott det gick håret med handduken tills det var relativt torrt och satte sedan upp håret i en bulle på huvudet. Jag hörde hur ytterdörren ifrån nedervåningen öppnades och hörde mamma och pappas röster. Jag gick ner för trappan och gav de varsin kram. "Hej älskling, var det kul hos Agnes igår?" frågade mamma och jag nickade bara som svar. "Jaså, gissa vem jag träffade i affären?" sa mamma och jag fick en klump i magen. "Vem?" frågade jag snabbt. "Maria" svarade mamma och jag visste inte vad jag skulle göra. Maria var Agnes mamma, nu var jag körd.

Hans läppar var mot mina. Tusen känslor strömmade genom mig, han hade flickvän(?!), han var den ända vännen jag hade i London, även om det kändes fel på så många sett kändes det så rätt. Kyssen blev mer och mer passionerad. Jag hade mina händer runt hans nacke. Sakta avslutades kyssen och vi bara kollade på varandra en stund. Zayn andades tungt. Jag tog min hand över hans. Han kollade sorgset på mig. Sedan gav han mig en snabb puss på kinden.

-Jag tror det är bäst att du går, viskade han. Jag reste mig upp och satte på mig mina ytterkläder. Jag öppnade dörren och sa hej då. Jag gick sakta hemåt. Det var kallt och mörkt. Jag gick förbi några killar som druckit alldeles för mycket. De busvislade åt mig men jag brydde mig inte. Snart där efter var jag hemma. Det var några gäster kvar. De satt och drack öl och vin, alla utan Jessica som var gravid.

-Hej! sa Jessica och vinkade åt mig. Jag log svagt och gick in till mitt rum. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag tog av mig mina kläder och la mig under det varma duntäcket. Jag blundade hårt. Det ända som fanns i mina tankar var Zayn. Kanske jag hade känslor för honom, han var annolunda från alla andra. Han var mycket mognare, fast ändå omogen. Han hade exakt samma humor som mig och jag kunde vara mig själv med honom. Han var snygg också. Söt. Han hade typ allt. Fast jag hade inte tänkt honom på det sättet. Efter tjugo minuter av försök att somna så somnade jag äntligen.

 

Jag vaknade av att min mobil ringde. Det var Zayn. Jag tröck svara.

-Hallå? sa jag och gäspade.

-Ehm hej, jag skullle bara fråga om du fortfarande ville med till matchen? sa Zayn och harcklade sig.

-Du kom på festen så om du fortfarande vill ha mig där... sa jag.

-Jag hämtar upp dig om en halvtimme, sa Zayn.

-Ska vi inte pra... sa jag men avbröt mig själv. Det var inte läge. Det var nu jag skulle låsats som ingenting hänt kvällen innan.

-Kan vi bara glömma det? Jag menade aldrig att... ja du vet! sa Zayn som om han läste mina tankar.

-Jo, självklart. Bortglömt, sa jag och jag suckade inombords. Vi sa hej då och la på. Jag satt på mig jeans och en t-shirt och en hoodie över. Jag sminkade mig lite lätt och satte mig och åt en macka. Jessica och Jakob sov och tydligen hade Wilma åkt med Jessicas föräldrar kvällen innan. Jag kollade på klockan och räknade ut att Zayn skulle komma när som helst. Jag tog på mig mina ytterkläder sedan gick jag ner ut från porten. Efter ca fem minuter kom Zayn. Vi satt tysta hela bilresan. Vad skulle vi prata om? Jag nynnade med radion och jag såg hur Zayn log. Han parkerade utanför en slags idrottshall. Vi gick in där vi träffade Harry, Zayns bandkompis, och hans flickvän Michaela. De stod och höll varandras händer när vi kom. Harry fick syn på Zayn och vinkade.

-Hej! utbrast han och gav Zayn en bro hug. Han sträckte fram sin hand och hälsade på mig. Michaela kramade Zayn, sedan hälsade hon på mig. De båda verkade väldigt trevliga.

-Vart är Louis? frågade Zayn.

-Han möter upp Eleanor vid busshållplatsen, sa Harry och Zayn nickade. Vi alla gick till en liten läcktare. Vi satte oss ner och det blev tyst. Efter en stund kom en tjej, rättare sagt Eleanor Louis' flickvän. Hon hälsade på alla och satte sig brevid Michaela. De två pratade förfullt. Harry kollade på mig och Zayn och log lite.

-Vad tysta ni är! fnissade han. Zayn ryckte på axlarna.

-Det finns inte mycket att prata om? sa Zayn och suckade. Harry såg förvånad ut men nickade sakta.

-Älskling, jag och Eleanor köper varsin dricka, vill du ha något? frågade Michaela till Harry.

-Nej tack, ta med Nicki, sa Harry och nickade mot mig. Michaela log vänligt mot mig.

-Självklart kom Nicki! log hon. Hon gav Harry en puss sedan gick jag efter Eleanor och Michaela till kiosken som inte alls var långt bort.

-Gillar du fotboll? frågade Eleanor medans vi gick.

-Sådär, det är roligare såhär än på tv, sa jag och de höll med. Vi alla köpte varsin cola sedan gick vi tillbaka till Harry och Zayn. Matchen skulle precis börja. Jag satt nu mellan Zayn och Eleanor, medans Eleanor satt brevid Michaela och Harry. Eleanor vinkade till en kille på planen, vilket jag förstod att det var Louis. Matchen var i full gång. 

 

Det slutade tre-två till Louis' lag. Grymt kul att hans lag vann. Jag brukas oftas alltid heja på ''fel'' lag. Louis kom ut ur omklädningsrummet omklädd och nyduschad. Han omfamnade Eleanor och gav henne en puss på kinden, sedan hälsade han på oss andra.

-Grattis! utbrast Zayn och kramade honom. Vi gick till en hamburgarkedja där vi beställde varsin hamburgare.

-Vad gör Perrie? frågade Harry medans han snörplade i sig sin fanta.

-Något uppträdande, sa Zayn snabbt.

-Allt är bra mellan er iallafall? sa Harry och Zayn nickade sakta. Det gjorde konstigt nog ont i mig. Så fort vi ätit upp stod vi utanför resturangen och pratade.

-Jag och Michaela ska till mamma i övermorgon och hälsa på, sa Harry och drog Michaela mot sig. Michaela log.

-Kul! sa Louis. Harry nickade.

-Vi alla kan sticka hem till mig och kolla på film, föreslog Harry. Jag kände för att skippa det och som tur var gjorde Zayn också det.

-Jag  ska nog hem, men vi syns när vi kommit hem igen, hälsa din familj Harry! sa Zayn och gav dem en kram.

-Tråkmåns! sa Louis och puttade Zayn på axeln.

-Jag är ingen... sa Zayn.

-...Tråkmåns! fyllde Harry i och alla skrattade, utom jag då.

-Om att se på film gör mig mindre tråkig, visst, sa Zayn. Fan. Alla blickar var nu vända mot mig.

-Hänger du på? frågade Eleanor med ett stort leende.

-Jag har läxor, någon annan gång, ljög jag fram och fakelog. Zayn gav mig en undrande blick.

-Synd! sa Michaela. Jag nickade. Jag sa hej då till alla och gav Zayn en kram. Jag började gå hemmåt. Jag låste upp dörren då jag märkte att ingen var hemma, senare hittade jag en lapp där det stod att de var iväg. Jag kastade mig ner i soffan och kollade igenom alla mina, tio, bilder i mitt fotoalbum på min mobil. Alla var på Zayn, eller på mig och Zayn. Vissa som han skickat på kik som jag därefter sparat. Jag stannade på en bild där han hade ett jätte stort leende. Jag kände hur det pirrade inom mig. Jag var kär. Och att han kanske inte kände detsamma var skrämmande. Ett ord om allt. Komplicerat. Så sjukt komplicerat.

 

*EN VECKA SENARE*

 

Jag kom hem efter skolan och bytte om. Jag hade fått en ny dator som hade blivit mitt liv den senaste veckan. Min ända nuvarnde vän. Zayn hade inte bara glömt bort kyssen utan hela mig. Han hade inte kikat, ringt, smsat, något. Hur puckad var jag som trodde att han ens skulle? Han hade en flickvän och annars kunde han få vem han ville. Jag brukade ofta klippa mitt egna hår en gång i veckan men jag hade bestämt mig att låta mitt hår växa, dock skulle det ta så sjukt långt tid men men. Jag älskade mitt hår kort men kände för en förändring. Jag tog upp min dator och loggade in på facebook. John och Lisa hade tagit bort mig som vän på FB. Jag var inget annat en bortglömd för alla just nu. Jessica var bortrest hos sin bror i norra Wales medans Jakob och lilla Wilma var på gymmet. Stackars Jakob, få jobba på det irreterande arbetsplatsen med sjukt jobbiga kollegor medans han har en ettårig skrikande bäbis att ta hand som bonus. Jag var tacksam att jag inte var han. Jag stängde ner facebook och läste min bästaväns blogg. Eller snarare min ex-bästis. Vi var inte jääääätte tajta men vi hade ändå vart varandra nära i ett år. Då jag alltid stod upp för hennes när hennes bror dog i cancer. Nu var jag glömd för henne också. Jag kommenterade att jag var i London och att jag saknade henne. Strax där efter skrev hon något åhhhh jag saknar dig- liknande. Bullshit. Jag kunde inte lita på någon längre. Ingen verkligen fanns där för mig. Det plingade på dörren. Jag gick och öppnade. I mitt huvud fanns ett litet hopp att det var Zayn, men självklart inte. Det var Jakob som bad mig att passa Wilma, för det var omöjligt att abeta medans han passade henne. Jag suckade och tog Wilma. Hon var alldeles röd av ilska och skrek förfullt. Jakob stack och jag blev återigen ensam, fast nu ännu värre. Ensam med en bäbis, en skrikande bäbis. Eftersom hon hade på sig ytterkläder så bestämde jag mig för att shoppa. Jag hade fått min lön efter det jag jobbat på gymmet. Och månadspeng som jag tvingade mig till. Jag la ner Wilma i barnvagnen och tog snabbt på mig skor och jacka. Jag tog hissen ner och jag vandrade med barnvagnen. Jag gick in på h&m där jag köpte lite vårkläder. Även om det var ett tag kvar *suck*. När jag gått in i ett antal affärer och Wilma äntligen somnat så gick jag hemmåt igen.

*Två Timmar Senare*

 

Jag och Zayn satte på oss våra ytterkläder, vi skulle gå ut. Fler hade kommit och det var varken speciellt kul för mig eller Zayn. Jag tog på mig min gröna vinterjacka och mina UGG's. Jag öppnade dörren och vi körde race ner för trapphuset. Jag kom ner först och därmed vann jag. Ute föll snön. Hela veckan hade det snöat förfullt. Vi gick några gator bort. Det hade precis börjat mörkna, vilket det alltid gjorde tidigt. Klockan kanske bara var halv fem, fem någonting. Jessicas/Jakobs kompisar skulle vara där under hela kvällen. Då Wilma somnat och vissa gäster åkt hem. Det var mest ungdommar ute som hade förfest, det var trotts allt lördag. Zayn berättade om en gala han gått till kvällen innan. Vi satte oss på en snöig bänk. Zayn drog ner sin mössa till sina ögonbryn. Jag fnissade lite.

-Vad är det som är kul? flinade Zayn och puttade mig lite lätt.

-Nej, inget, småskrattade jag. Zayn böjde sig ner och tog snö i sin ena hand. När förstod vad han tänkte göra så reste jag mig upp. Zayn började jaga mig ner för gatan. I slutet av gatan och en nerförsbacke så kom Zayn ifatt mig. Han tog handen som var full med snö i mitt ansikte.

-Zayn!! utbrast jag och Zayn skrattade förfullt. Jag gjorde en snöboll och kastade den på honom. Zayn gapade åt mig med glittrande ögon. Han fällde mig så jag hamnade på marken. Min rumpa blev snabbt kall och jag frös ännu mer. Jag reste mig upp och Zayn skrattade nu mer än innan. Jag puttade till honom lite lätt på axeln.

-Blev du sur nu? skrattade Zayn.

-Jag fryser ihjäl! sa jag och himlade med ögonen. Zayn öppnade sin famn och gav mig en kram.

-Bättre? sa Zayn och slutade krama mig.

-Bättre! log jag. Vi började gå igen och vi gick in till Zayns lägenhet. Zayn låste upp och vi gick in till vardagsrummet. Zayn kastade sig i soffan. Men eftersom mina leggings var totalblöta avstod jag för att sätta mig ner.

-Ska du stå där hela kvällen eller? skrattade Zayn och tog en godis ur en skål på soffbordet.

-Mina leggings är genomblöta, sa jag och Zayn tittade förvånat på mig.

-Och? Jag bryr mig inte! sa han. Jag ryckte på axlarna och satte mig ner. Vi började kolla på någon fotbollsmatch på tv. Jessicas tjejkompisar var hemma och tydligen höll på och festa på något vis. Zayn hade erbjudit en sovplats på soffan men jag avstod.

 

Klockan var tolv, jag och Zayn satt på vardagsgolvet och spelade kort. Det var nästan den första gången jag spelade kort. Senaste gången jag gjorde det minns jag inte, och jag visste inte ens hur man spelade 'finns i sjön'. Zayn fick lära mig och en gång vann jag och en gång vann han. Vi skulle köra en avgörande match.

-Alla dina åttor! sa jag och Zayn flinade.

-Finns i sjön! log han. Jag suckade och tog ett kort från högen.

-Alla dina treor, sa Zayn.

-Fan! utbrast jag. Jag förstod att Zayn skulle vinna. Jag tog korten och kastade iväg de.

-Nicki! skrattade Zayn. Han började kittla mig. Jag la mig ner på rygg. Jag försökte sätta mig upp mot allt skratt. Tillslut slutade han kittla mig och jag kunde äntligen sätta mig upp. Våra ansiktet var nu extremt nära. Jag kunde känna hur han andades. Sakta fördes våra huvuden mot varandra....